Peronism
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Peronismen (spanska: Peronismo eller Justicialismo), är en argentinsk politisk ideologi och rörelse, som grundar sig på de tankar och program som framfördes av landets president Juan Perón och hans hustru Eva Perón, som kallades den argentinska nationens musa och andliga vägledare. Peróns parti, Partido Justicialista (fortfarande verksamt och i regeringsställning under Cristina Fernandez de Kirchner), fick sitt namn genom en sammanslagning av orden social rättvisa (Justicia social, Justicial).
Ideologi
Peronismen är svår att definiera med gängse politiska klassifikationer och antagligen får man se ideologins grunder som skiftande över tid. Som populistisk och nationalistisk rörelse har den ofta blivit beskylld för fascistoida tendenser och Peróns beundran för Benito Mussolini, vars Italien han tillbringade flera år i, är väldokumenterad. Dessutom utgjorde Peróns Argentina platsen för den exil som många nazityskar valde, när de var eftersökta för krigsförbrytelser efter andra världskriget. Dock har fascismstämpeln ifrågasatts långt utanför Peróns parti och många gör jämförelsen att ideologin vore en kusin till gaullismen i Frankrike, som direkt efter andra världskriget också den lyckades ena ett brett spektrum från vänster till höger under ett parti i fransk politik.
Huvudmålen för Peróns politik var ett självständigt Argentina under en stark centralregering med en korporativ, icke-marxistisk (men möjligen statssocialistisk) och latent antikapitalistisk ekonomisk modell (jmfr dirigisme). Liksom inom gaullismen existerade så kallade höger- och vänsterfraktioner med betoning på olika delar i det peronistiska programmet. Huvuddelen av Peróns egna anhängare var de "skjortlösa" (descamisados) arbetarna.
En stor roll för bredden i ideologin, anses också Peróns frånvaro i argentinsk politik under de 20 år han tillbringade i exil i Francos Spanien ha, då i princip alla partier och rörelser som var emot den rådande regimen i Argentina under denna tid i Perón såg en martyr och politisk och ideologisk frände. Eva Peróns minne lever kvar särskilt i den argentinska arbetarklassens hjärtan, medan den nationella bourgeoisien föraktar henne.[källa behövs] Sålunda stöddes Perón såväl av befrielseteologerna i vänsterpartiet Montoneros som av den fascistiska och öppet antisemitiska gerillarörelsen Movimiento Nacionalista Tacuara, en av Argentinas första gerillagrupper. Allt som allt var Perón en pragmatisk man[källa behövs] och hans åsikter skiftade många gånger med det politiska klimatet. Emellertid fanns en konsistens i ett antal grundpelare i förespråkandet av följande:
- auktoritärt centralstyre
- frihet från utländskt inflytande.
- tredje vägens politik med korporativa inslag
- en kombination av nationalism och socialdemokrati