Jan Eliasson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För riksdagsmannen (1826–1897), se Jan Eliasson i Skuttungeby.
Jan Eliasson

Jan Eliasson, oktober 2011.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
1 juli 2012
Företrädare Asha-Rose Migiro

Ämbetsperiod
24 april–6 oktober 2006
Statsminister Göran Persson
Företrädare Laila Freivalds
Efterträdare Carl Bildt

Född Jan Kenneth Eliasson
17 september 1940 (74 år)
Göteborg
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Diplomat, politiker

Jan Kenneth Eliasson, född 17 september 1940 i Göteborg, är en svensk diplomat och politiker (socialdemokrat). Han är son till John Eliasson som var ordförande för avdelning 3 i Transportfacket i Göteborg och Karin Eliasson, född Nilsson, samt bror till Roger Holtback. Han är gift och har tre barn. Han var ordförande i FN:s generalförsamling 2005–2006 och Sveriges utrikesminister mellan 24 april och 6 oktober 2006. Han är vice generalsekreterare för FN sedan den 1 juli 2012.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jan Eliasson är född och uppvuxen i stadsdelen Kålltorp i Göteborg. Han har arbetarbakgrund,[källa behövs] och fick ofta följa med sin far på demonstrationståg i hemstaden under sin barndom. Redan i unga år blev han socialdemokrat, men har inte varit verksam i partipolitiken. Eliasson studerade på Hvitfeldtska gymnasiet och var utbytesstudent i Indiana 1957–1958. 1965 blev han civilekonom vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Han har även genomgått reservofficersutbildning i flottan. År 1965 anställdes Eliasson vid utrikesdepartementet (UD) och tjänstgjorde utomlands i bland annat Paris, Bonn, Zimbabwe och Washington. Åren 1982–1983 var han utrikespolitisk rådgivare i Statsrådsberedningen, och 1983–1987 chef för UD:s politiska avdelning.

Åren 1980–1986 deltog Eliasson som Olof Palmes rådgivare i FN:s medlaruppdrag i kriget mellan Iran och Irak.[2] Från 1988 till 1992 tjänstgjorde han som Sveriges FN-ambassadör i New York, där han bland annat fungerade som generalsekreterarens personlige representant i IranIrak-konflikten. Åren 1991–1992 var han vice ordförande i ECOSOC. Eliasson var 1992–1994 undergeneralsekreterare i FN och chef för den nyinrättade avdelningen för humanitär hjälp, UNOCHA, då han bland annat verkade för ökat bistånd till Somalia. I oktober 1994 blev han ordförande i ESK-gruppen för medling mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten kring regionen Nagorno-Karabach. Åren 1994–2000 var han kabinettssekreterare vid UD, och 2000–2005 Sveriges ambassadör i USA. I juni 2005 valdes han till ordförande för FN:s generalförsamling på ett mandat som löpte ut den 11 september 2006.

George W. Bush och Jan Eliasson, 2005.

I januari 2006 utnämndes Eliasson till hedersdoktor vid Uppsala universitets samhällsvetenskapliga fakultet. Han har vid detta universitet under 1970-talet samarbetat med professor skytteanus Leif Lewin om att upprätta utbytesprogram mellan universitet och utrikesdepartementet samt varit gästprofessor vid dess institution för freds- och konfliktforskning i två omgångar.

Eliasson utsågs den 27 mars 2006 till Sveriges utrikesminister efter den avgångna Laila Freivalds. Han tillträdde posten den 24 april, men behöll sitt uppdrag i FN parallellt med utrikesministerposten fram till september. Tiden som utrikesminister blev dock kort till följd av socialdemokraternas valförlust i september 2006. Hans största insats som utrikesminister blev evakueringen av svenskar i Libanon under konflikten med Israel sommaren 2006.

I december 2006 utsågs Eliasson av Kofi Annan till FN:s särskilde sändebud i Darfur i Sudan. I juni 2008 lämnade Eliasson detta uppdrag. Tillsammans med Margot Wallström fick han i uppdrag av Mona Sahlin i mars 2007 att leda en rådslagsgrupp för att utveckla socialdemokraternas utrikes- och EU-politik.

Eliasson är ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien sedan 1997,[3] och har varit rådgivare åt Internationella Röda Korset. Eliasson var ordförande i Anna Lindhs Minnesfond 2007-2011, och utsågs sommaren 2009 till ordförande i WaterAid/Sweden. Våren 2010 utsågs han av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon till särskild ambassadör för att genomföra FN:s Millenniemål.

I januari 2012 nämndes han som möjlig kandidat till partiledarposten i Socialdemokraterna.[4]

Han är sedan juli 2012 vice generalsekreterare i FN.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Det är även känt att Jan Eliasson håller på och har spelat i fotbollslaget Göteborgs Atlet- & Idrottssällskap, GAIS. Han samlar sedan 1988 på förstoringsglas.[5] Den 26 september 2009 var han huvudperson i SVT:s Här är ditt liv. 1996 och 2013 var han sommarpratare i P1. Han blev 2012 utsedd till Årets Kenneth av Svenska Kennethklubben.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Paulsson Rönnbäck, Erik (2 mars 2012). ”Eliasson vice generalsekreterare”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eliasson-vice-generalsekreterare_6896177.svd. Läst 2 mars 2012. 
  2. ^ Ådahl, Martin (2006). ”Nya utrikesministern Jan Eliasson: Supersnackaren”. Fokus (3). http://www.fokus.se/2006/03/nya-utrikesministern-jan-eliasson-supersnackaren. 
  3. ^ KKrVA:s ledamöter
  4. ^ Röstlund, Lisa (24 januari 2012). ”Föreslås bli S-ledare – Jan Eliasson "hedrad"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14259177.ab. Läst 2 mars 2012. 
  5. ^ ”Jan Eliasson - svensk diplomat i världen”. Sveriges Television Rapport. 27 mars 2006. http://svt.se/2.45996/1.563785/jan_eliasson_-_svensk_diplomat_i_varlden?lid=puff_563785&lpos=lasMer. Läst 2 mars 2012. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Anders Ferm
Sveriges FN-ambassadör
1988–1992
Efterträdare:
Peter Osvald
Företrädare:
Lars-Åke Nilsson
Sveriges kabinettssekreterare
1994–2000
Efterträdare:
Hans Dahlgren
Företrädare:
Rolf Ekéus
Sveriges ambassadör i Washington
2000–2005
Efterträdare:
Gunnar Lund
Företrädare:
Jean Ping
Ordförande i FN:s generalförsamling
2005–2006
Efterträdare:
Haya Rashed Al-Khalifa
Företrädare:
Carin Jämtin
(tillförordnad)
Sveriges utrikesminister
2006
Efterträdare:
Carl Bildt
Företrädare:
Asha-Rose Migiro
Förenta Nationernas vice generalsekreterare
2012–
Efterträdare:
Nuvarande ämbetsinnehavare