Pietro Badoglio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pietro Badoglio

P. Badoglio 1921.

Ämbetsperiod
25 juli 1943–18 juni 1944
Monark Viktor Emanuel III
Företrädare Benito Mussolini
Efterträdare Ivanoe Bonomi

Född 28 september 1871
Grazzano Monferrato, Piemonte, Italien
Död 1 november 1956 (85 år)
Grazzano Badoglio, Piemonte, Italien
Politiskt parti Inget (provisorisk militär regering)

Pietro Badoglio, född 28 september 1871 i Grazzano Monferrato (senare kallat Grazzano Badoglio) i Piemonte, död 1 november 1956 i Grazzano Badoglio, var en italiensk militär och politiker.

Badoglio tjänstgjorde med framgång under första världskriget, blev 1917 souschef i arméns generalstab (sottocapo di stato maggiore dell'esercito) och hade del i Italiens slutseger vid Vittorio Vento 1918. Han blev senator i februari 1919, utnämndes 2 december samma år till chef för arméns generalstab (capo di stato maggiori dell'esercito) och blev samtidigt armégeneral (generale d'esercito). Badoglio avgick som chef för arméns generalstab 1921, var därefter ambassadör i Brasilien och blev 1925 chef över försvarsmaktens generalstab (capo di stato maggiore generale). Han var 1925-27 även chef för arméns generalstab och utnämndes 25 juni 1926 till marskalk av Italien.

Badoglio var 1929-33 guvernör i Libyen. 1936 deltog han i kriget med Abessinien. I detta krig var han ansvarig för att stridsgas användes. Efter att ha krossat Abessiniens omoderna här tågade han in i Addis Abeba och utnämndes som tack till hertig. Badoglio såg inte positivt på Italiens deltagande i andra världskriget. Efter italienska arméns fiasko med anfallet på Grekland avgick han i december 1940 som chef över försvarsmaktens generalstab.

Badoglio tillhörde kuppmakarna som avsatte Mussolinis i juli 1943 och han utnämndes av Viktor Emanuel III till konseljpresident. I den rollen ingick han vapenstillestånd med de allierade i början av september 1943 och förklarade senare Tyskland krig. Han ersattes i juni 1944 som konseljpresident av den mer antifascistiske Ivanoe Bonomi. I mars 1946 fick Badoglio även avgå som senator.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]