Palpitation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Palpitation
Klassifikation och externa resurser
Fokusering på hur ens eget hjärta slår kallas palpitaton, vare sig det har psykiska eller fysiska orsaker.
ICD-10 R00.2
ICD-9 785.1
DiseasesDB 29231
MedlinePlus 003081
eMedicine aaem/337 

Palpitation (latin palpitare, spritta, klappa) är medicinsk term för hjärtklappning som innebär en snabbare hjärtverksamhet än normalt. Hjärtklappning uppkommer till exempel ibland i samband med ansträngning, bland annat hos friska såsom normal anpassning efter de ökade kraven på blodcirkulationen eller hos nervösa personer.[1]

Palpitation är ett mentalt tillstånd av uppmärksamhet på onormal hjärtverksamhet vilket yttrar sig kognitivt genom en överdriven medvetenhet om hjärtslagen. Palpitation kan både uppstå för att hjärtat slår för långsamt eller för fort, och vare sig det slår oregelbundet eller normalt. Det kan bero på dubbelslag.

Palpitationer beror inte alltid på en hjärtsjukdom. Det uppstår också vid hormonrubbningar av adrenalin eller tyreoideahormoner, syrebrist, fysisk utmattning, vid förgiftning av alkohol eller droger, eller vid ångest eller panikattacker.

Det finns tre huvudtyper palpitationer:

  1. Hyperdynamisk cirkulation, som vid giftstruma, graviditet, anemi,med mera.
  2. Påslag i sympatiska nervsystemet, som vid hypoglykemi, panikångest, somatoform autonom dysfunktion, hjärtsvikt, hypoxi, med mera.
  3. Arytmier.

Till symtomen hör ofta svimningskänslor, andningssvårigheter och yrsel. Arytmier kan också uppstå sekundärt av palpitationerna eller förvärras av den oro som de kan framkalla.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norstedts uppslagsbok 1948
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia