Öra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Öra är även en holme i Hammarlands kommun, Åland
Ett ytteröra

Örat är det sinnesorgan som fångar upp och uppfattar ljud genom hörseln. Öra användas medicinskt om hela organet som även innehåller balansorgan men i vardagligt språk brukar man prata om den synliga delen av ytterörat när man säger "öra". Människan har liksom övriga däggdjur två öron vilket underlättar positionsbestämningen av ljudet och ökar förmågan att hålla balansen.

Människans öra[redigera | redigera wikitext]

Människans öron är inte särskilt utvecklade jämfört med många andra arter (till exempel fladdermöss) men kan uppfatta ljudvågor i luft i frekvensområdet 20 Hz till 20000 Hz (barn kan ha ett större hörselomfång). Ett friskt öra kan vid optimalt frekvensintervall uppfatta ljud från 0 dB och uppåt, kraftiga ljud är skadliga.

Örats delar[redigera | redigera wikitext]

Örats delar

Örat delas upp i tre partier:

Ytterörat består av öronmusslan och fungerar som en tratt som fångar upp ljudet genom att ljudvågorna leds in i hörselgången. Ljudet stöter på trumhinnan som fungerar som en barriär mellan ytterörat och de inre delarna av örat.

När trumhinnan vibrerar fortplantas vibrationerna genom tre ben i mellanörat; hammaren, städet och stigbygeln. Hammaren sitter fast i trumhinnan och är länkad till städet som i sin tur är länkad till stigbygeln. De tre hörselbenen fungerar som en förstärkare av vibrationerna från hörselgången. Mellanörat är separerat från ytterörat av trumhinnan och det gör att en tryckskillnad kan uppstå över membranet, det leder till sämre vibrationsmöjligheter och upplevs som att det slår lock för öronen. Som tur är så är mellanörat förbundet med svalget via örontrumpeten vilket gör att man kan tryckkompensera genom att blåsa ut luft samtidigt som man håller mun och näsa stängda (alternativt gäspa).

Stigbygeln slår på det ovala fönstrethörselsnäckan (cochlea) som är en del av innerörat. Vibrationerna från det ovala fönstret leder till att vätskan inuti startar vågor som uppfattas av känselceller i hörselsnäckan, vilka skickar vidare signaler till hjärnan via hörselnerven. Det runda fönstret sitter i andra änden av den vätskefyllda kanalen och tryckvågen studsar på detta membran.

I innerörat finns också flera balansorgan där de så kallade båggångarna är de mest kända. De känner av om och hur huvudet roterar i förhållande till omgivningen genom att sensorceller känner av hastigheten av den trögflytande vätskan (endolymfan) inuti och leder vidare informationen till hjärnan via vestibularisnerven.

Sjukdomar i örat[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste sjukdomarna i örat är inflammationer orsakade av bakterier eller virus. Andra sjukdomar på hörselorganen innefattar bland annat olika typer av hörselnedsättning (däribland tinnitus) och hörselnervscancer.

Öroninflammation[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Öroninflammation

Öroninflammation orsakas av bakterier eller virus och utvecklas ofta i samband med en förkylning. Det bildas då en inflammation i mellanörat med oftast med var. Öroninflammation är ett samlat namn som innefattar många undergrupper med olika symtom och besvär där akut varig öroninflammation och öronkatarr är vanligast. Öronkatarr skiljer sig på det viset att det inte bildas något var vid inflammationen utan en vätska som ansamlas i mellanörat[1] . Öronkatarr behöver sällan behandling och är vanligt när barn är förkylda[1].

Vid en förkylning gör viruset det svårare för slemhinnorna i näsa och öron att försvara sig mot inkommande bakterier, om bakterierna lyckas föröka sig bildas ofta en akut öroninflammation med var. Man kan se på trumhinnan om man har öroninflammation då de blir röd och svullen och bakom trumhinnan bildas det även var. Svullnaden och trycket i innerörat gör att kraftig smärta uppstår. Om trumhinnan skulle spricka på grund av trycket i innerörat försvinner oftast smärtan, och var rinner ut i örat.

Vaxpropp[redigera | redigera wikitext]

I yttre delen av hörselgången sitter det körtlar som producerar öronvax. När vaxet rinner ut tar det med sig skräp som har ansamlats i örat, på detta sätter renar vaxet örat från bakterier och andra ämnen. Vid kontakt med vatten kan vaxet dock bli extra segt och detta kan leda till så kallade vaxproppar. Symtom på en vaxpropp är i många fall att det bildas ett tillfälligt lock i örat eller att hörseln försämras.[2].

Extern otit (hörselgångsinflammation)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Extern otit

Extern otit eller hörselgångsinflammation som det också heter drabbar yttre hörselgången. Hörselgångshuden är extremt tun noch vid infektioner av bakterier kan eksem och svamp uppstå. Om eksemen eller svampen svullnar upp uppstår extern otit. Symtomen varierar, men förknippas ofta med irritation, klåda och värmekänsla från örat. Om inflammationen har blivit värre kan man även känna en stark smärta om man ligger ned på örat eller tuggar[3].

Ménières sjukdom[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ménières sjukdom

Ménières sjukdom drabbar innerörat och orsaken är ännu inte klarlagd. Ménières är en kronisk sjukdom som även till viss del är ärftlig. Symtom kommer som attacker som kan sitta i mellan en halvtimme till ett par timmar. Under attacken upplever man symtom som kraftig yrsel och illamående. Under en längre tid med sjukdomen kan permanenta hörselnedsättningar och tinnitus besvär uppstå. [4].

Tinnitus[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tinnitus

Tinnitus är inte som en sjukdom på det sättet utan ett symptom som man har. Vid höga ljudnivåer eller kraftiga bullernivåer blir ljudvågorna som färdas in i innerörat för kraftiga och hinnsnäckans sinnesceller försämrar sin förmåga att registrera ljudvågorna och hörselförmågan försämras tillfälligt. Vid återkommande störningar av kraftiga ljud på sinnescellerna i hinnsnäckan kan permanenta skador uppstå, vilket i sin tur kan leda till tinnitus. Det finns inte något botmedel mot tinnitus, men det finns behandlingar för att lära sig att leva med ljudet eller bullret[5]. Man kan dela in tinnitus i olika grupper, det finns så kallad subjektiv tinnitus då man bara hör ljuden själv och objektiv tinnitus som även kan höras av andra. Objektiv tinnitus är dock extremt ovanligt men förekommer. [5].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Folkbildning.se sjukvårdstolkningen ”öronsjukdomar” Hämtat från: http://www.folkbildning.net/sjukvardstolkning/m4_13.htm
  2. ^ 1177.se ”vaxpropp” (2011-02-16) Åkerblom, Elin (sjuksköterska) Hämtat från: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Vaxpropp-i-orat/
  3. ^ Skanesuniversitetssjukhus.se ”Hörselgångsinflammation”(2011-06-16) Cervin, Anders (läkare öron, näsa och halssjukdomar) Hämtat från: http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Skanes-universitetssjukhus/Organisation-A-O/Oron-_nas-_och_halssjukvard/For-patienter/SjukdomarFakta/Horselgangsinflammation-extern-otit/
  4. ^ Vardguiden.se ” Ménières sjukdom” (2011-10-14) Hammarström, Anna (webredaktör vårdguiden) Hämtat från: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Ménières-sjukdom/
  5. ^ [a b] 1177.se ”tinnitus” (2012-06-13) Larsen, Hans (läkare specialist öron, näsa och halssjukdomar) Hämtat från: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Tinnitus/

Se även[redigera | redigera wikitext]