Vitsippa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vitsippa
Anemone nemorosa0.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ranunkelordningen
Ranunculales
Familj Ranunkelväxter
Ranunculaceae
Släkte Sippsläktet
Anemone
Art Vitsippa
A. nemorosa
Vetenskapligt namn
§ Anemone nemorosa
Auktor L. (1753)
Hitta fler artiklar om växter med

Vitsippa (Anemone nemorosa) är en flerårig ört som blir 10-20 centimeter hög med krypande jordstam från vilken ett ensamt flikigt örtblad växer upp. Vitsippan innehåller liksom andra ranunkelväxter en skarp och frätande saft, som någon gång vållat förgiftning med dödlig utgång.

Beskrivning och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vitsippan är vanlig och förekommer i stora mängder. Mot norr sträcker sig dess utbredningsområde ända upp till Lappland. Vid en inventering i Jämtland fann man att vitsippan på 1950-talet förekom på höjder upp till 700 meter över havet. 2008 hade vitsipporna klättrat uppåt ända till 855 meter över havet. Fristående undersökningar i Pyrenéerna, Alperna, Jurabergen och Uralbergen visade samma tendens att flytta mot högre höjder. Orsaken anses vara den globala uppvärmning, som började märkas 1986.[1]

Den växer på något skuggig och fuktig mark i skogar, lundar och hagar. Dess blomning är på många platser en pampig del av vårlandskapet under april eller maj (beroende på landsända). Långt nedanför blomman sitter 3 kransar av svepeblad, vart och ett 3-5-delat (eller -fingrat) med vasst inskjutna flikar. Blomkronan består ganska ofta av 6 hylleblad, 3 i en yttre och 3 i en inre krans. Antalet växlar dock avsevärt, till exempel 6, 7, 8, 9, och 10 hylleblad förekommer. Efter blomningen lutar sig stängelns spets nedåt. Innan kronbladen faller av antar de på utsidan rödviolett färg och sluter sig omkring fruktanlagen, medan dessa mognar. Frukterna faller slutligen till marken, och liksom hos blåsippan finns ingen annan spridningsmetod än att de ibland transporteras bort av myror.

Vitsippans jordstam är anmärkningsvärd för sin skarpa avgränsning mot växtens ovanjordiska, blommande del. Jordstammen är djupliggande, horisontell, försedd med fjällika lågblad och växer länge horisontellt, tills slutligen den yttersta spetsen kröker sig uppåt och frambringar en enda blomma. Knoppen bildas på hösten och övervintrar till nästa vår. Samtidigt med blomningen uppstår (i maj) bredvid stängelns bas en kort sidogren (biaxel), som först utvecklas till ett enda ovanjordiskt örtblad. Därefter utvecklar denna sidogren endast fjäll. Den tränger fram i jorden som en skenbar fortsättning på jordstammens första stycke från föregående år, tills också den ska blomma och därför kröker sig uppåt för att övergå i en stängel. Den underjordiska horisontalstammen, som är brun, slät, cylindrisk, ganska rak och ungefär en decimeter lång, är alltså i själva verket hopfogad av flera från varandra utgående sidoaxlar (årsskott), som tillsammans sägs bilda en skottkedja.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Grönsippa (Anemone nemorosa forma bracteata) är en form av vitsippa som har gröna, djupt flikade kronblad. Grönsippan är sällsynt i Sverige, men kan ses i större klungor på bland annat Fjelebo naturreservat i Nybro kommun. Sippan sågs där första gången 1922, och har sedan årligen blommat på samma plats med något enstaka exemplar, till som mest ett 40-tal.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet vitsippa kan spåras till det finländska Nyland, där växten kallades vitsäpel, ursprungligen vitsäper. Efterledet säper kommer av det franska ordet, chapel, som svenskan lånat in via tyskan, schappel eller scheppel, ett ord som betecknar en blomsterkrans, ett diadem men också kungakrona och brudkrona. Vitsippa betyder alltså den vita kronan och namnet syftar på den krona de åtta vita kronbladen formar. Medeltidens kungakronor, och ofta även brudkronor, hade ofta åtta tinnar.[3]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Ort Kommentar
Fagningäblomå Gotland Namnet syftar på att blomningen kommer vid fagningätäiden, d.v.s. när det är dags att faga ängarna
Kälubliomma Dalarna Kälu = kyla, tjäle; syftar på att blomman kommer när tjälen gått ur jorden
Vait-tuppur Dalarna
Videvev Halland Ordledet vev är besläktat med viv i gullviva
Vitavevel Västergötland
Vitvirra Småland
Vitebjelle Dalsland
Vitfevel Västergötland
Vitlåck Småland, Dalsland,
Värmland, Västergötland
Låck är besläktat med fornnordiska laukr = lök
Vitlåckor Dalsland, Västergötland
Vitverv Småland

Källa: Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 272, [1] Gleerups, Lund 1962…1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Vitsippan som symbol[redigera | redigera wikitext]

Vitsippan är symbol för:

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Dagbladet 2008—06—27, Nyheter, s 10
  2. ^ svensknatur.ifokus.se - Fjelebo naturreservat och dess grönsippor
  3. ^ http://www.vi-tidningen.se/templates/ArticlePage.aspx?id=11094
  4. ^ http://www.cancerhelp.se/historik.asp
  5. ^ http://www.metsavastaa.net/files/metsavastaa/kouluosio/landskapssymboler.pdf
  6. ^ http://www.raseborg.fi/aktuellt/3-raaseporin-vaakuna-kahdeksan-valkovuokkoa-niityllae
  7. ^ http://www.kulturplattformen.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePageWide.aspx?id=51352

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]