Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II
Ringarnas herre Slaget om Midgård 2 Logo.png
Information
Originaltitel The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II
År 2006
Utvecklare EA Los Angeles
Utgivare EA Games
Genre Realtidsstrategi
Antal spelare Singleplayer, multiplayer (1-8)
Format Windows, Xbox 360
Spelmotor SAGE
Medieformat CD (6), DVD (2)
Systemkrav
1,6 GHz CPU, 256MB RAM, 6,0GB hårddiskutrymme, 64MB GPU (GeForce3/ATI Radeon 8500 eller bättre)
Spelserie
Föregångare Slaget om Midgård – Härskarringen
(2004)
Expansioner Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II – Häxkungens Tid
Distribution
Internationell 2 mars 2006 (Windows)
5 juli 2006 (Xbox 360)
Åldersrekommendation
ACB M
ESRB Teen (T)
PEGI 12+
Datorspelsportalen

Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II är ett realtidsstrategi-datorspel från 2006 som är utvecklat och utgivet av Electronic Arts. Det baseras på fantasyromanen Sagan om ringen (Ringarnas herre) av J. R. R. Tolkien och dess ombearbetning till filmtrilogin. Spelet är efterföljare till Electronic Arts spel Slaget om Midgård – Härskarringen från 2004. Windowsversionen av spelet släpptes den 2 mars 2006 och Xbox 360-versionen släpptes den 5 juli 2006. Parallellt med standardutgåvan gavs det även ut en samlingsutgåva av spelet, vilken innehöll bonusmaterial och en dokumentär om spelets utveckling.

Historien i Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II är uppdelad i två spelvärldar, den Goda och den Onda. Den Goda spelvärlden fokuserar på Glorfindel, en alv som varnas om en kommande attack mot alvhelgedomen Vattnadal. Med hjälp från dvärgar och andra styrkor på den goda sidan försöker alverna att eliminera Sauron och dennes armé för att återställa freden i Midgård. I den Onda spelvärlden sänder Sauron ut sitt språkrör och sina Nazgûler för att samla ihop vilda vättar. Med armén samlad kan Sauron fortsätta med sin plan att krossa de återstående Goda styrkorna i norr.

Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II mottog i allmänhet positiva recensioner från datorspelskritiker. Recensionerna var speciellt positiva till hur spelet lyckats med att integrera Tolkiens universum i ett realtids-strategispel. Kritik riktades dock mot att spelet var obalanserat i multiplayer-läget. Spelet fick ett flertal utmärkelser, däribland IGN:s Editors' Choice Award. Vid slutet av mars 2006 nådde spelet fjärde plats på månadens bäst säljande PC-spel. Ett expansionspaket för spelet gavs ut den 28 november 2006, kallat Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II – Häxkungens Tid. Den versionen hade en ny grupp kallad Angmar, nya enheter och andra förbättringar.

Spelupplägg[redigera | redigera wikitext]

Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II är ett realtidsstrategi-datorspel som likt Slaget om Midgård – Härskarringen går ut på att spelaren bygger en bas med byggnader för att producera enheter, samla resurser, forska fram uppgraderingar samt uppföra försvarsanläggningar. Enheterna används för att attackera fienden och för att försvara den egna basen. Seger nås genom att eliminera fiendens styrkor och riva fiendebasen.[1][2]

Till skillnad från föregångaren kan spelaren bygga ett obegränsat antal byggnader, vilket ger större möjligheter vid basbyggandet och vid produktionen av enheter. Spelaren kan även bygga fästningar och försvarsanläggningar för att försvara sin bas, bland annat olika typer av torn runt fästningarna från vilka katapulter eller bågskyttar kan bombardera fienden, samt resa murar i den riktning och längd som är önskvärd.[1][2][3]

Enheterna är uppdelade i ett flertal olika kategorier: infanteri, bågskyttar,[4][5] pikenerare,[6][5] kavalleri[4] och belägringsvapen.[6] Varje kategori av enheter har styrkor och svagheter som är unika för dem. Detta skapar ett behov av att sätta samman en styrka bestående av flera av de olika enheterna för att kunna nå fördelar och öka deras effektivitet i strid.[6] Hjälteenheterna är unika på det sättet att endast en av varje kan skapas. De enheterna bygger antingen på karaktärer från böckerna, såsom Aragorn, Legolas, Gimli, Saruman, Nazgûl, och Honmonstret, eller skapas via spelets Hjälte-Skapare.[7][6][5] Om spelaren dödar Gollum, en non-player character, belönas denne med Härskarringen. Beroende på om spelaren spelar som Ond eller God kan Härskarringen användas för att kalla in en av de två ringhjältarna, Sauron och Galadriel. Ringhjältarna har en mycket stark rustning vilket gör dem till några av spelets kraftfullaste enheter.[8][9]

Härskarringen ges till den som i spelet dödar Gollum.

Det nyligen introducerade spelläget “War of the Ring” kombinerar turordningsbaserade strategispel med realtidsstrategi. Midgård är uppdelat i territorier och spelarna kan bygga upp byggnader som producerar trupper endast i områden de kontrollerar. Under varje runda kan spelaren antingen förflytta sina arméer till neutrala områden, eller till fiendens territorium för att erövra kontrollen över dem. De neutrala områdena tas över helt enkelt genom att marschera in i dem medan fiendeterritorierna måste erövras genom att besegra fienden i ett slag. Trupperna kan därefter placeras ut i det erövrade territoriet för att skydda dem från fiendens attacker. När spelaren väljer att attackera ett annat territorium, eller om deras eget territorium anfalls, går det att välja att låta datorn simulera striden och avgöra utgången, eller själv ta över kontrollen och styra styrkorna i realtid. Segraren i striden vinner territoriet och alla de enheter som överlever får erfarenhetspoäng. För att vinna spelet måste spelaren antingen ta kontrollen över fiendens huvudområde, eller ta över ett visst antal territorier i Midgård.[1][2][3][9]

I Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II introducerades tre nya fraktioner med unika enheter och hjältar: vättar (Goblins), dvärgar (Dwarves) och alver (Elves). Rohan och Gondor har slagits samman till en fraktion kallad västerns människor. Tillsammans med Mordor och Isengård från det första spelet består spelet alltså av sex spelbara fraktioner. Med sitt infanteri, bågskyttar, riddare från Gondor samt Rohirrim från Rohan som agerar som elitkavalleri, är västerns människors trupper starka både gällande försvar och anfall. Alvernas bågskyttar är mycket effektiva på avstånd och deras understödsenheter, Enterna, bidrar effektivt både vid närstrid och belägring. Även om de är långsamma och dyra är dvärgarnas infanteri, pikenare och yx-kastare mycket kraftfulla och väl bepansrade med tåliga rustningar. Vättefraktionen består av en samling av vilda varelser och bestar vilket bland annat inkluderar vättar, halvtroll, troll, bergsjättar, spindlar och drakar, vilka i stora nummer är effektiva. Isengårds trupper består av vältränade Uruk-hai under Sarumans befäl. Bärsärkarna används av Isengård som enmansarméer då de rör sig extremt snabbt och är mycket kraftfulla vid anfall. Isengård är därtill den enda av de på den onda sidan som kan bygga murar. Mordors styrkor är en blandning av orcher, onda människor, troll och Saurons hjältar. Likt vättarna är Mordors orcher väl bepansrade och är lämpliga för att skydda enheter som är mindre bepansrade men som är bättre vid anfall. Trollen är kärnan i Mordors styrkor då de är mycket kraftfulla vid närstrid och har möjligheten att kasta stenblock.[3][10][6]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Gondors vapensköld.

Handlingen utspelar sig i Midgårds norra regioner och fokuserar på de krig som utspelade sig där.[11] Av hänsyn till gameplay har ett flertal friheter tagits gentemot Tolkiens arbete och filmatiseringen av böckerna. Vissa karaktärers utseende, förmågor och roller har förändrats. Exempelvis fick Tom Bombadill, som i Sagan om ringen är en munter eremit, en stridande roll i spelet.[5][12] Därtill lånar spelet flera inslag från Tolkiens tidigare bok Bilbo - En hobbits äventyr, inkluderat sådana karaktärer som jättespindlar från Mörkveden.[13][14]

Historien i spelet är uppdelad i två spelvärldar, den Goda och den Onda. Båda spelvärldarna fokuserar på de strider som sker mellan de nyligen introducerade fraktionerna alver, dvärgar och vättar.[3] Spelaren har möjlighet att spela igenom 16 uppdrag (8 uppdrag per spelvärld) på antingen enkel, medium eller svår nivå.[15] Genom kortare filmsekvenser mellan uppdragen utvecklas intrigen.[3]

De godas spelvärld tar sitt avstamp efter det att brödraskapet påbörjat sin resa till Domedagsberget för att förstöra Härskarringen. Alvhjälten Glorfindel upptäcker att en attack gentemot alvernas fristad Vattnadal är nära förestående. Tack vare den tidiga varningen lyckas Elrond och hans styrkor i Vattnadal slå tillbaka vättarnas attack och rädda Vattnadal. Efter slaget inser Elrond att alverna och dvärgarna måste förena sina styrkor för att kunna besegra Sauron och hans allierade och stoppa deras framfart i de norra länderna. Sen beger sig Glorfindel och dvärgen Gloin för att döda alla vättar i Höga passet så att man kan ta sig från väst till öst. Nästa slag äger rum i vättarnas huvudstad på Jotunhederna där vättarnas styrkor besegras och deras kung dödas. Efter segern får hjältarna information om att vättarna, på Saurons order, har värvat en drakfurste som ödelägger Dvärgarnas städer i Blå bergen. Hjältarna färdas då mot bergen för att hjälpa dvärgarna att besegra draken och vättarna.[6]

De Grå hamnarna, alvhamnen på Lindons västra stränder, attackeras av kapare från Umbar som allierat sig med Sauron. Dvärgarna, som tidigare har varit emot en allians med alverna, beslutar sig slutligen för att understödja Lindon. Med vättarna besegrade och hela Eriador i fred testas dvärgarnas och alvernas allians åter av Saurons styrkor i öst. Dol Guldurs överväldigande styrkor belägrar sjöstaden Esgaroth och dvärgstaden Erebor. Dvärgkungen Dáin II leder en mindre styrka av dvärgar och män för att försvara Esgaroth, men de tvingas retirera till Erebor för att sätta sig till motvärn. Alvstyrkor från Mörkveden ledda av alvkungen Thranduil kommer dock till undsättning och räddar dvärgarna. Hjältarna i dvärgarnas och alvernas allians förenar sig inför det slutgiltiga slaget vid Dol Guldur, Saurons gamla fäste i Mörkveden. De goda styrkorna besegrar försvararna och Galadriel river ner dess murar och eliminerar därigenom det sista hotet i norr.[6]

Spelvärlden för de onda följer en alternativ version av kriget i norr. Sauron sänder ut sitt språkrör och sina Nazgûler för att samla ihop vilda vättar. Hans löjtnanter leder armén i en attack mot alvernas skogar i Lothlórien, Galadriels och Celeborns hem. Trots hårdnackat motstånd slås försvararna ner, Celeborn och alvhjälten Haldir dödas, Galdriel flyr till Vattnadal och skogen bränns. En annan grupp av vättar, ledd av vättarnas kung Gorgil, attackerar Grå hamnarna från havet och från land. Alvernas hamn förstörs och erövringen av Eriador påbörjas. Hoberna i Fylke blir nästa mål. Vättarna lyckas besegra de goda styrkorna som försvarar Fylke, men Grima Ormstunga, en av Sarumans hantlangare, dyker upp med en stor armé Uruk-hai från Isengård och kräver Fylke åt sin mästare. Vättarna besegrar dock den vältränade armén och dödar Ormstunga.[6]

Vättarna fortsätter att marschera västerut och belägrar Fornost, de befästa ruinerna av Arnors gamla huvudstad. Försvararna besegras och Eriador faller under vättarnas kontroll. Sauron påbörjar samtidigt en attack mot öster och de Dimmiga bergen. Vättarna från Dol Guldur eliminerar alverna och enterna som vaktar den gamla skogsvägen i Mörkveden. De färdas därefter till Ödeheden för att rekrytera den stora Drakfursten och hans drakar som bundsförvant till Sauron inför dennes krig i norr. I ett av de största slagen i norr belägrade Saurons armé staden Dal och Erebor. Dvärgarnas och Dals styrkor besegras, dvärgkungen Dáin dödas och Dal och Erebor plundras och bränns. Vid det slutgiltiga slaget mot de goda i norr sammanstrålar vättarnas och Saurons styrkor och hans allierade från hans riken i Vattnadal, den sista utposten för Saurons motståndsmän i Midgård. Vattnadals styrkor består av Elrond, Arwen och dess försvarare, Galadriel och dennes överlevande folk samt överlevande från Mörkveden, Fylke och Fornost. Även Örnarna, Ringens brödraskap och de dödas armé anländer för att understödja dem. Men Sauron (som återtagit Härskarringen från den döde Frodo) och hans styrkor krossar de återstående goda styrkorna i norr fullständigt.[6]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Skådespelaren Hugo Weaving (född 1960) agerade berättarröst och spelade även Elrond i den filmatiserade Sagan om ringen-trilogin.

Tolkien Enterprises gav den 22 juli 2005 rättigheterna att utveckla datorspel baserade på Sagan om ringen-böckerna till Electronic Arts, utgivaren till Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II. Detta avtal var ett komplement till ett annat avtal från 2001 som ingåtts mellan de två företagen. Det tidigare avtalet gav Electronic Arts rättigheterna att skapa datorspel baserade på Peter Jacksons filmtrilogi som baserades på Sagan om ringen. Det nya avtalet gav Electronic Arts chansen att skapa ett videospel med originalhistorier tätt sammanknutna med Sagan om ringen-universumet. Vid samma tillkännagivande avslöjade Electronic Arts att ytterligare två spel skulle utvecklas under den licensen av avdelningen EA Los Angeles. Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II för Windows och The Lord of the Rings: Tactics för PlayStation Portable.[16]

Electronic Arts meddelade den 10 november 2005 att Hugo Weaving, som spelade Elrond i filmtrilogin om Sagan om ringen, åter skulle göra rollen som Elrond samt vara huvudansvarig för voice-over i spelet.[17] Den 13 januari 2006 rapporterades att en version av spelet för Xbox 360 var under utveckling, där spelarna genom Xbox Live-funktionen gavs möjligheten att möta varandra online.[18]

Till Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II uppgraderades vatteneffekterna då sjöslag fick en ökad roll i spelet. Utvecklarna strävade efter att göra haven och sjöarna så realistiska som möjligt genom att använda sig av den teknik som används vid filminspelning för att skapa datoranimerat vatten som återspeglar omgivningen på ytan och med vågor som slår in mot kusten. Förlorade städer under vattnet, koraller och fiskar lades till för att öka spelkänslan. Vatten var den första grafiska komponenten i spelet som utnyttjade DirectX 9 programmerbara shader.[19]

Richard Taylor blev som chef över filmerna ansvarig för designen av öppnings- och avslutningsscenerna, samt för introduktionerna och avslutningarna för spelvärldarna och uppdragen. Då detta var det första av Electronic Arts TV- och datorspel som fritt fått tillgång till material från Sagan om ringen-universumet fick ett flertal länder, karaktärer och varelser från böckerna för första gången ett visuellt framträdande i kortare filmsekvenser i spelet. Taylor ansåg det vara väsentligt att använda sig av högklassiskt grafiskt material och ljudmaterial för att kunna berätta historien och han var nöjd över att Weaving deltog i projektet som den huvudsakliga historieberättaren.[20]

Lansering och mottagande[redigera | redigera wikitext]

 Mottagande
Samlingsbetyg
Tjänst Betyg
GameRankings 83,44% (PC)[21]
79,92% (X360)[22]
Metacritic 84/100 (PC)[23]
79/100 (X360)[24]
Recensionsbetyg
Publikation Betyg
1UP.com A−[8]
ActionTrip 8,5 av 10[25]
Eurogamer 8 av 10[26]
Game Informer 85%[27]
GamePro 4,5 av 5[14]
Game Revolution B[28]
GameSpot 8,3 av 10[2]
GameSpy 3,5 av 5[9]
GamesRadar 9 av 10[7]
GameZone 8,7 av 10 (PC)[4]
8,5 av 10 (X360)[29]
IGN 9,0 av 10[3]
PC Gamer UK 80%[30]
PC Gamer US 90%[31]
PC Zone 7,1 av 10[32]

Spelet gavs ut av EA Games den 2 mars 2006 för Windows,[23] och den 5 juli 2006 för Xbox 360.[24] Electronic Arts gav även ut en samlarutgåva som inkluderade en bonus-DVD med media i högupplösning, däribland originalmusiken för spelet, filmsekvenser och trailers från spelet, dokumentären The Making of The Battle for Middle-earth II samt The Art of the Game: ett galleri med hundratals filmbilder från spelet samt de idébilder som skapats inför spelet.[33]

Spelet gavs i allmänhet positiva omdömen. Windows-versionen fick en sammanräknad poäng på 84 av 100 av Metacritic[23] och 83,44% av GameRankings[21], och Xbox 360-versionen fick 79 av 100 av Metacritic[24] och 79,92% av GameRankings[22]. De positiva kommentarerna rörde främst den lyckade integrationen av Sagan om ringen-universumet med ett realtidsstrategispel. Kritiken riktades mot spelets obalans vid spel mellan olika spelare. Spelet gavs priset Editor's Choice Award från IGN.[3] Vid slutet av dess debutmånad, mars 2006, nådde spelet fjärde plats av de bäst säljande PC-spelen, medan samlingsutgåvan nådde åttonde plats.[34] Den andra månaden efter lanseringen var spelet på 12:e plats av de bäst säljande PC-spelen, trots att spelförsäljningen i helhet hade minskat 10 procent den månaden.[35]

Efter att ha spelat det ansåg PC Gamer att det var få fel i spelet och bedömde det överlag som ett välbalanserat spel.[31] Vid jämförelse med dess föregångare ansåg GamePro att spelet hade blivit förbättrat på ett flertal grundläggande sätt.[14] GameSpot ansåg att spelet erbjöd bättre gameplay samt ett mycket bredare spelrum som täckte in mer av Midgård.[2]

Flera spelkritiker berömde spelets realtidsstrategielement och dess grafik. IGN ansåg att den höga kvaliteten på spelet var ett bevis på att Electronic Arts verkligen var intresserade av att skapa bra realtidsstrategispel.[3] Trots ett antal mindre problem var GameZone nöjd med spelets gameplay och sade sig tro att spelet lyckades bra med att låta spelaren uppleva tumultet i fantasivärlden.[4] De beundrade även spelets omarbetning till Xbox 360-versionen och ansåg att omarbetningen var en av de bästa som någonsin gjorts och prisade utvecklarna för hur de lyckats förse Xbox-spelkontrollens alla åtta knappar med funktioner.[29]

Att spela i Sagan om ringen-universumet tilltalade ett flertal recensenter och de ansåg att det ökade underhållningsvärdet för spelet. PC Gamer var en av dessa, och ansåg att Sagan om ringen-universumet var det bästa fantasyuniversumet någonsin.[31] 1UP.com var övertygad om att Sagan om ringen-fans inte hade råd att missa spelet.[8] Game Revolution berömde hur spelet hade lyckats bygga in universumet i spelet och ansåg att mytologin och spelets frenetiska slag gick väl tillsammans.[28] Datorspelsversionen uppskattades av Game Informer som förutspådde att spelet skulle komma att bli ytterligare en framgång för Electronic Arts.[27]

Vissa recensenter var dock mer kritiska till spelet. Den brittiska datorspelstidskriften PC Gamer UK var missnöjd med spelet eftersom de ansåg att Electronic Arts trampade i gamla spår snarare än att förnya sig.[30] PC Zone delade den åsikten och ansåg att även om spelet såg imponerande ut var det inte nytänkande utan följde bara andra spel i genren. De ansåg att spelet inte nådde upp till deras förväntningar, bland annat eftersom uppdragen i spelet var för enkla, spelet saknade föregångarens charm och produktionen istället kändes genomstressad.[32] Spelets multiplayer-del gjorde GameSpy besviken då de fann den för obalanserad gentemot hjältarna, vilka de ansåg var för kraftfulla.[9] Eurogamer ansåg att spelets artificiella intelligens inte riktigt höll måttet och tyckte också att det i stort sett följde andra spel i genren.[26]

Den 27 juli 2006 tillkännagav Electronic Arts att deras studio i Los Angeles skulle komma att ge ut ett expansionspaket till spelet kallat Ringarnas Herre: Slaget om Midgård II – Häxkungens Tid. I expansionen, som producerades av Amir Rahimi, får spelaren ta del av och kriga i händelser som skedde före händelserna i Sagan om ringen-romanerna.[36] Häxkungens tid tillför en ny spelvärld för singelspelare, nya enheter, och en ny fraktion. I spelet följs Häxmästaren av Angmars uppstigning till makten och hans herravälde över Angmar och invasionen av Arnor, Aragorns fädernesland.[37] Spelet skickades till fabrikanterna den 15 november 2006 och släpptes den 28 november samma år.[38]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II, 28 juli 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Adams, Dan (2005-08-15). ”IGN: The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II Preview”. IGN. http://pc.ign.com/articles/642/642046p1.html. Läst 2009-08-19. 
  2. ^ [a b c d e] Ocampo, Jason (2006-03-02). ”LOTR: Middle-earth II Review”. GameSpot. http://www.gamespot.com/pc/strategy/battleformiddleearth2/review.html. Läst 2009-08-19. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Adams, Dan (2006-03-02). ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II Review”. IGN. http://pc.ign.com/articles/693/693247p1.html. Läst 2009-08-19. 
  4. ^ [a b c d] Amer, N. (2006-02-28). ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II”. GameZone. http://pc.gamezone.com/gzreviews/r27415.htm. Läst 18 december 2008. 
  5. ^ [a b c d] Ocampo, Jason (June 28, 2006). ”The Battle for Middle-earth II Exclusive Xbox 360 Hands-On”. GameSpot. http://www.gamespot.com/xbox360/strategy/battleformiddleearth2/news.html?sid=6153318&mode=previews. Läst 20 juli 2009. 
  6. ^ [a b c d e f g h i] Radcliffe, Doug. ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II Game Guide”. GameSpot. http://www.gamespot.com/features/6146219/index.html?om_act=convert&om_clk=gameguides&tag=gameguide;title;1. Läst 21 december 2008. 
  7. ^ [a b] Stapleton, Dan (2006-03-10). ”Lord of the Rings: Battle for Middle-earth II”. GamesRadar. http://www.gamesradar.com/pc/review/lord-of-the-rings-battle-for-middle-earth-ii/a-20060310142356931096. Läst 18 december 2008. 
  8. ^ [a b c] Peckham, Matt (2005-02-28). ”The Lord of the Rings: Battle for Middle-Earth II (PC)”. 1UP. http://www.1up.com/do/reviewPage?cId=3148691&did=1. Läst 18 december 2008. 
  9. ^ [a b c d] Harms, William (2006-03-02). ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II (PC)”. GameSpy. http://pc.gamespy.com/pc/the-lord-of-the-rings-the-battle-for-middle-earth-2/693176p1.html. Läst 18 december 2008. 
  10. ^ ”Factions”. Electronic Arts. Arkiverad från originalet den 4 januari 2007. http://web.archive.org/web/20070104052800rn_1/www.ea.com/official/lordoftherings/bfme2/us/factions.jsp?ncc=1. Läst 18 december 2008. 
  11. ^ Adams, Dan (February 14, 2006). ”Battle for Middle-earth II Hands-on”. IGN. http://pc.ign.com/articles/688/688808p1.html. Läst 17 juni 2009. 
  12. ^ ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II Q&A - Enter Tom Bombadil”. GameSpot. November 11, 2005. http://www.gamespot.com/pc/strategy/battleformiddleearth2/news.html?sid=6139678. Läst 8 juli 2009. 
  13. ^ Park, Andre (August 12, 2005). ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II Preview - First Look”. GameSpot. http://www.gamespot.com/pc/strategy/battleformiddleearth2/preview_6130883.html. Läst 17 juni 2009. 
  14. ^ [a b c] Fatt, Boba (2006-03-06). ”Lord of the Rings: Battle for Middle Earth II”. GamePro. http://www.gamepro.com/article/reviews/52509/lord-of-the-rings-battle-for-middle-earth-ii/. Läst 18 december 2008. 
  15. ^ Perry, Douglass (5 juli 2006). ”Lord of the Rings: Battle for Middle-earth II Review”. IGN. http://xbox360.ign.com/articles/716/716469p1.html. Läst 2010-09-07. 
  16. ^ ”EA Granted Rights to Develop the Lord of the Rings Games Based on J.R.R. Tolkien's Epic Literary Fiction”. GameZone. 2005-07-22. http://www.gamezone.com/news/07_25_05_02_59PM.htm. Läst 22 december 2008. 
  17. ^ ”EA Announces Hugo Weaving As The Voice Of The Lord Of The Rings, The Battle For Middle-Earth II”. GameZone. 2005-11-10. http://www.gamezone.com/news/11_10_05_01_06PM.htm. Läst 22 december 2008. 
  18. ^ ”Battle for Middle-earth Rages on X360”. Yahoo!. 2006-01-13. http://videogames.yahoo.com/news-1143464. Läst 22 december 2008. 
  19. ^ ”Battle for Middle-earth II”. IGN. 2005-10-17. http://pc.ign.com/articles/658/658993p1.html. Läst 22 december 2008. 
  20. ^ ”Battle for Middle-earth II Designer Diary”. IGN. 2005-12-02. http://pc.ign.com/articles/673/673340p1.html. Läst 22 december 2008. 
  21. ^ [a b] ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II for PC”. GameRankings. http://www.gamerankings.com/pc/929245-/index.html. Läst 2 november 2012. 
  22. ^ [a b] ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II for Xbox 360”. GameRankings. http://www.gamerankings.com/xbox360/931424-/index.html. Läst 2 november 2012. 
  23. ^ [a b c] ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II for PC Reviews”. Metacritic. http://www.metacritic.com/games/platforms/pc/lordoftheringsthebattleformiddleearth2. Läst 2 november 2012. 
  24. ^ [a b c] ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II for Xbox 360 Reviews”. Metacritic. http://www.metacritic.com/games/platforms/xbox360/lordoftheringsthebattleformiddleearth2. Läst 2 november 2012. 
  25. ^ Paul, Ure (2006-03-06). ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth 2 Review”. ActionTrip. http://www.actiontrip.com/reviews/thelordoftheringsthebattleformiddleearth2.phtml. Läst 2009-11-03. 
  26. ^ [a b] Purchese, Rob (2006-03-03). ”The Lord Of The Rings: Battle For Middle Earth 2 Review”. Eurogamer. http://www.eurogamer.net/articles/ss_bfme2_pc. Läst 2009-08-29. 
  27. ^ [a b] ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II”. Game Informer: s. 130. April 2006. 
  28. ^ [a b] ”The Lord of the Rings: Battle for Middle Earth II - PC Review”. GameRevolution. 2006-03-15. http://www.gamerevolution.com/review/pc/lotr_battle_midearth2. Läst 18 december 2008. 
  29. ^ [a b] Bedigian, Louis (2006-07-17). ”The Lord of the Rings, The Battle for Middle-earth II Review”. GameZone. http://xbox360.gamezone.com/gzreviews/r27415.htm. Läst 5 januari 2009. 
  30. ^ [a b] ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II”. PC Gamer UK: s. 80. April 2006. 
  31. ^ [a b c] ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II”. PC Gamer US: s. 68. May 2006. 
  32. ^ [a b] PC Zone Staff (2006-04-10). ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II”. PC Zone. http://www.computerandvideogames.com/article.php?id=136978. Läst 18 december 2008. 
  33. ^ Adams, David (2006-01-06). ”Battle for Middle-earth II Gets Collector's Ed.”. IGN. http://pc.ign.com/articles/679/679430p1.html. Läst 22 december 2008. 
  34. ^ Thorsen, Tor (2006-04-17). ”ChartSpot: March 2006”. GameSpot. http://www.gamespot.com/news/6147802.html. Läst 22 december 2008. 
  35. ^ Thorsen, Tor (2006-06-09). ”NPD: Game sales slide 10 percent in May”. GameSpot. http://www.gamespot.com/news/6152601.html. Läst 22 december 2008. 
  36. ^ Butts, Steve (2006-07-27). ”The Lord of the Rings: The Battle for Middle-earth II, The Rise of the Witch-king”. IGN. http://pc.ign.com/articles/721/721305p1.html. Läst 5 januari 2009. 
  37. ^ Adams, David (2006-07-27). ”The Battle for Middle-Earth II Expands”. IGN. http://pc.ign.com/articles/721/721318p1.html. Läst 5 januari 2009. 
  38. ^ Hatfield, Daemon (2006-11-15). ”Witch-King Rises”. IGN. http://pc.ign.com/articles/746/746222p1.html. Läst 5 januari 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]