Ségolène Royal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ségolène Royal (2010).

Ségolène Royal , född 22 september 1953 i Dakar i Senegal, är en fransk politiker och president i Poitou-Charentes-regionen. Hon är medlem av Parti Socialiste och är sedan 2 april 2014 miljö- och energiminister i regeringen Valls.

Hon har varit invald i nationalförsamlingen som representant för departementet Deux-Sèvres sedan 1988 och har från och med april 2004 varit president för regionrådet i Poitou-Charentes. Den 16 november 2006 utsågs Royal efter en medlemsomröstning till socialistpartiets presidentkandidat i franska presidentvalet 2007.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Royal är dotter till Jacques Royal (överste i artilleriet) och Hélène Dehaye. Under nära trettio år var Royal sambo med François Hollande, Frankrikes nuvarande president. Med honom har hon fyra barn. När PACS (pacte civil de solidarité), en form av registrerat partnerskap, infördes i Frankrike 2001, ingick Royal det med Hollande, vilket bidrog till uppmärksamheten kring samlevnadsformen. Deras separation blev offentliggjord samtidigt med resultaten från andra valomgången till parlamentet 2007.

Högre utbildning[redigera | redigera wikitext]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

I december 2005 uttryckte hon sitt intresse för att nomineras som presidentkandidat för socialistpartiet inför valen 2007. Enligt opinionsundersökningar var hon då den, jämte Nicolas Sarkozy, som den franska befolkningen helst skulle se som president. Den 16 november 2006 valdes hon med bred marginal (60,6 %) av partiets medlemmar till de franska socialisternas presidentkandidat i 2007 års presidentval.

Hon var politisk rådgivare till François Mitterrand under hans första mandatperiod som president.

Ministerposter[redigera | redigera wikitext]

Politiska mandat på nationell nivå[redigera | redigera wikitext]

Misslyckanden[redigera | redigera wikitext]

1995, misslyckades hennes försök att bli borgmästare i Niort, då splittringen bland socialisterna ledde till att den sittande borgmästaren, Bernard Bellec, blev omvald.

I mars 1998 fick hon ej tillräckligt stöd i lokalvalen i Deux-Sèvres.

2007 förlorade hon presidentvalet mot Nicolas Sarkozy i den andra valomgången.

Rättsliga turer[redigera | redigera wikitext]

Det franska rådet conseil de prud'hommes i Niort fann 1999 Royal skyldig till att i samband med kampanjen inför valet 1998 ha anlitat ett antal kvinnliga medarbetare som inte fick betalt.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • Le printemps des grands-parents, Éd. Robert Laffont, 1987.
  • Le Ras-le-bol des bébés zappeurs, Éd. Robert Laffont, 1989.
  • Pays, paysans, paysages, la réconciliation est-elle possible ?, Éd. Robert Laffont, 1993.
  • École, informatique et nouveaux comportements, Éd. L'Harmattan, 2000.
  • La vérité d'une femme, Éd. Stock, 2001.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]