Svartjord
| Svartjord/chernozem | |
 Svartjord i Orange County, New York | |
| Information | |
|---|---|
| Används i: | WRB, CanSIS, övriga |
| WRB Kod: | CH |
| Profil: | AhBC |
| Grundmaterial: | Lössjord |
| Klimat: | Fuktigt inlandsklimat |
| Geografisk fördelning | |
 Global fördelning av chernozem | |
Svartjord, eller tjernozem (från Ukraina чорнозем, tjorna betyder svart, och zemlja jord), nästan helt svart jordmån med upp till en meter djupt humus. Svartjord bildas i grovkorniga, väldränerade och kalkrika markområden. Den förekommer främst i områden där vegetationen utgörs av grässtäpp. Jorden har mycket goda odlingsegenskaper och är eftertraktad i stora delar av världen.
Spridning och användning[redigera | redigera wikitext]
Stora områden med uppodlad svartjord finns i bland annat Ryssland, Rumänien, Ungern, Ukraina och Moldavien samt ett jordbälte i Nordamerikas prärie. Det finns många olika typer av svarta jordmåner och de klassas olika beroende på vilket klassificeringssystem som används.
Den relativa bristen av regn i områdena med svartjord resulterar i att kalium, kalcium, natrium och magnesium inte sköljs ned i marken utan stannar i den odlingsbara humusens A-horisont. Under ofta återkommande torrperioder stiger kalciumkarbonat från B-horisonten med hjälp av kapillärverkan. Vindavsatt lössjord bidrar även till att ge svartjorden en lerig jordstruktur. Gräs trivs utmärkt i dessa förhållanden, och historiskt sett var jorden mycket svårhanterad med dåtidens träplogar på grund av gräsets täta rotsystem. Bönder ansåg att jorden var värdelös tills stålspetsplogen uppfanns under 1800-talet.[1]
Illegal export[redigera | redigera wikitext]
Försäljning av jorden har varit förbjuden i Ukraina sedan år 1992. Trots detta säljs det svartjord för cirka 900 miljoner dollar om året från Ukraina. Den svarta marknaden underminerar en hållbar ekonomisk utveckling i Ukraina som framgångsrik spannmålsexportör när markena förstörs på grund av den illegala handeln. Jorden säljs som blomjord till trädgårdsbutiker runt om i världen, till farmare och växthus.[2]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Encyclopedia of Russian History. Macmillan Publishers USA. 2004. sid. 151. ISBN 0-02-865907-4
- ^ Leo Kraznozhon och Oleg Peregon (17 november 2011). ”Kyiv Post. Independence. Community. Trust - Opinion - OP-ED - Black market for rich black earth” (på engelska). http://www.kyivpost.com/news/opinion/op_ed/detail/116610/. Läst 9 april 2012.