Smarttelefon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Smarttelefon,
Smartmobil
Can I Has an iPhone.jpg
Iphone, en vanlig variant av smartmobil.
Tillverkare Apple, Samsung, Nokia m.fl.
Lanseringsdatum 1996 (Nokia Communicator)
Prestanda
Sekundär kamera p
Övrigt Multipla funktioner, stor (tryckkänslig) skärm, Internet


Procent av den internationella smartmobilförsäljningen fjärde kvartalet 2010 ordnat efter operativsystem, enligt Canalys.[1]

En smarttelefon, smartmobil eller smartphone[2] är en kombinerad mobiltelefon och handdator som kan användas som personlig digital assistent (PDA). En smarttelefon har ett tangentbord — i de tidigaste modellerna med fysiska knappar, idag ett virtuellt tangentbord simulerat på en pekskärm, och kallas därför även pekskärmsmobil eller pekmobil.

En modern smarttelefon har vanligen inbyggda funktioner som digitalkamera, GPS-navigation, mediaspelare, trådlöst nätverk, bluetooth och mobilt bredband. En smarttelefon skiljer sig från en surfplatta framförallt genom att den har mindre skärm och inbyggd mobiltelefonifunktion. En mobil webbplats är designad för att visas med en mobil enhet såsom en smartmobil eller en surfplatta.

En smarttelefon har ett komplett mobiloperativsystem som är porterbart mellan olika enheter och som möjliggör att användaren enkelt kan installera mobilapplikationer, det vill säga små tredjepartsprogram som utökar telefonens funktionalitet. Systemprogramvaran i andra avancerade mobiltelefoner, exempelvis speltelefoner, kallas istället firmware och kan också möjliggöra installation av spel och andra applikationer, men möjliggör inte multitasking, det vill säga växling mellan flera samtidiga applikationer, och applikationerna är inte lika djupt integrerade med mobiltelefonens system som vid en smarttelefon. De vanligaste operativsystemen för smarttelefoner är idag Apple IOS, Windows Mobile, Google Android och Symbian.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Nokia Communicator och Symbian[redigera | redigera wikitext]

Nokia Communicator-serien var den första av Nokias smarttelefoner som började med Nokia 9000, som släpptes 1996. Denna särskiljande handdator/telefon var resultatet av ett samarbete mellan en tidigt framgångsrik och kostsam personlig digital assistent (PDA) från Hewlett Packard kombinerat med Nokias bästsäljande telefon runt den tiden, och i en tidig prototyp av modellen var de två enheterna fästa via ett gångjärn. Nokia 9210 var den första Communicator-modellen med färgskärm som var den första verkliga smarttelefon med ett öppet operativsystem, Symbian, som underlättade installation av tredjepartsprogramvara och kunde porteras till enheter av andra fabrikat. Nokia 9500 Communicator var också Nokias första kameratelefon och Nokias första WiFi-telefon. Nokia 9300 Communicator var det tredje steget att satsa på en mindre formfaktor och den senaste E90 Communicator innehåller GPS. Nokia Communicator-modellerna är anmärkningsvärda för att också ha varit de mest kostsamma telefonmodeller som sålts av ett stort varumärke, och de kostade ibland 40% mer än den näst dyraste smarttelefon från någon större tillverkare.

Ericsson lanserar begreppet smartphone[redigera | redigera wikitext]

Termen Smartphone användes första gången 1997 vid lanseringen av Ericsson GS88[3][4], även kallad Ericsson Penelope. GS88 var dock endast en koncepttelefen som tillverkades i 200 exemplar för att se ifall plattformen kunde vara något att bygga vidare på.

Resultatet av GS88 blev till slut Ericsson R380 som blev Ericsson's första smarttelefon som släpptes till allmänheten. Dessa telefoner anses emellertid inte vara smarttelefoner idag då de mer liknar vid en feature phone (en:feature phone) eftersom de saknar en del av funktionaliteten hos en "riktig" smarttelefon såsom ett operativsystem som tillåter installation av tredjeparts-mjukvara.[5]

Kommunikationsteknologi[redigera | redigera wikitext]

Smarttelefoner kommunicerar med varandra och andra nätanslutna enheter över mobiltefonnät (2G-, 3G- och 4G-nät) samt över trådlösa nätverk (wifi) och tekniker för korthållskommunikation (USB, bluetooth, NFC). Kommunikationen kan ge Internetaccess såväl som access till traditionella mobila tjänster, exempelvis kretskopplad mobiltelefoni (över 2G och 3G), SMS, MMS och videosamtal.

Skärm[redigera | redigera wikitext]

Skärmar på smarttelefoner varierar kraftigt både i skärmstorlek och upplösning. Vanligast varierar skärmstorlekarna från 2" till något över 4" (diagonalt mätt), t.ex. Samsung Galaxy Nexus som använder en 4,65" skärm[6].

Samsung Galaxy Nexus

Eneter som kör mobila operativsystem och har funktionen att ringa telefonsamtal finns med cirka 5" skärm, såsom den avvecklade Dell Streak och den nuvarande Samsung Galaxy Note och Samsung Galaxy Note II. Tar man hänsyn till ergonomin så finns argument som säger att skärmstorlekarna börjar påverka användandet negativt.[källa behövs]

Upplösningen på smartmobilskärmar varierar kraftigt, de kan variera mellan till exempel 240 × 320 till 720 × 1280, med många Android-telefoner på 480 × 800 eller 540 × 960, Iphone 4/4s på 640 × 960 och Samsung Galaxy Nexus på 720 × 1280.[6]

Skärmstorleken diagonalt kan vara upp till strax över 5 tum. Vid något större skärmar (5 till 8 tum) kallas enheten minipekplatta (eng. mini tablet), och därefter pekplatta.

Pekskärmsmobilerna använder idag så kallad multi-touch, som till exempel möjliggör in- och ut-zoomning genom att dra isär respektive ihop två fingrar på skärmen.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (31 januari 2011). ”Google’s Android becomes the world’s leading smart phone platform” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 1 maj 2011.
  2. ^ Smartphone, Svenska datatermgruppen, accessdatum 2012-09-23.
  3. ^ Ericsson GS88 - Stockholm Smartphone
  4. ^ Ericsson GS88 box
  5. ^ Smartphone - Definition
  6. ^ [a b] Galaxy nexus produktsida, Samsung, accessdatum 20120918