Presidentialism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Republiker med full presidentialism markerade med blått, med en verkställande presidentialism markerade med grönt, och med semi-presidentialism markerade med gult.

Presidentialism, kongressialt system, är ett statsskick, en regeringsform, i republiker, i vilken den verkställande makten är åtskild från den lagstiftande makten, och statschefen är valbar. Statsskicket skapades i USA. Presidentialism är ett annat demokratiskt statsskick än parlamentarism.

Presidentialism kan antingen vara total, full presidentialism, där presidenten har stor makt, eller i form av semi-presidentialism, där staten både har en president och en premiärminister, som i Frankrike. Ofta utgörs den lagstiftande församlingen av en bikameral kongress, i stället för av ett parlament. Formellt har presidenten den verkställande makten, men delegerar den i mycket till sin administration. Presidenten har dock ett större ansvar för beslut och verkställande än vad fallet är med premiärministern i parlamentarism.

Presidentialism kännetecknas av

  • att en president både är statschef och regeringschef, och att denna post tillsätts genom indirekta eller direkta val [1]
  • statschefen saknar genom maktdelningsprincipen någon formell roll i lagstiftningen, ofta kan statschefen inte heller lägga fram propositioner, men har ofta veto i beslutsfattandet som dock en supermajoritet kan upphäva
  • presidenten och kongressen har en begränsad mandatperiod, valen är återkommande med fasta tider, och posterna kan sällan avsättas under denna period.
  • domstolsväsendet har en betydelsefull roll såsom den dömande makten. I vissa stater finns riksrätt där presidenten och kongressledamöter kan ställas till svars.
  • den verkställande makten beror på en person. Medlemmar av kabinettet är personens rådgivare som personen fritt kan välja utan hänsyn till partipolitiska aspekter, och personen kan avsätta dem efter eget önskemål. I flera stater krävs den lagstiftande församlingens godkännande av en presidentnominering, och även andra centrala poster. Presidenten har å andra sidan rätt att ge order till samtliga i det verkställande organet.
  • presidenten har rätt att ge nåd i egenskap av statschef.

I presidentstyren har presidenten rollen som statens enande ledare, och har stor personlig makt vid jämföresle med premiärministern i parlamentarism. Formellt är Högsta domstolen överordnad såväl presidenten som det lagstiftande organet, och kan framdriva handlingar av presidenten genom att hänvisa till tolkningar av konstitutionen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Om Sverige i likhet med de stora länderna USA, Brasilien och Indonesien skulle partierna nominera eller välja en kandidat som ställer upp i presidentvalet. Moderaternas kandidat kunde vara t.ex Fredrik Reinfeldt. Om han vann valet skulle han utse sin egen regering. Alla ministrar behöver inte tillhöra hans parti, men de förutsätts vara lojala, och presidenten och hans ministrar skulle förmodligen ha en större verkställande makt än vad en statsminister och dennes statsråd har. Eftersom presidenten skulle vara både statschef och regeringschef försvinner behovet av en kung och en statsminister. Presidenten är ofta även militär överbefälhavare och har stor makt att tillsätta och avskeda cheferna för de centrala statliga myndigheterna. Sveriges distrikt och alla partier skulle representeras av ett parlament eller ett representanthus som är lagstiftande. Domstolsväsendet skulle vara en mäktig tredje kraft.