Sergej Jesenin
Sergej Aleksandrovitj Jesenin, född 3 oktober 1895 i Konstantinovo, Rjazan oblast, död 27 december 1925 i Leningrad (självmord), var en rysk författare.
Jesenin var av bondesläkt från Rjazan. Han bedrev universitetsstudier i Moskva där han utbildade sig till lärare. 1915 flyttade han till Sankt Petersburg, och debuterade samma år som poet med diktsamlingar om den ryska landsbygden. Efter revolutionen som Jesenin stödde anslöt han sig först till socialrevolutionärerna, men övergick snart till kommunistpartiet. Jesenin blev snart en av de ledande inom imaginisternas litterära skola redigerade imaginistmanifestet 1919. 1919-21 besökte Jesenin Tyskland och USA. Mellan åren 1922-1923 var han gift med Isadora Duncan. Bland hans mera kända verk märks det lyriska poemet med episk bakgrun Pugatjov (1922), samt Moskva kabakskaja ("Krogarnas Moskva"), en skildring av ett gränslöst festande bland moskas krogar.[1]
Jesenin vann stor popularitet med lyriska bilder från det gamla bonde-Ryssland, skrivna på ett enkelt melodiskt språk och fyllda av mjukt vemod. Jesenin hälsade först revolutionen med glädje men gav i bittra dikter uttryck för sitt växande främlingsskap i det nya och blev sin splittrade generations lyriske talman. Enligt den officiella förklaringen hängde han sig på ett hotellrum men misstanken att han mördades av KGB har framförts.
Några av hans dikter återfinns i R. Lindqvist, Ur Rysslands sång (1939); dessutom i N.-Å. Nilsson, Rysk lyrik (1950) och J. Edfelt, En bukett rysk lyrik (1953).
Noter [redigera]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 415
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Sergej Jesenin.
