Slaver

Från Wikipedia
Version från den 7 december 2017 kl. 22.30 av 31.208.64.88 (Diskussion) (Tog bort Rumänien, då de inte är slaver.)
Stater med slaviska språk som nationella språk:
Slavernas utbredningar (grönt) i Europa år 1869

Slaverna är Europas största[källa behövs] övergripande folkgrupp, vilken huvudsakligen befolkar dess centrala och östra delar. De talar slaviska språk. Slaverna brukar idag delas upp i

Slaver betecknar en språklig tillhörighet och är inte beteckningen på något folk eller någon nation. 'Slav' betecknande person som talar slaviskt språk är besläktat med 'slovo' som betyder 'ord' eller 'tal', det vill säga 'de som talar (ett begripligt) språk'[1]. Jämförelsevis är det slaviska ordet för tyskar, germaner, 'Nemci', från 'Nem' som betyder 'stum', det vill säga de som inte kan tala (ett begripligt språk). Slav, i betydelsen träl (någon som hålls i slaveri), kommer från det medeltida latinska ordet 'Sclavus' som betecknade fångade slaver.

Det slaviska ursprunget

Utbredningsområdet (700- och 800-talen).
Fil:Slavic peoples 6th century historical map.jpg
Utbredningsområdet (500-talet).
Polsk-litauiska samväldet.

Den ukrainske arkeologen Vykentyi V. Khvoika (1850–1914) kopplade det slaviska ursprunget till Tripoljekulturen för cirka 4.000 år f.Kr.[2] Därefter spred sig flera slaviska kulturer i generation efter generation, däribland Chernyakhovkulturen och Penkovkakulturen.

Kievriket var en stat med slavisktalande befolkning.

Noter

  1. ^ 1. Slav, folkslagsnamn i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  2. ^ Florin Curta, The Making of the Slavs: History and Archaeology of the Lower Danube Region, c. 500-700 (Cambridge University Press)

Litteratur

Externa länkar