Pengar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Peng” leder hit. För andra betydelser, se Peng (olika betydelser). För Victoria Benedictssons roman Pengar, se Pengar (roman).
En 20-dollarsedel från USA.

Pengar är ett gemensamt värderingssystem för varor och tjänster som är baserat på utbytbara och lagringsbara enheter, och som används som betalningsmedel. Vanligen består detta av mynt och sedlar vars värde delvis garanteras av en stat. I vardagligt tal uppfattas pengar som kontanter, men till begreppet hör även andra godkända betalningsmedel.

Pengar har flera funktioner: som värderingssystem, betalningsmedel och värdelagring.

Definition och funktion[redigera | redigera wikitext]

I en ren naturahushållning måste varje ekonomisk transaktion inbegripa direkta värderingar av varorna i förhållande till varandra. Hur många kycklingar är en gris värd? Hur många datorspel är jag beredd att ge för en cykel? Och hur många kycklingar är ett datorspel värt? Om jag har en gris, hur kan jag byta den så jag får tag på en cykel? Detta blir omedelbart mindre komplext om man kommer överens om en enhet att mäta alla varors värde i en valuta (som är ett italienskt ord som betyder värde). Denna enhet kan vara baserad antingen på fysiska varor - det finns exempel på kulturer i Stilla havet som räknar rikedom i grisar - eller så kan värdeskalan vara abstrakt, som de flesta av dagens valutor.

Pengar är ett allmänt accepterat betalningsmedel. I dagligt tal kan dock pengar definieras som värdebevarare eller värdemätare, vilket dock inte är essensen hos pengar, även om det tidigare kan leda till att en vara blir pengar och att pengar oftast blir en värdemätare och att dessa funktioner är väldigt viktiga för en konkurrenskraftig penning-vara.

Bytesekonomier[redigera | redigera wikitext]

I bytesekonomier måste en person, för att sälja en vara, hitta en köpare som är beredd att betala med något som säljaren vill ha. Detta problem, att köparen och säljaren är tvungna att ha motsatta preferenser för att kunna handla ("double coincidence of wants"), kan lösas av någon av parterna genom att först byta till sig en vara som den andra kan tros vilja ha. När en person väljer att sälja sina varor, inte för att personen vill ha det som köps för sin egen skull, utan för att kunna byta till sig andra varor med vad personen bytt till sig, då är en penningekonomi på väg att födas.

För att illustrera med ett exempel, föreställ er en fiskare som vill handla ett par skor i en bytesekonomi. När fiskaren beslutar sig för att försöka sälja sin fisk till en skomakare som han inte har någon relation till eller vill skapa någon sådan till för ett par skor, upptäcker fiskaren att det inte finns någon skomakare som han saknar relationer till och inte vill skapa långsiktiga relationer med som är villig att byta med fiskaren; det finns ingen skomakare som fiskaren inte känner som efterfrågar fisk. Fiskaren funderar då om det finns något annat än fisk som skomakarna han inte känner eller vill lära känna vill ha, och försöker då byta till sig det för sin fisk. Det fiskaren letar efter är då en väldigt försäljningsbar vara från andra främlingar, som är väldigt lätt att sälja till människor som man inte har några relationer till och som man inte vill ha långsiktiga relationer med. Alltså en vara som de flesta sätter ett värde på, som exempelvis salt. Fiskaren kan försöka sälja sina fiskar för att få lite salt för att sälja vidare saltet till skomakaren för att få ett par skor. Det banbrytande med det här utbytet var att fiskaren bytte till sig varor, inte för att de värderades för sin egen skull, utan för att de värderades för sin förmåga att bytas till andra varor.

Det finns dock inga belägg för att något samhälle använt sig av bytesekonomi i någon större utsträckning.[1]. När bytesekonomier uppstått har det skett mellan främlingar eller potentiella fiender.[2] Exemplet kan därför ses som en saga i förhållande till antropologiska studier som visar att pengar uppstod i gåvoekonomier som ett sätt att hålla reda på sociala relationer och nätverk, till exempel genom lagar. Pengar i form av penningar uppstod främst som ett sätt för härskare att betala legosoldater.

För- och nackdelar med penningekonomi[redigera | redigera wikitext]

Fördelen med en penningekonomi är att det blir lättare för varje person att hushålla med sina resurser, att problemet med motsatta preferenser försvinner och att det blir enklare att kunna veta var man kan tjäna mest pengar. Det är därför som pengar är av mycket stor hjälp för ekonomier utan perfekt tillgång till information. Utan pengar skulle människor ha mycket svårare för att specialisera sina kunskaper och färdigheter.

De flesta tidiga pengasystem baserades på vikten av ädelmetaller, framförallt silver och guld, och vilka är ursprunget till dagens mynt. Genom historien har dock många varor använts som valuta till exempel snäckskal, salt, djurhudar, stora stenar, tobak, boskap, cigaretter (i krigsläger) och fiskekrokar. När det finns flera valutor samtidigt i ett samhälle uppkommer tendenser till att folk föredrar en framför de andra. Detta sker eftersom transaktioner blir lättare att genomföra ju färre valutor som används. Det beror i sin tur på skalfördelar och nätverkseffekter. Det som i slutändan blir till valuta brukar uppvisa vissa typiska egenskaper; hållbarhet, högt värde per viktenhet och proportionell minskning av värdet vid delning. Det kan också basera sig på endast tilltron till den institution som utfärdar pengarna. Under den stora depressionen visade det sig att den senare formen var de mest framgångsrika pengarna.

Trots de stora fördelarna med penningekonomier finns även nackdelar. En nackdel är att transaktionskostnaderna kan öka i vissa fall; istället för att byta bort vara A, som man redan har, tvingas man först sälja vara A för pengar, för att sedan kunna köpa det som efterfrågas.

Ekonomiska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Pengar betraktas som omfattande följande egenskaper, vilka summeras i ett engelskspråkigt rim som finns i äldre böcker i ekonomi: "Money is a matter of functions four, a medium, a measure, a standard, a store.". På svenska: "Pengar är en fråga om fyrtal utan aber, ett medium, en enhet, en standard, ett lager." Det vill säga, pengar fungerar som ett medium för utbyte, en ekonomisk enhet, en standard för betalning och som ett sätt att "lagra" värde på.[3][4]

Symboler för olika valutor[redigera | redigera wikitext]

Symbol Namn Valutakod
PLN Polsk zloty PLN
Euro EUR
£ Brittiska pund GBP
$ Amerikanska dollar USD
¥ Japanska yen JPY
Israeliska shekel ILS
Τ| Persiska Toman TMN
¥ Kinesiska yuan CNY
Indisk rupie INR
Kr Svensk krona SEK

Betalningsmedel[redigera | redigera wikitext]

Det gemensamma värdesystemet får en ytterligare fördel när det kan användas som betalning. Man behöver inte längre hitta någon att byta med, utan det går bra att sälja det du har till en person och sedan köpa det du vill ha av en annan. Värderingssystem baserade på faktiska varor kan användas som betalningsmedel automatiskt. För mer abstrakta värderingssystem behöver man någon som kan tillverka och kontrollera bytesmedlen, vilket typiskt är uppgiften för en centralbank.

För att pengar ska fungera som betalningsmedel måste pengarna vara delbara i mindre enheter, deras värde någorlunda konstant, deras form standardiserad så att dess värde lätt säkerställs, det måste vara godkänt på tillräckligt många platser för att kunna bytas mot andra varor, och de måste vara lätta att ta med sig.

Värdelagring[redigera | redigera wikitext]

Pengar kan också användas som värdelagring. Man behöver inte längre ha ett konstant försörjningssätt, utan kan tjäna pengar periodvis för att sedan leva på detta. Värdelagringens kvalitet beror på prisnivån. Det blir problem med denna egenskap hos pengar om valutan drabbas av inflation.

Penningpolitik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Penningpolitik

Penningpolitik är en av de två delar som den ekonomiska politiken generellt sett brukar delas upp i. Den andra delen kallas för finanspolitik. Penningpolitik handlar om hur mycket pengar som ska finnas i ekonomin och hur hög räntan ska vara. Penningpolitiken kan styras av landets regering eller av landets riksbank. I Sverige och övriga Europa bedrivs penningpolitiken av en självständig centralbank, i Sverige kallad Riksbanken. I de flesta länder är penningpolitikens roll att försöka se till att ekonomin växer i en stadig takt och att inflationen hålls nere. I Sverige är penningpolitikens mål att hålla en låg och stabil inflationstakt. Om Riksbanken upplever att inflationen är på väg att stiga kan den höja räntan och se till att det sker en avkylning i ekonomin och inflationstakten minskar. Det omvända sker då Riksbanken istället sänker räntan och på så sätt ser till att konsumtion och investeringar stimuleras vilket i sin tur leder till att inflationstakten ökar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mishkin, Frederic S., The Economics of Money, Banking, and Financial Markets, Sixth Edition Update, Columbia University : Addison Wesley, 2003, s.48-52

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Marcel Mauss. The Gift: The Form and Reason for Exchange in Archaic Societies. sid. 36-37 
  2. ^ David Graeber (2001). Toward an anthropological theory of value: the false coin of our own dreams. Palgrave Macmillan. sid. 153–154. ISBN 9780312240455. http://books.google.com/books?id=uo8tttilAlQC&pg=PA153. Läst 10 februari 2011 
  3. ^ Krugman, Paul & Wells, Robin, Economics, Worth Publishers, New York (2006)
  4. ^ T.H. Greco. Money: Understanding and Creating Alternatives to Legal Tender, White River Junction, Vt: Chelsea Green Publishing (2001). ISBN 1-890132-37-3

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Stampe, Pelle (2009). ”I 4.500 år har historien styrts av pengar.”. Världens historia (nr. 5): sid. s. 56-63. ISSN 0806-4709. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]