Santa Maria in Cacabaris
| Santa Maria in Cacabaris (Santa Maria dei Calderari) | |
| Kyrka | |
 Interiören.
Fotografi taget senast år 1881. | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dagens Via di Santa Maria de' Calderari 23 |
| Invigd | 1000-talet/1100-talet |
 Santa Maria in Cacabaris (nummer 755 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
| |
Santa Maria in Cacabaris, även benämnd Santa Maria dei Calderari, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Jungfru Maria och särskilt åt hennes Obefläckade Avlelse.[1] Den var belägen vid Via di Santa Maria de' Calderari i Rione Regola. Tillnamnet ”Cacabaris” syftar på de hantverkare som tillverkade och reparerade cacabi (av latinets cacabus, ”kokkärl”) eller caldaie, en typ av kopparkittel; dessa hantverkare hade sina bodar i området.[1][2][3]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan uppfördes sannolikt under högmedeltiden. Den nämns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[3] Därtill förekommer den i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sce. Marie Cacabari[4] samt i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Maria de Caccabariis,[5] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancte Marie de Cacchabariis[6] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Salvatoris de Catthabariis.[7]
Kyrkan överläts 1599 åt lumphandlarnas skrå, Confraternita dei Rigattieri. Senare förlänades kyrkan åt tapetserarnas skrå, Confraternita dei Materassari, och slutligen, 1662, åt kuskarnas skrå, Confraternita dei Cocchieri.[3]
Kyrkan Santa Maria in Cacabaris revs år 1881 i samband med omändringar i stadsbilden, bland annat anläggandet av genomfartsleden Via Arenula.[3][8]
Kyrkan hade en rektangulär grundplan och två sidokapell. Högaltaret var invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd; det hade tillkommit under påve Paulus III:s pontifikat (1534–1549).[3][9]
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Armellini 1891, s. 400.
- ^ Hülsen 1927, s. 315.
- ^ [a b c d e] Lombardi 1998, s. 201.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#173. Läst 19 september 2016.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#93. Läst 19 september 2016.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#350. Läst 19 september 2016.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#37. Läst 19 september 2016.
- ^ De Paoli 2004, s. 52.
- ^ De Paoli 2004, s. 48.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- De Paoli, Riccardo Massimiliano (2004). ”Santa Maria de' Cacabaris (o dei Calderai)” (på italienska). Alma Roma (Roma: Alma Roma) XLV (2–3): sid. 45–54. ISSN 0391-724X. https://www.academia.edu/9077593/Santa_Maria_de_cacabariis_o_dei_calderai_in_Alma_Roma_XLV_2004_n.2-3_pp.45-54. Läst 17 september 2016.
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329