Mesalina balfouri
(Omdirigerad från Mesalina olivieri)
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Mesalina balfouri Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Lacertider Lacertidae |
| Släkte | Mesalina |
| Art | Mesalina balfouri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mesalina balfouri | |
| Auktor | Blanford 1881 |
| Synonymer | |
|
Mesalina olivieri Haas 1951[2] Eremias (mesalina) balfouri Blanford 1881[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mesalina balfouri[3] är en ödleart som beskrevs av Blanford 1881. Mesalina balfouri ingår i släktet Mesalina och familjen lacertider.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] 2011 Mesalina balfouri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Haas, G. (1951) Remarks on the status of Eremias olivieri Audouin., Copeia 1950 (1): 52-53
- ^ [a b] Blanford, W. T. (1881) Notes on the lizards collected in Socotra by Professor l. Bayley Balfour., Proceedings of the Zoological Society of London 1881: 464-469.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mesalina+balfouri/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Mesalina balfouri i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|