Reservofficer
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2012-10) |
 |
En reservofficer är i Sverige en militär tjänsteman som är anställd enligt särskilda regler i Officersförordningen (2007:1268).[1] Reservofficeren är en tillsvidareanställd tjänsteman i Försvarsmakten som har sin huvudsakliga sysselsättning i en annan, oftast civil, verksamhet. I dagsläget finns det omkring 6 300 reservofficerare.
Syfte
Reservofficerssystemet syftar i första hand till att säkerställa att Försvarsmaktens krigsorganisation har tillgång till ett stort antal befäl (officerare i reserven och specialistofficerare i reserven) om det skulle uppstå behov. Reservofficerarna förväntas därutöver bidra till försvarets folkförankring.
Utbildning
Reservofficersutbildningar genomförs från och med år 2017 som:
- Försvarsmaktens reservofficersutbildning (ROU). Utbildningen omfattar ett år och ger behörighet för att anställning som reservofficer med tjänstegraden fänrik.
- Försvarsmaktens anpassade reservofficersutbildning (AROU). Utbildningen är främst riktad mot anställda gruppbefäl och är 20 veckor lång. Den ger behörighet för anställning som reservofficer med tjänsteraden förstesergeant.
- Försvarsmaktens specialistofficersutbildning (SOU). Den ger behörighet för anställning som reservofficer med tjänstegraden förstesergeant men används främst för blivande militärtolkar. SOU ger dock generell kvalifikation för anställning som både yrkes- och reservofficer men i båda fallen med tjänstegraden förstesergeant.
Alla tre utbildningarna ovan har som antagningskrav godkänd grundutbildning, varav det finns finns flera olika varianter.
Slutligen får Försvarsmakten enligt 20 § i officersförordningen ge särskild officersutbildning för att tillgodose Försvarsmaktens behov av (yrkes- eller) reservofficerare med särskild kompetens. Denna typ av anställning nyttjar Försvarsmakten främst för legitimerade läkare och sjuksköterskor.
Anställning
Den som har genomgått grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten, eller utbildning vid Försvarshögskolan som leder till en officersexamen, får anställas som reservofficer. De tre utbildningarna ovan är tre olika utbildningslinjer av grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten.
De flesta reservofficerare har genomgått särskild utbildning till reservofficer men det är också vanligt att yrkesofficerare som byter till en civil arbetsgivare blir anställda som reservofficerare.
Försvarsmakten får också enligt 20 § i officersförordningen anställa den som inte genomgått grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten eller utbildning som leder till officersexamen vid Försvarshögskolan som yrkes- eller reservofficer om detta behövs för att tillgodose Försvarsmaktens behov av yrkes- eller reservofficerare med särskild kompetens. Den anställde ska då genomgå en särskild officersutbildning. Beslut av förbandschef om anställning som yrkes- eller reservofficer med stöd av 20 § fattas efter yttrande från Försvarsmaktens personalförsörjningsnämnd (FM PFN).
Det finns två typer av reservofficerare:
- Officerare i reserven (med tjänstegrader från och med fänrik).
- Specialistofficerare i reserven (med tjänstegrader från och med förstesergeant).
Tjänstgöring och vidareutbildning
En reservofficer är skyldig att tjänstgöra under höjd beredskap samt i enlighet med den tjänstgöring som är avtalad i hennes eller hans tjänstgöringsplan. Försvarsmakten upprättar tillsammans med reservofficeren en tjänstgöringsplan som sträcker sig över en tid, vanligen inte längre än för en åttaårsperiod. En reservofficer är också skyldig att tjänstgöra när värnpliktiga efter regeringsbeslut är pliktade att fullgöra beredskapstjänstgöring.
Utöver sin skyldighet att stå till förfogande kan reservofficeren komma överens med Försvarsmakten om kortare eller längre tjänstgöringar utöver sin tjänstgöringsplan; detta sker i en tillkommande tidsbegränsad anställning för ett särskilt syfte och i regel inte kopplat till reservofficerens krigsuppgifter.
Om en reservofficer är krigsplacerad kan hon eller han åläggas allmän tjänsteplikt om regeringen beslutar om skärpt eller höjd beredskap. Krigsplaceringen har ingenting med värnplikten att göra.
Efter tjänstgöring och vidareutbildning kan en reservofficer utnämnas till högre tjänstegrader. Den högsta utbildningen som särskilt anordnas för reservofficerare är Försvarshögskolans taktiska stabskurs (FHS TSK), vilken i regel följs av befordran till major eller örlogskapten. Utnämningar till överstelöjtnant eller kommendörkapten och högre tjänstegrader förekommer i begränsad omfattning inom Högkvarteret. Ett fåtal reservofficerare har under sin reservofficersanställning befordrats till tjänstegraderna överste eller kommendör.
Historisk bakgrund
I Sverige har reservofficerare funnits sedan 1887. De första reservofficerarna var sjökaptener från handelssjöfarten som, efter utbildning i örlogsflottan, blev engagerade som sjöofficerare i reserven. Denna utbildningsväg fanns kvar till slutet av 1990-talet under benämningen Linje A. Under senare år tjänstgjorde denna grupp framförallt på isbrytare och sjömätningsfartyg, vilka tidigare bemannades av svenska marinen.
Under andra världskriget, då flottans neutralitetsvakt krävde ett stort antal tjänstgörande sjöofficerare, inrättades Linje B, till vilken reservofficersaspiranter som saknade nautisk behörighet antogs.
Kända svenska reservofficerare
Armén
- Thorbjörn Fälldin
- Gunnar Hökmark
- Gösta Bohman
- Jens Orback
- Olof Palme (1927-1986)
- Stig Strömholm
- Mikael Tornving
- Allan Widman
- Jan Björklund
- Lars Tobisson
Marinen
Flottan
Kustartilleriet
Flygvapnet
Referenser
- ^ ”Officersförordning (2007:1268)”. Svensk författningssamling. Regeringskansliet. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Officersforordning-20071268_sfs-2007-1268/. Läst 20 november 2013.