Sippsläktet
| Sippsläktet | |
Gulsippa (A. ranunculoides)
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ranunkelordningen Ranunculales |
| Familj | Ranunkelväxter Ranunculaceae |
| Släkte | Sippsläktet Anemone |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anemone | |
| Auktor | L. |
| Arter | |
|
|
| Synonymer | |
|
|
| Hitta fler artiklar om växter med | |
- Uppslagsordet Anemone leder hit. För musikgruppen, se Anemone (musikgrupp).
Sippsläktet (Anemone) är ett växtsläkte med omkring 120 arter i familjen ranunkelväxter. Sipporna kommer från norra och södra halvklotets tempererade delar. De växer ofta i ljusa skogar och på alpängar.
Nyare forskning stöder att blåsippssläktet (Hepatica) och backsippssläktet (Pulsatilla) skall inkluderas bland de egentliga sipporna.[1]
Sippsläktets arter är fleråriga örter med en jordstam. Stjälkarna är långa och överst sitter blommorna ensamma eller några få tillsammans. Blomfärgen är oftast vit, röd eller blå, sällan gul. Liksom andra ranunkelväxter har de många ståndare och många fria (apokarpa) pistiller. Under varje blomma finns tre svepeblad men foder saknas. Frukten är en nöt som ofta är hårig, vilket underlättar spridning för vinden. De olika sipparterna innehåller ett gift som irriterar hud och slemhinnor[2], och som kan ge blåsor i mun och svalg om man äter dem.
Anemoner [redigera]
Många växter inom släktet Anemone kallas av tradition anemoner på svenska (som till exempel bukettanemon och höstanemon). Vissa havsanemoners likhet med anemoner låg bakom dessa djurs namngivning på svenska[3].
Externa länkar [redigera]
- Den virtuella floran - Sippor
- Wikimedia Commons har media som rör Sippsläktet
Fotnoter [redigera]
- ^ Hoot, S. B., A. A. Reznicek, and J. D. Palmer. 1994. Phylogenetic relationships in Anemone (Ranunculaceae) based on morphology and chloroplast DNA. Syst. Bot. 19: 169-200.
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 72. ISBN 91-20-04445-3
- ^ Havsanemoner på NE.se. Läst 2011-11-24.
