Polarforskningssekretariatet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Polarforskningssekretariatet
Polarforskningssekretariatet IMG 2546 Oden.jpg
Isbrytaren Oden på forskningsexpedition i Svalbard 2011
Departement Utbildningsdepartementet
Ansvarigt statsråd Helene Hellmark Knutsson (S)
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning Enrådighetsmyndighet
Säte Stockholm
Kommun Stockholms kommun
Län Stockholms län
Syfte Polarforskningssekretariatet främjar och samordnar svensk polarforskning.
Inrättad 1984
Föreståndare Björn Dahlbäck
Budget 38 765 miljoner SEK – 2015[1]
Antal anställda ~30
Instruktion SFS 2007:1072 (lagen.nu)
Webbplats www.polar.se

[2]Polarforskningssekretariatet är en svensk statlig myndighet med uppgift att samordna och främja svensk polar­forskning. Det är en enrådighetsmyndighet, och har ett av regeringen utsett insynsråd. Huvudkontor, lager och verkstad ligger i Rosenvik, AlbergetDjurgården i Stockholm.


Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Myndighetens huvudsakliga uppgift är att organisera och stödja forskningsexpeditioner till polarområdena, och att ansvara för forskningsinfrastruktur. Sekretariatet medverkar också till att skapa förutsättningar för polarforskning som utförs utan fältarbete, samt att bidra till att forskningsresultat görs tillgängliga. Vetenskapsrådet och Polarforskningssekretariatet gör regelbundet gemensamma utlysningar av stöd till polarforskning. Polarforskningssekretariatet har drygt 30 anställda som arbetar med forskningsplanering, forskningsinfra­struktur, kommunikation och verksamhetsstöd. Sekretariatet medverkar även vid internationella förhandlingar och samarbeten som bland annat leds från Utrikesdepartementet. Sekretariatet har som ytterligare uppgift att aktivt arbeta för förbättrat miljöskydd i polarområdena, och att utfärda tillstånd för vistelse eller verksamhet enligt lagen (2006:924) om Antarktis.

Forskningen utförs i och handlar främst om polar­områdena Arktis och Antarktis, men även de sub­polara områdena och svenska fjällvärlden är av stort intresse för forskarna.

Forskningsinfrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Polarforskningssekretariatets fasta infrastruktur för forskning omfattar Abisko naturvetenskapliga station, forskningsstationerna Wasa och Svea i Dronning Maud Land i Antarktis samt isbrytaren Oden.

Samarbeten och nätverk[redigera | redigera wikitext]

Polarforskningssekretariatet driver samarbeten med bland andra Vetenskapsrådet, Sjöfartsverket, Mistra, SMHI och internationella polarorganisationer. Sekretariatet har ett stort globalt nätverk och representerar Sverige i polarfrågor. Myndigheten har även ett användarforum kallat Polarforum som är en mötesplats med syfte att genom arbetsgrupper och nätverkande ge tvärvetenskapliga kontaktytor mellan forskare, Polarforskningssekretariatet och andra aktörer.

Lärarprogrammet[redigera | redigera wikitext]

År 2000 inleddes Polarforskningssekretariatets lärarprogram, där svenska lärare får möjlighet att delta i expeditioner till Arktis och Antarktis samt i internationella konferenser och seminarier. Lärarnas egna upplevelser i polarområdena och deras kontakter med forskare stimulerar i sin tur elevernas intresse för polar­områdena och forskning.


Konstnärsprogrammet[redigera | redigera wikitext]

Konstnärer har genom historien deltagit i polarexpeditioner. Polarforskningssekretariatet fortsätter denna tradition genom att erbjuda konstnärer plats på svenska forskningsexpeditioner. Konstnärerna genomför ett eget projekt under expeditionen och sprider sedan verk och upplevelser till målgrupper som inte delas med forskarna.

Historia[3][redigera | redigera wikitext]

I början av 1980-talet växte den svenska polarforskningen, delvis under ledning av geologen Valter Schytt, och det uppstod ett behov av såväl finansiering som samordning. Samtidigt fanns det på utrikesdepartementet (inte minst hos Bo Johnson Theutenberg) en önskan ett om ökat svenskt inflytande i Antarktis, vilket kunde uppnås genom svensk forskningsverkamhet i området. 1981 hade Vetenskapsakademin skapat en svensk polarforskningskommitté, och dess ordförande landshövding Ragnar Edenman uppvaktade 1983 utbildningsminister Ingvar Carlsson med förslaget om att bilda en statlig myndighet. Polarforskningssekratariatet bildades året därpå, med en budget på fyra miljoner kronor. Samma år blev Sverige associerad medlem av Antarktisfördraget, och sedan fullvärdig medlem 1988. Detta möjliggjordes av ett starkt engagemang i Scientific Committee on Antarctic Research, och av det faktum att Sverige under sydsommaren 1987/1988 upprättade den fasta forskningsstationen Svea på Antarktis. Året därefter byggdes den större stationen Wasa. Ytterligare en forskningsplattform, isbrytaren Oden, började användas i slutet av 1980-talet, och 1991 kunde Oden tillsammans med det tyska polarforskningsfartyget Polarstern som första konventionellt drivna fartyg nå Nordpolen. Även om Polarforskningssekretariatets inledande verksamhet fokuserade på Antarktis, så ligger den naturliga tyngdpunkten i svensk polarforskning i de nordliga polarområdena. Dit hör även den svenska fjällvärlden, och sedan 2010[källa behövs]är Polarforskningssekratariatet huvudman för Abisko naturvetenskapliga station.


Föreståndare för myndigheten[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Karlqvist (1984-1993, 1995-2009)
  • Olle Melander (1993-1995)
  • Björn Dahlbäck (2010-)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.esv.se/Verktyg--stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=16143
  2. ^ ”Polarforskningssekretariatet (Faktahäfte från 2012)”. http://polar.se/wp-content/uploads/broschyr_polarforskningssekretariatet.pdf. Läst 24 februari 2015. 
  3. ^ Edqvist, Olle. ”Är Sverige en polarnation?”. i Gunhild Rosqvist och Sverker Sörlin. Polarår. Ymer. Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi