Penningmängd
Penningmängden är den totala mängden pengar som finns inom en given ekonomi. Enligt Sveriges riksbank är penningmängden ett mått på de likvida medel som cirkulerar i ekonomin och brukar definieras som innehavarsektorns innehav av emittentsektorns skuldinstrument. Penningmängden styr prisnivån i samhället och en ökning av penningmängden(inflation), leder till en ökning av den allmänna prisnivån i samhället, om alla andra faktorer hålls konstanta.
Innehåll |
[redigera] Hur man mäter penningmängden
Som ett analytiskt redskap går det att föreställa sig förändringar i penningmängden, dock uppstår ett problem när det gäller att ta reda på vad penningmängden är i den aktuella ekonomin. Problemet som uppstår där är att ekonomer har olika åsikter vad som representerar penningmängden. (Alan Greenspan, amerikanska centralbankens (FEDs) före detta chef, gick till och med så långt att han sade sig inte veta vad pengar var längre.) Således blir varje analys av förändringar i "penningmängden" annorlunda när definitionen av vad som ingår i penningmängden förändras.
Vanliga mått på penningmängden är M0, M1 och M3:
- M0 är allmänhetens innehav av sedlar och mynt.
- M1 är M0 + avistainlåning
- M3 är M1 + inlåning med vissa villkor samt allmänhetens innehav av vissa värdepapper.
I takt med att fler transaktioner görs med kontokort minskar M0.
I Sverige är det Statistiska Centralbyrån som på Riksbankens uppdrag beräknar penningmängden. I statistiken redovisas M0, M1 och M3.
[redigera] Samspel mellan centralbank och privatbanker
Penningmängden ökas genom ett samspel mellan centralbanken, som har monopol på att trycka sedlar och mynt, och privatbankerna, som ökar penningmängden genom sin kreditprocess (utlåning). Reservkravet anger hur stor andel av bankens totala tillgångar som den måste bevara som reserv i form av likvida medel. Exempelvis innebär ett reservkrav på tio procent att en bank kan skapa krediter (ge ut lån) motsvarande 90% av dess tillgångar.
Pengarna som lånas ut blir förr eller senare en insättning på samma eller annan bank och därmed ökar denna banks tillgångar med motsvarande belopp. Därefter kan (vid reservkrav på t.ex. 10%) motsvarande 90% av denna nya insättning skapas i krediter, varpå dessa nya krediter förr eller senare kommer resultera i en insättning av motsvarande summa. Detta förlopp kan i teorin upprepas oändligt och resulterar i en teoretisk expansion av den ursprungliga insättningen med ca 10 gånger. En insättning på hundra kronor i en kommersiell bank kan alltså resultera till att penningmängden ökar med ca 900 kronor. Riktlinjerna för hur stora reserver som krävs för olika typer av kunder, och andra regler för kreditgivningen, ges av Bank for International Settlements.
[redigera] Reservkrav i Sverige och USA
I Sverige är reservkravet för banker, men också för andra kreditinstitut och värdepappersbolag, åtta procent och i USA är reservkravet tio procent. Dock är det olika reservkrav för olika typer av kunder. I Sverige är exempelvis reservkravet för krediter till kommuner som alltid har AA-rating (d.v.s. ingen risk föreligger med krediter till kommuner) noll procent. Det innebär i princip att 1 krona i reserver kan skapa en oändligt stor kredit.
