Fractional-reserve banking

Inom ekonomi innebär fractional-reserve banking (förkortat FRB) att banker kan låna ut insatta medel, alltså att de bara behöver behålla en bråkdel (fraction) i reserv (reserve), som kontanter eller andra likvida medel, samtidigt som man vid behov är skyldig att betala tillbaka inlåningar. Då någon tar ett lån skapar banken en kredit (vilken ingår i penningmåttet M1).

Detta är idag standard inom bankväsendet världen över och har praktiserats länge. Hur stor del, eller fraktion, som bankerna måste behålla bestäms av centralbanker genom reservkravet. En liten andel leder till ökad penningmängd medan en större fraktion leder till lägre.

Systemet har under lång tid varit kontroversiellt. Under medeltiden var FRB förbjudet i Europa och betraktades som ocker. Idag kritiseras systemet av vissa ekonomer som bland annat menar att det leder till konjunktursvängningar, risker för uttagsanstormning och inflation.

Historik

Innan de nuvarande centralbankerna uppkom och fick rollen som "lender of last resort" (det vill säga låneinstitut dit banker kan vända sig för att få tillgång till kapital) ledde FRB oftast till att banker som använde sig av detta system förr eller senare gick i konkurs. Detta berodde på att bankerna inte hade möjlighet att betala ut den summa pengar (tantundem) som deras kunder försökte hämta ut från sina konton. De banker som ägnade sig åt FRB försökte hålla det så hemligt som möjligt, då kunderna vanligtvis genomförde så kallade "bank runs" om de fick reda på att bankerna inte backade upp kundernas bankkonton till hundra procent eller mer. Detta ledde i sin tur till en säker ekonomisk död för de utsatta bankerna. Många banker gick ofta i likvidation samtidigt av denna anledning då rädslan för ouppbackade bankkonton i en bank spred sig till kunderna hos andra banker, som i smyg också använde samma system. Detta var ett vanligt förekommande fenomen runt om i Europa både under och efter Romarrikets tid, och även i övriga delar av världen, bland annat Egypten.

På vissa håll införde staten regler som sade att endast banker som inte ägnade sig åt FRB fick hänga dukar över sina skrivbord för att på så sätt tydliggöra för befolkningen vilka banker som var "hederliga" och vilka som inte var det. FRB var också förbjudet enligt lag på många håll, framförallt i Romarriket, och i Barcelona på medeltiden gick man till och med så långt som att halshugga de bankirer som inte följde denna lagstiftning.^{[källa behövs]} Trots detta har banker i alla tider inte kunnat motstå att använda sig av FRB och följaktligen gått i konkurs, och i värsta fall orsakat större ekonomikriser på samhällsnivå.

Reservkrav

Reservkravet anger hur stor andel av bankens totala tillgångar som måste bevaras som reserv i form av likvida medel. Exempelvis innebär ett reservkrav på tio procent att en bank kan skapa krediter (ge ut lån) motsvarande nittio procent av dess tillgångar.

Reservkravet är till för att förhindra:

1. ohämmad expansion av penningmängden;
2. och att banker får likviditetsproblem vid stora uttag.

Inflation

Ökning av penningmängden, M1 och M3 (SCB)

FRB är en bidragande orsak till inflation då pengar som sätts in på banken lånas ut. Huvuddelen av dessa pengar hamnar till slut på nya bankkonton och kan därefter lånas ut igen, igen och igen. Endast en bråkdel av pengarna måste banken hålla kvar som reserv (därav namnet: Fractional-reserve banking). Hela denna process innebär med andra ord att penningmängden ökar i ekonomin(inflation). Detta kan lätt ses i M3-index.

Detta system fungerar bra så länge som dessa pengar letar sig tillbaka till bankerna och relativt få uttag görs. Om för mycket pengar skulle tagas ut samtidigt så skulle hela systemet kollapsa. Om nu det skulle hända och bankerna får problem med att betala tillbaka pengarna från sina konton, så lånar de tillfälligt pengar från centralbanken, som sedan betalas tillbaka när banken har fått in nya pengar från annat håll.

Pengamultiplikator

Pengamultiplikatorn är en formel som beskriver expansionen av ett belopp som sätts in på en bank, alltså hur mycket pengar en bank får skapa.

Multiplikatorn, m, är inversen till reservkravet, R:

$m=\frac1R$

Exempel

Om reservkravet, R, är 20%, kan detta också uttryckas som fraktionen:

$R=\tfrac15$

Då kan multiplikatorn, m, beräknas som:

$m=1/\tfrac15=5$

Om resultatet multipliceras med den ursprungliga insättningen ges den övre gränsen för expansionen av pengarna. En insättning på 100 kronor kan således expanderas till m*100 = 5*100 = 500 kronor, vilket genererar 500 - 100 = 400 kronor extra som utökar penningmängden.

Ränta

Banker som betalar ut ränta för att få förvara andras pengar hos sig bedriver med största sannolikhet FRB. Detta till skillnad från banker som istället tar betalt för att andra skall få förvara sina pengar hos dem. Anledningen är ganska uppenbar då få personer eller företag är villiga att åta sig jobbet att vakta och förvara andras egendom utan att få betalt för mödan, och än mindre betala för att få göra jobbet (inlåningsränta). För att en bank skall göra detta måste den själv tjäna någonting på att ta hand om andras pengar, vilket den gör genom att använda pengarna till egna investeringar (fractional-reserve banking).

Kritik

FRB beskylls av ekonomer ur österrikiska skolan för att bidra till konjunkturer. Kritik kommer också från den så kallade penningreformrörelsen (monetary movement). Dessa kritiker menar att systemet innebär att bankerna skapar pengar "ur tomma intet" i samband med utlåningen. Sedan tjänar de pengar på räntorna.

Se även

• Penningmängd
• Inflation

Källor

.

• de Soto, J. H. (1998) Money, Bank Credit and Economic Cycles
• Nichols, Gonczy (1992) Modern Money Mechanics, Federal Reserve Bank of Chicago
• Fractional reserve banking på engelska Wikipedia