Prostitution i Indien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
  Prostitution är laglig och reglerad.
  Prostitution är lagligt, men bordeller är illegala, prostitution är inte reglerad
  Prostitution är förbjudet
  Ingen uppgift

I Indien är prostitution, det vill säga utbytet av sexuella tjänster för pengar, lagligt. Men det är förbjudet att marknadsföra sexuella tjänster på offentliga platser liksom att hålla en bordell, att agera hallick samt att främja prostitution genom koppleriverksamhet.[1][2] Prostitutionsfrågan är för närvarande en het fråga i Indien. 2007 rapporterade ministeriet för kvinnors och barns utveckling att det finns 2,8 miljoner sexarbetare i Indien och att 35 procent av dem börjar att arbeta inom sexindustrin redan innan 18 års ålder.[3][4] Dessutom har antalet prostituerade fördubblats under perioden 1995–2005.[5]

Prostitutionens rättsliga ställning[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakliga lagen som reglerar prostitution liksom annat sexarbete i Indien är Immoral Traffic (Suppression) Act (SITA) från 1956. Enligt den lagen kan prostituerade sälja sexuella tjänster privat, men de får inte lagligen bjuda ut sina tjänster på offentlig plats. Organiserad prostitution (bordeller, prostitutionsklubbar, hallickverksamhet, koppleri etc.) är förbjudet.

Redlight-distrikt och sexturism[redigera | redigera wikitext]

De största sexdistrikten ("red-light distrikt") i Indien är Sonagachi i Kolkata (Calcutta), Kamathipura i Mumbai, G. B. Road i New Delhi, Reshampura i Gwalior och Budhwar Peth i Pune. Under senare år har dessa och andra sexcentrum runtom i landet blivit vanliga besöksmål för personer som ägnar sig åt sexturism.

Manliga sexarbetare[redigera | redigera wikitext]

Manlig prostitution är alltmer synlig i Indien och gigolo-tjänsterna blir vanligare. Homosexuella handlingar är lagligt i landet, men det finns fortfarande en stigma associerad med homosexualitet och frånvaron av lagligt skydd gör att de manliga sexarbetarna tenderar att möta högre risker än kvinnorna i branschen[källa behövs]. Många av de manliga sexarbetarna är eunucker eller hijraner. Medvetenhet om sexuellt överförbara sjukdomar finns, men det är få preventivmedel (såsom kondomer) som är tillgängliga.

Aids[redigera | redigera wikitext]

Mumbai och Kolkata har Indiens största bordellbaserade sexindustri. Bara i Mumbai finns över 100 000 sexarbetare.[6]

Den mycket höga andelen HIV-positiva bland sexarbetare (50 procent eller mer av Mumbais kvinnliga sexarbetare har smittats sedan 1993)[7] tillsammans med brist på information, låg användning av skydd och klienternas migration[8] är bidragande orsaker till spridningen av aids i regionen och landet.[7]

Prostitution i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Prostitution har varit ett tema i indisk litteratur och konst under mycket lång tid. Mrichakatika, en sanskrit-pjäs i tio akter, skrevs exempelvis av Śhudraka redan under 200-talet före Kristus. Berättelsen, som handlar om den kungliga kurtisanen Vasantsena, blev 1984 filmatiserad under namnet Utsav.[9] En film som tar upp den nutida prostitutionen i Calcutta är Born into Brothels: Calcutta's Red Light Kids.

Devadasi[redigera | redigera wikitext]

Devadasi (தேவதாசி; "guds tjänare") är en tradition inom hinduism där unga flickor, omkring tioårsåldern, "gifts" bort och får livsuppgiften att arbeta i templen. Dans och musik är traditionella uppgifter, men det förekommer också religiöst sexslaveri. Systemet förbjöds i hela Indien 1988 men lever fortfarande kvar på många ställen.[10]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • History of Prostitution in India, S. N. Sinha. Bengal Social Hygiene Association, 1933.
  • Reporting on Prostitution: The Media, Women and Prostitution in India, Malaysia and the Philippines, Lois Grjebine, Unesco. Unesco, 1985.
  • Prostitution in India, Santosh Kumar Mukherji, Biswanath Joardar. Inter-India Publications, 1986. ISBN 81-210-0054-8.
  • The Castaway of Indian Society: History of Prostitution in India Since Vedic Times, Based on Sanskrit, Pāli, Prākrit, and Bengali Sources, by Sures Chandra Banerji, Ramala Banerji. Punthi Pustak, 1989. ISBN 81-85094-25-X.
  • Child Prostitution in India, Joseph Anthony Gathia, Centre of Concern for Child Labour. Concept Pub. Co., 1999. ISBN 81-7022-771-2.
  • Immoral Traffic - Prostitution in India, V. Sithannan. JEYWIN Publications. ISBN 81-905975-0-7.
  • Broken Lives: Dalit Women and Girls in Prostitution in India, Rita Rozario. Ambedkar Resource Centre, Rural Education for Development Society, 2000. ISBN 81-87367-02-4.
  • Gomare et al. 2002. Adopting strategic approach for reaching out to inaccessible population viz Abstract WePeF6707F abstract, The XIV International AIDS Conference.
  • Trafficking in Women and Children in India, by P. M. Nair, Sankar Sen, Institute of Social Sciences, New Delhi, India. National Human Rights Commission, UNIFEM South Asia Regional Office, New Delhi. Orient Blackswan, 2005. ISBN 81-250-2845-5.
  • INDIA & Southeast Asia to 1875, Beck, Sanderson. ISBN 0-9762210-0-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Prostitution: should the laws be changed?”. BBC News. 2001-08-03. http://news.bbc.co.uk/2/hi/talking_point/debates/south_asian_debates/1459792.stm. 
  2. ^ 2008 Human Rights Reports:India
  3. ^ Omkring 2.8 miljoner prostituerade i Indien Indian Express, 8 maj 2007
  4. ^ BBC report on number of female sex workers in India BBC News.
  5. ^ Prostitution 'increases' in India BBC News, 3 juli 2006
  6. ^ "Country Reports on Human Rights Practices: India", US State Department, 2001.
  7. ^ [a b] "AIDS in Asia, Face the Facts", Monitoring the AIDS Pandemic (MAP) Network report, 2004.
  8. ^ Galwankar S., "Sexual behaviors in migrant male workers from Mumbai: a need for sex education for the uneducated", Internations Conf erence on AIDS. 2002.
  9. ^
  10. ^ Devadasi. (2007). In Encyclopædia Britannica. Retrieved July 4, 2007, from Encyclopædia Britannica