Rangordning

Från Wikipedia

Rangordning, bestämmelser om den hierarkiska ordning som personer äger på grund av börd, särskilt medgivande, innehavt ämbete eller tjänst.

Sverige

I Sverige förklarade riksrådet 1664 att vid adelns enskilda sammankomster skulle fästas avseende på "l: o herreståndet: grevar och friherrar, 2: o förnämliga förfäders meriter och gammal släkt, 3: o förnäma tjänster och 4: o en hög och hedersam ålder". Men redan 1672 års rangordning inskränkte sig till att bestämma de olika ämbetenas inbördes ordning och ämbetsmännens därefter lämpade rang utan avseende på stånd eller börd. Och från denna tid har börden i Sverige inte haft någon betydelse för rangen. Rangförhållandena mellan de olika ämbetena bestämdes i allmänhet av konungen dels genom rangordningar, dels genom särskilda förordningar och beslut.

Den äldsta rangordningen, som är dagtecknad 10 december 1672, upptog 9 klasser, nämligen de förnämsta ämbetena från fältmarskalk t. o. m. hovmarskalk. Därefter följde 1680 års rangordning, som upptog 28 nummer med ryttmästare, kaptener och assessorer i kollegierna i det sista, samt 1714 års rangordning, som upptog 40 nummer.

Enligt 1766 års av konungen gillade riksdagsbeslut upphävdes alla förordningar och resolutioner om rang. Gustav III återupplivade inte rangordningen. Det överensstämde med hans politik att hålla frågan öppen, och i praktiken fäste han stort avseende vid börden. Några bestämmelser utfärdades inte, och det ansågs efter hans död de gamla rangförhållandena åter skulle inträdet, och vid 1809 års revolution och alltsedan togs för givet, att 1714 års rangordning ännu var gällande. Regeringsformen av 1809 (§ 34) föreskrev ursprungligen att statsministrarna skulle inneha rikets högsta värdigheter, statsråden ha generals och justitieråden generallöjtnants rang. Sedermera föreskrevs i grundlagen endast, att rikets högsta värdighet skall innehas av statsministern och ministern för utrikes ärendena och den närmast därintill av statsråden. Enligt Riksmarskalksämbetets cirkulär av 23 november 1885 angående rang och placering tog statsministern, ministern för utrikes ärendena och riksmarskalken rang och säte efter varandra i nu nämnd ordning; efter dem tilldelades plats under riksdag i Sverige åt kamrarnas talmän. Vid avskedstagande bibehölls ämbets- och tjänstemän sin högsta innehavda ämbetstitel och rang, med undantag av statsrådsledamöter, vilka redan, enligt kunglig resolution den 10 januari 1868, jämte serafimerriddare tillagts värdighet näst efter statsrådets i tjänst varande ledamöter; enligt kunglig resolution den 3 november 1871 förlorade de emellertid av grundlagen för dem stadgad rang och värdighet, då de upphörde att vara ledamöter av statsrådet.

Fyra rangklasser

I Sverige fanns 1892 egentligen ingen lagstadgad rangordning, såsom till exempel i Ryssland. Dock delades folk in i fyra ranggrupper, och till var och en av dessa kopplades även en titel, dessa beskrevs i Riksmarskalksämbetets cirkulär av den 23 november 1885 ingick följande i denna klass;[1]

Konungens Högstbetrodde man

Till denna klass räknades alla med rikets högsta värdigheter.

Konungens Högtbetrodde man

Konungens Troman

Konungens Trotjänare

Upplösning av rangsystemet

På framställning av riksdagen förordnade Kungl. Maj:t den 11 september 1909, att allt vad Kungl. Maj:t föreskrivit om rang eller ämbetsvärdighet för ämbets- och tjänstemän skulle upphöra att gälla. Genom vad sålunda förordnats, gjordes dock icke någon ändring i meddelade bestämmelser rörande den vid krigsmakten anställda personalens inbördes tjänsteställning eller rangordningen vid hovet. Grundlagens bestämmelser angående statsrådens rang kvarstod oförändrade fram till den nya regeringsformen 1974. Idag innehåller Hovkalendern en placeringslista till ledning för officiella tillställningar.

Se även

Externa länkar

Danmark

Rangordningen delas i fem rangklasser, 1–5. Kungahuset är inte en del av rangordningen. Rangklass 1 är den högsta och omfattar bland andra grevarna av Rosenborg, grevinnan av Frederiksborg, ministrar, presidenten för Højesteret och riddare av Elefantorden.

Externa länkar

Ryssland

Som ett resultat av Peter den Stores reformer infördes 1722 en rysk rangordning, den så kallade rangtabellen. Från början såg den ut som den svenska rangordningen, efter vilken den var modellerad, med en uppräkning av alla tjänster och ämbeten som innehade rang. Efterhand utvecklades dock den ryska rangtabellen till att bli en civil tjänstegradsordning, så att varje rangklass motsvarades av en viss tjänstetitel eller grad, oberoende av vilken befattning som innehades.

Rangtabellen innehöll 14 rangklasser. Utnämningar i rangklass 1-5 avgjordes av kejsaren personligen. Automatiskt adelskap var knutet till rangklasserna. Rangklass 14 i den civila rangtabellen medförde personligt adelskap, rangklass 8 för ärftligt adelskap. Med tiden flyttades kraven på rangklass för ärftligt adelskap upp till rangklass 4. Rangtabellen var i kraft till revolutionen 1917.

Se även

Externa länkar

Vidare läsning

Referenser

  1. ^ Troman i Nordisk familjebok (första upplagan, 1892)


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rangordning&oldid=42270031”