Sinnesorgan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sinnesorgan är receptororgan eller mottagningsorgan som informerar nervsystem hos olika sorters djur om förändringar i yttre och inre miljön.[1] Så kallade sinnesceller eller receptorer i sinnesorganen reagerar på olika sorters retningar. Retningen som innehåller information, omvandlas till elektriska signaler, vilka förs vidare som nervimpulser som med hjälp av nerver vidarefordras till nervsystemet. Nervsystemet bearbetar informationen och sänder signaler till hjärnan. Sinnesorganets funktion är att skydda sinnescellerna, samt att se till att cellerna får retningarna.[2]

Några sinnesorgan är ögat för ljus, öronen för ljud, näsan för lukt, tungan för smaksinne och känselreceptorer i huden för temperatur, beröring, vibrationer, smärta och tryck. Djurs sinnesorgan kan uppfatta saker som inte mänskliga sinnesorgan kan uppfatta, såsom att fiskar med hjälp av elektriska organ kan känna elektriska fält, och med hjälp av sidolinjeorganet uppfatta vattenströmningar. Olika sorters insekter kan som färg se UV-ljus och se skillnad på polariserat ljus och vanligt ljus. Fladdermöss kan med hjälp av ekolokalisering uppfatta höga toner, vilket även vissa nattfjärilar kan.[1]

De flesta sensoriska nerver kopplas om i olika delar av talamus, där ett nytt neuron för informationen till hjärnbarken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Fänge, Ragnar; Afzelius, Björn. ”sinnesorgan”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/sinnesorgan. Läst 20 maj 2010. 
  2. ^ ”Sinnesorganen”. Sjukvårdstolkning, Härnösands folkhögskola. http://www.folkbildning.net/sjukvardstolkning/m2_9.htm. Läst 16 juli 2010.