Norsk lundehund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norsk lundehund
Lundehund-2003.jpg
Rasgrupp (FCI) Grupp 5, sektion 2
Nordliga jaktspetsar
Rasgrupp (SKK) Grupp 5 Spetsar och urhundar
Ursprungsland  Norge
Rasklubb Svenska Lundehundsällskapet
Specialklubb Svenska Spets- och Urhundklubben
Rasstandard FCI 265 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
Vikt
Hanhund ca 7 kg
Tik ca 6 kg
Mankhöjd
Hanhund 32-38 cm
Tik 32-35 cm

Norsk lundehund är en hundras från Norge. Den hör till de nordiska jaktspetarna, men eftersom jakten på lunnefågel sedan länge upphört är den framförallt sällskapshund, lämplig för olika hundsporter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rasen är också omskriven sedan 1500-talet. 1665 beskrevs den av den italienske prästen och reseskildraren Francesco Negri (1623-1698): "Lunnehunden är en för ändamålet upplärd hund, som de sänder in i de hålor som är för krokiga för att en arm skall kunna nå in och gripa tag i fågeln. Men hundarna för den ena efter den andra till sin herre."

Rasen levde länge isolerat på nordvästra Norges kust, där den användes för fångst av lunnefågel. Efter andra världskriget fanns endast några få individer kvar, de flesta på Værøy i Lofoten. Ett målinriktat och vetenskapligt avelsprogram har medfört att beståndet har ökat, så nu finns det omkring 550 lundehundar i Norge, och lika många utanför landets gränser. Rasen är emellertid inte helt säkrad, så Norsk Lundehund Klubb i Norge och liknande organisationer i andra länder arbetar för rasens bevarande.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Lundehunden är vaksam, energisk och livlig.

En lundehund har sex tår på varje tass.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rasen har flera särdrag. Den har minst sex tår på varje tass och en mycket flexibel skulderled som gör att den kan sträcka frambenen rätt ut från kroppen. Överrörlighet gör att den kan böja huvudet bakåt över nacken. Muskelsystemet i tår och tassar gör att hunden svänger på ett karakteristiskt sätt med frambenen när den går. Hunden har god rörlighet i öronen och kan därigenom till exempel stänga hörselgången. Rasen har en tand mindre än alla andra hundraser. Dessa fysiska särdrag har utvecklats för den speciella jakten på lunnefågel, genetiska förändringar som med säkerhet tagit hundratals år.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Norsk lundehund.