Nico
| Nico | |
Nico under ett framträdande 1974
|
|
| Födelsenamn | Christa Päffgen |
|---|---|
| Född | 16 oktober 1938 Köln, Tyskland |
| Död | 18 juli 1988 (49 år) Ibiza, Spanien |
| Genre(r) | Artrock, folk rock, alternativ rock |
| Roll | Musiker, sångare, låtskrivare, fotomodell, skådespelare |
| Instrument | Sång, keyboards |
| År som aktiv | 1954 – 1988 |
| Skivbolag | Verve Records, Elektra Records, Reprise Records, Island Records, Beggars Banquet Records |
| Relaterade artister | The Velvet Underground, John Cale, Lou Reed, Brian Jones, Kevin Ayers, John Cooper Clarke, The Invisible Girls, Blue Orchids, Bob Dylan, Brian Eno |
Christa Päffgen, mer känd under pseudonymen Nico, född 16 oktober 1938 i Köln, Tyskland, död 18 juli 1988 på Ibiza, Spanien, var en tysk singer-songwriter, modell och skådespelerska.
Nico är främst ihågkommen för att varit kvinnlig huvudvokalist (tillsammans med manliga huvudvokalisten Lou Reed) på The Velvet Undergrounds album The Velvet Underground and Nico från 1967. Efter sin tid med Velvet Underground gjorde hon ett antal album som soloartist. Hennes särpräglade musik byggde till stor del på samspelet mellan hennes mörka altröst och en tramporgel, och har haft ett stort inflytande på gothen. Av hennes soloskivor kan Chelsea Girl betraktas som den mest lättlyssnade, medan The Marble Index, Desertshore och The End (alla producerade av John Cale) brukar räknas som hennes mest kompromisslösa.
Innehåll |
Modellkarriär [redigera]
Nico blev tidigt modell i Berlin. Hon flyttade sedan till Paris där hon träffade fotografen Herbert Tobias. Tobias var den som gav henne smeknamnet Nico efter filmskaparen Nikos Papatakis, Tobias ex-pojkvän. Nico arbetade för tidningarna Vogue, Tempo, Vie Nuove, Mascotte Spettacolo, Camera, ELLE och diverse andra modemagasin som fanns under sent 50-tal.
Slutet [redigera]
Den 18 juli 1988 skadades Nico i en cykelolycka under en semestertur på Ibiza. Hon slog i huvudet och blev tagen till sjukhuset där det konstaterades att hon ådragit sig kraftiga blödningar i hjärnan. Hon dog samma dag.
Diskografi [redigera]
- 1967 – The Velvet Underground and Nico
- 1968 – Chelsea Girl
- 1969 – The Marble Index
- 1970 – Desertshore
- 1973 – The End
- 1974 – June 1, 1974
- 1981 – Drama of Exile
- 1982 – Do or Die: Nico in Europe (tour diary)
- 1985 – Nico Live in Pécs
- 1985 – Camera Obscura
- 1986 – Live Heroes
- 1986 – Behind the Iron Curtai
- 1987 – Nico in Tokyo
- 1988 – Fata Morgana (Nico's Last Concert)
- 1989 – Hanging Gardens
- 1994 – Heroine
- 2002 – Innocent & Vain
Externa länkar [redigera]
- Nico-sajt
- Hennes gravplats i Berlin, Grunewald Waldfriedhof, Grav 81
- IVU; vegetarian Nico var vegetarian sedan 1960-talet.
