Karolinger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För de svenska soldaterna under kungarna Karl XI och Karl XII, se Karoliner.
Påven Leo III kröner Karl den store till kejsare
Historisk karta över de karolingiska rikena efter delningen i Verdun år 843
Historisk karta över de karolingiska rikena år 888

Karolingerna (latin: Carolus, Karl) var en frankisk ätt som övertog makten i frankerriket från merovingerna år 751 och härskade i och omkring dagens Frankrike under 700-900-talen.

Ätten anses allmänt ha grundats av Arnulf av Metz, biskop i Metz i slutet av 700-talet, en viktig maktfaktor i de merovingiska kungadömena. Pippin av Herstal, maior domus i Austrasien, efterträddes av sin son Karl Martell, i sin tur far till Pippin den lille. Denne Pippin lyckades utmanövrera den siste merovingiske kungen Childerik III och själv inta kungatronen efter att ha använt sin position som maior domus till att vinna stöd hos många ledande adelsmän och även hos påven. Pippins son Karl den store blev frankernas kung 768 och kröntes till kejsare av påven Leo III år 800.

I enlighet med fördraget i Verdun 843 delades det frankiska riket upp i tre riken som alla till en början behärskades av karolinger.

Se även[redigera | redigera wikitext]