Saartjie Baartman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sarah Saartjie Baartman
Affisch från tidigt 1800-tal som gör reklam för "Sartjee the Hottentot Venus".

Sarah "Saartjie" Baartman, född 1789[1] i Hankey[2] i Kapkolonin i nuvarande Sydafrika, död 1815 i Paris, var en khoikhoikvinna som mellan 1810 och sin död visades upp som en attraktion i London och Paris.

Baartman kom 1795 eller 1796 som slav[1] till Kapstaden, där hon blev hushållerska och amma.[3] 1810 togs hon dock till London för att visas upp som en udda attraktion, ett så kallat "freak". Hon fick då namnet "Hottentott-Venus", där "Hottentott" var det dåtida öknamnet för khoikhoi-folket och "Venus" är den romerska kärleksgudinnan.[3] Baartman hade ovanligt stor bakdel och genitalier, vilket verkade kittlande på européerna, som i dem såg bevis på afrikanernas underlägsenhet och översexualitet.[1] Hon dog i Paris 1815 av en inflammationssjukdom, 25 år gammal.[1]

Efter Baartmans död obducerades hon av den franske anatomen Georges Cuvier, varpå hennes skelett ställdes ut på Musée de l'Homme i Paris,[2][3] där det stod utställt ända till 1974.[1] 1994 föreslog Nelson Mandela att Baartmans kvarlevor skulle föras hem till Sydafrika, och 2002 begravdes hon i Hankey.[2] Hennes grav har vandaliserats, vilket lett till att myndigheterna har murat igen den.[3]

Kulturella referenser[redigera | redigera wikitext]

Skylt vid Baartmans grav med dikten av Diana Ferrus.
  • William Makepeace Thackeray refererar till Baartsman i sin novel Vanity Fair från 1847 som orsaken till Georges aversion gentemot ett giftermål med en svart kvinna.
  • Dame Edith Sitwell alluderar till henne i dikten "Hornpipe", som ingår i den satiriska diktsamlingen "Façade".[4]
  • Poeten Elizabeth Alexander utgår ifrån hennes historia i en dikt från 1987 och i en bok från 1990, som båda bär titeln The Venus Hottentot.
  • Den sydafrikanska poeten Diana Ferrus har skrivit "A Poem for Sarah Baartman".
  • I verket Ciao Bella, från 2001, av performancekonstnären Tracey Rose ingår Baartman som en av karaktärerna.
  • Poeten M.K. Asante, Jr. skrev dikten "Ghetto Booty: The Hottentot Remix" om Saartjie Baartman i boken Beautiful. And Ugly Too från 2005. Dikten berättar Baartmans historia och varnar hip hop-generationen att inte upprepa den rasistiska behandlingen av svarta kvinnor.
  • Science fiction-författaren Paul Di Filippo utgick ifrån hennes historia i sin andra roman i trilogin Steampunk.
  • Barbara Chase-Riboud skrev en fiktiv biografi med titeln Hottentot Venus.
  • Chris Karsten utgår ifrån Baartmans liv i den romantiska romanen Frats skriven på afrikaans och utgiven 2007.
  • Spelfilmen Venus av Suzan-Lori Parks utgår ifrån hennes lilv.
  • Lydia R. Diamonds föreställning "Voyeurs de Venus" undersöker berättelsen om Baartman.
  • Den kanadensiska performancekonstnären Mara Verna skapade ett webbaserat projekt, och en vandringsutställning utifrån Baartman.[5]
  • Joyce Carol Oates använder berättelsen om Baartman i sin roman Black Girl/White Girl från 2006.
  • The Saartjie Project är en samling konstnärer och aktivister som utifrån teaterproduktioner med sång, dans, bildkonst, spoken word och drama undersöker fascinationen av den svarta kvinnokroppen.[6]
  • Den franska filmen Svart Venus från 2010 av Abdellatif Kechiche är baserad på Saartjie Baartmans liv.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sarah Baartman
  1. ^ [a b c d e] Lucille Davie (12 augusti 2002). ”Sarah Baartman, at rest at last”. SouthAfrica.info. http://www.southafrica.info/about/history/saartjie.htm. Läst 14 augusti 2010. 
  2. ^ [a b c] ”Saartjie Baartman Hankey upliftment”. www.southafrica.net. http://www.southafrica.net/sat/content/en/us/full-article?oid=5970&sn=Detail&pid=432. Läst 14 augusti 2010. 
  3. ^ [a b c d] Anders Carlsson, Annika Langa. ”Sydafrika”. Populär historia (6/2010). http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=1753. 
  4. ^ Walton: Hornpipe from Facade
  5. ^ www.hottentotvenus.com
  6. ^ The Saartjie Project

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Clifton Crais & Pamela Scully (2009). Sara Baartman and the Hottentot Venus: a ghost story and a biography. Princeton University Press. ISBN 0691135800 
  • Rachel Holmes (2006). The Hottentot Venus. Bloomsbury, Random House. ISBN 0-7475-7776-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]