Sikorsky CH-53E Super Stallion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sikorsky CH-53E Super Stallion
Sikorsky MH-53E Sea Dragon
US Navy 080710-N-5148B-031 A CH-53E Super Stallion helicopter assigned to Marine Medium Helicopter Squadron (HMM) 165 prepares to land on the flight deck of the amphibious assault ship USS Peleliu (LHA 5).jpg
En CH-53E på väg att landa på amfibiefartyget USS Peleliu.
Beskrivning
Roll Transport
Besättning 5
Dimensioner
Längd 30,2 meter
Flygkroppslängd 22,4 meter (18,5 meter med fälld stjärtbom)
Höjd 8,6 meter
Rotordiameter 24,1 meter
Vikter
Tom 15 070 kg (CH-53E)
16 482 kg (MH-53E)
Maximal intern bränslemängd 3850 liter (CH-53E)
12 113 liter (MH-53E)
Maximal startvikt 33 340 kg
Prestanda
Motor(er) 3 × General Electric T64-416 (CH-53E)
3 × General Electric GE38-1B (CH-53K)
Effekt 3 × 4380 hk (CH-53E)
3 × 7500 hk (CH-53K)
Maximal hastighet 315 km/h
Stridsräckvidd 840 km
Transporträckvidd 2076 km
Maximal altitud 5640 meter
Stigförmåga 762 meter/minut
Lastförmåga
Kapacitet 55 stridsutrustade soldater
Kabinhöjd 1,98 meter
Kabinlängd 9,14 meter
Kabinbredd 2,29 meter
Beväpning
Kanoner / kulsprutor 2 × M2 Browning eller M134 Minigun
Övrigt AN/AQS-14 minsvep (MH-53E)
Elektronik
Motmedel AN/ALQ-144 eller AN/ALQ-157 infraröd störsändare
AN/ALE-39 fackelfällare

Sikorsky CH-53E Super Stallion är en tung transporthelikopter utvecklad av Sikorsky för USA:s marinkår. Det är den största helikoptern i världen utanför Ryssland.

En flygtekniker undersöker rotorbladens infästningar. Bilden ger en uppfattning helikopterns storlek.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

I oktober 1967 begärde USA:s marinkår in offerter på en helikopter med 1,8 gånger större lyftförmåga än den tidigare CH-53 Sea Stallion och kapabel att lyfta landstigningsbåtar. Sikorsky svarade med att erbjuda en variant av CH-53D med tre motorer i stället för två och med en större rotor. Lösningen var attraktiv eftersom den erbjöd snabb leverans och att stora delar av systemet redan var utprovat på CH-53D.

Prototypen flög första gången 1974 och visade sig kunna lyfta 17,8 ton. Serieproduktionen inleddes 1978 och helikoptern togs i tjänst i marinkåren 1981. USA:s flotta beställde en variant av helikoptern för minsvepning. Flottans helikoptrar som fick beteckningen MH-53E Sea Dragon modifierades med extra stora pontoner för 3850 liter bränsle vardera.

Efter drygt tjugo års tjänst började många av helikoptrarna bli slitna, vilket ledde till att marinkåren i augusti 2007 beställde 227 stycken nytillverkade CH-53K. De nya helikoptrarna får nyare motorer, moderniserad cockpit och breddad flygkropp för att kunna lasta en HMMWV internt. Sikorsky öppnade 2010 en ny fabrik i Stratford för tillverkning av CH-53K, men ingen har ännu (2011) flugit. CH-53K beräknas tas i tjänst 2018.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Den tredje motorn sitter monterad bakom växellådan med luftintag och utblås på babords sida. Rotorn använder samma blad som CH-53D med sju blad i stället för sex. Det större rotornavet med förlängningshylsor ökar diametern från 22 till 24 meter. Andra skillnader är att flygkroppen är förlängd med 1,9 meter och att stjärtrotorn lutas 20° åt babord för att korrigera att tyngdpunkten flyttades bakåt genom förlängningen. Mindre synliga förändringar är att främre delen flygkroppen är tillverkad i glasfiberarmerad plast i stället för aluminium och införandet av en APU.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Under Inbördeskriget i Libanon användes CH-53E att landsätta den amerikanska fredsbevarande styrkan på Rafic Hariri International Airport i Beirut. De användes också för att underhålla de amerikanska trupperna under hela operationen.

1991 sändes flera CH-53E till Mogadishu för att evakuera västerlänningar från Inbördeskriget i Somalia. Under operation Desert Storm svepte flottans MH-53E minor i Persiska viken.

I oktober 2001 genomförde sex stycken CH-53E från amfibiefartygen USS Peleliu och USS Bataan historiens längsta amfibielandsättning när de flög 890 km för att landsätta trupper på vad som skulle bli USA:s första landbas i Afghanistan, Camp Rhino.

Super Stallions användes också under Invasionen av Irak 2003 där många marinkårsförband underhölls luftvägen. CH-53E användes också under fritagningen av Jessica Lynch i april 2003.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • CH-53E – Tung transporthelikopter tillverkad för marinkåren. 177 byggda.
  • MH-53E – Minsvepningshelikopter tillverkad för flottan. 46 tillverkade.
  • S-80M1 - Exportversion tillverkad för Japans sjävförsvarsstyrkor. 11 levererade.
  • CH-53K – Moderniserad version planerad att börja ersätta CH-53E under 2010-talet.
  • CH-53X – Sikorskys ursprungliga beteckning på CH-53K.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bill Gunston och Mike Spick (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books. sid. 152–153. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sikorsky CH-53E Super Stallion
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sikorsky CH-53K Super Stallion