Polarforskningssekretariatet
| Polarforskningssekretariatet | |
 Isbrytaren Oden på forskningsexpedition i Svalbard 2011 | |
| Departement | Utbildningsdepartementet |
|---|---|
| Ansvarigt statsråd | Helene Hellmark Knutsson (S) |
| Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
| Ledning | Enrådighetsmyndighet |
| Säte | Stockholm |
| Kommun | Stockholms kommun |
| Län | Stockholms län |
| Syfte | Polarforskningssekretariatet främjar och samordnar svensk polarforskning. |
| Inrättad | 1984 |
| Föreståndare | Katarina Gårdfeldt |
| Budget | 38.765 miljoner SEK – 2015[1] |
| Antal anställda | ~30 |
| Instruktion | SFS 2007:1072 (lagen.nu) |
| Webbplats | polar.se |
Polarforskningssekretariatet är en svensk statlig myndighet med uppgift att samordna och främja svensk polarforskning. Det är en enrådighetsmyndighet, och har ett av regeringen utsett insynsråd. Huvudkontor, lager och verkstad ligger i Rosenvik, Alberget på Djurgården i Stockholm.[2]
I augusti 2017 meddelade regeringen att Polarforskningssekretariatets verksamhet ska flyttas till Luleå. Flytten ska vara klar senast 30 juni 2019.[3]
Uppgifter
Myndighetens huvudsakliga uppgift är att organisera och stödja forskningsexpeditioner till polarområdena, och att ansvara för forskningsinfrastruktur. Sekretariatet medverkar också till att skapa förutsättningar för polarforskning som utförs utan fältarbete, samt att bidra till att forskningsresultat görs tillgängliga. Vetenskapsrådet och Polarforskningssekretariatet gör regelbundet gemensamma utlysningar av stöd till polarforskning. Polarforskningssekretariatet har drygt 30 anställda som arbetar med forskningsplanering, forskningsinfrastruktur, kommunikation och verksamhetsstöd. Sekretariatet medverkar även vid internationella förhandlingar och samarbeten som bland annat leds från Utrikesdepartementet. Sekretariatet har som ytterligare uppgift att aktivt arbeta för förbättrat miljöskydd i polarområdena, och att utfärda tillstånd för vistelse eller verksamhet enligt lagen (2006:924) om Antarktis.
Forskningen utförs främst i polarområdena omkring Arktis och Antarktis, men även de subpolara områdena och svenska fjällvärlden är av stort intresse för forskarna.
Forskningsinfrastruktur
Polarforskningssekretariatets fasta infrastruktur för forskning omfattar Abisko naturvetenskapliga station, forskningsstationerna Wasa och Svea i Dronning Maud Land i Antarktis samt isbrytaren Oden.
Samarbeten och nätverk
Polarforskningssekretariatet driver samarbeten med bland andra Vetenskapsrådet, Sjöfartsverket, Mistra, SMHI och internationella polarorganisationer. Sekretariatet har ett stort globalt nätverk och representerar Sverige i polarfrågor. Myndigheten har även ett användarforum kallat Polarforum som är en mötesplats med syfte att genom arbetsgrupper och nätverkande ge tvärvetenskapliga kontaktytor mellan forskare, Polarforskningssekretariatet och andra aktörer.
Lärarprogrammet
År 2000 inleddes Polarforskningssekretariatets lärarprogram, där svenska lärare får möjlighet att delta i expeditioner till Arktis och Antarktis samt i internationella konferenser och seminarier. Lärarnas egna upplevelser i polarområdena och deras kontakter med forskare stimulerar i sin tur elevernas intresse för polarområdena och forskning.
Konstnärsprogrammet
Konstnärer har genom historien deltagit i polarexpeditioner. Polarforskningssekretariatet fortsätter denna tradition genom att erbjuda konstnärer plats på svenska forskningsexpeditioner. Konstnärerna genomför ett eget projekt under expeditionen och sprider sedan verk och upplevelser till målgrupper som inte delas med forskarna.
Historia[4]
I början av 1980-talet växte den svenska polarforskningen, delvis under ledning av geologen Valter Schytt, och det uppstod ett behov av såväl finansiering som samordning. Samtidigt fanns det på utrikesdepartementet (inte minst hos Bo Johnson Theutenberg) en önskan ett om ökat svenskt inflytande i Antarktis, vilket kunde uppnås genom svensk forskningsverkamhet i området. 1981 hade Vetenskapsakademin skapat en svensk polarforskningskommitté, och dess ordförande landshövding Ragnar Edenman uppvaktade 1983 utbildningsminister Ingvar Carlsson med förslaget om att bilda en statlig myndighet. Polarforskningssekratariatet bildades året därpå, med en budget på fyra miljoner kronor. Samma år blev Sverige associerad medlem av Antarktisfördraget, och sedan fullvärdig medlem 1988. Detta möjliggjordes av ett starkt engagemang i Scientific Committee on Antarctic Research, och av det faktum att Sverige under sydsommaren 1987/1988 upprättade den fasta forskningsstationen Svea på Antarktis. Året därefter byggdes den större stationen Wasa. Ytterligare en forskningsplattform, isbrytaren Oden, började användas i slutet av 1980-talet, och 1991 kunde Oden tillsammans med det tyska polarforskningsfartyget Polarstern som första konventionellt drivna fartyg nå Nordpolen. Även om Polarforskningssekretariatets inledande verksamhet fokuserade på Antarktis, så ligger den naturliga tyngdpunkten i svensk polarforskning i de nordliga polarområdena. Dit hör även den svenska fjällvärlden, och sedan 1 december 2010[5] är Polarforskningssekretariatet huvudman för Abisko naturvetenskapliga station.
Föreståndare för myndigheten
- Anders Karlqvist (1984–1993, 1995–2009)
- Olle Melander (1993–1995)
- Björn Dahlbäck (2010–2017)
- Katarina Gårdfeldt (2018-)
Se också
- Abisko naturvetenskapliga station
- Arktiskt centrum vid Umeå universitet
- Climate Impacts Research Centre
Externa länkar
- Polarforskningssekretariatets webbplats
- Polarforskningssekretariatets Twitter-flöde
- Polarforskningssekretariatets pressrum på Mynewsdesk
- Polarforskningssekretariatets Polarforskningsportal
- Polarforskningssekretariatets kanal på YouTube
Källor
- ^ http://www.esv.se/Verktyg--stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=16143
- ^ ”Polarforskningssekretariatet (Faktahäfte från 2012)”. https://polar.se/dok/broschyr-polarforskningssekretariatet.pdf. Läst 31 augusti 2017.
- ^ Ellika Nilsson (30 augusti 2017). ”Statliga jobb till Luleå”. SvT Norrbotten. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/statliga-jobb-till-lulea-kiruna. Läst 31 augusti 2017.
- ^ Edqvist, Olle. ”Är Sverige en polarnation?”. i Gunhild Rosqvist och Sverker Sörlin. Polarår. Ymer. Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi
- ^ ”Abisko+Polar=sant”. http://www.mynewsdesk.com/se/polarforskningssekretariatet/pressreleases/abisko-polar-sant-532432. Läst 8 september 2015.