Sony Mobile

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sony Ericsson)
Hoppa till: navigering, sök
Sony Mobile Communications AB
Sony logo.svg
Typ Dotterföretag till Sony
Huvudkontor Japan Tokyo, Japan
Sverige Lund, Sverige
Nyckelpersoner Kunimasa Suzuki
styrelseordförande
Kunimasa Suzuki
Vd
Bransch Telekommunikation
Antal anställda 8 450
Historia
Grundat 1 oktober 2001[1]
Bildat av Ericsson Mobile Communications, Sony
Ekonomi
Omsättning 6,294 miljarder (2010)[2]
Rörelseresultat 147 miljoner (2010)
Vinst efter skatt 90 miljoner (2010)
Struktur
Ägare Sony Corporation
Övrigt
Webbplats sonymobile.com
Sony Ericsson W810i.

Sony Mobile Communications (tidigare Sony Ericsson Mobile Communications) är ett svenskt japansktägt företag som tillverkar mobiltelefoner och tillbehör.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Företaget bildades den 1 oktober 2001 genom att Ericsson och Sony slog ihop sina divisioner för utveckling, tillverkning och marknadsföring av mobiltelefoner.[1] Företaget ägdes till lika delar av Ericsson och Sony och fanns representerat på alla kontinenter. Ericsson Mobile Communications hade tappat stora marknadsandelar mot Nokia i slutet av 1990-talet, bl.a. genom förseningar i lanseringen av modellen Ericsson T28. Därutöver drabbades företaget av komponentleveransproblem och telekomkrisen i början av 2000-talet.[3]

Sony Ericssons första gemensamma produkter kom ut på marknaden i mars 2002. En av dessa var modellen T68 som redan fanns som ren Ericsson-modell men som då bytte namn till Sony Ericsson T68i.[4] Under en övergångstid fanns såväl gamla Ericssontelefoner och Sonytelefoner i varuportföljen under tiden som man utvecklade nya telefoner under det nya namnet. Den första storsäljaren under det nya varumärket med en ny gemensam design var Sony Ericsson T610.

Mellan år 2002 och 2007 ökade Sony Ericsson sin andel av världsmarknaden från 2-3 procent till cirka 8 procent. Kameramodellerna i K-serien (Cybershot) och musikspelarmodellerna i W-serien (Walkman), blev en stor kommersiell framgång. En satsning på så kallade smartphone-produkter hade inletts redan år 2000 med Ericsson R380 och utvecklades vidare med produkterna i P-serien från P800 fram till P1 med fokus på operativsystemet Symbian och gränssnittet UIQ. När Apple introducerade Iphone sommaren 2007 bedömdes denna inte som något hot på grund av låg teknisk kvalitet, framför allt i radiofunktionen.[3]

Förlusterna från Ericsson Mobile Communications vändes till vinst år 2004, och året 2007 tillverkade Sony Ericsson 103 miljoner telefoner och genererade en vinst på c:a 1.6 miljarder Euro (c:a 15 miljarder svenska kronor) och var nu ett av de lönsammaste företagen i Wallenbergsfären.[5] Apple gjorde emellertid snabbt intrång på företagets marknad, och företaget gjorde istället en miljard i förlust år 2008.[6]

Sony Ericsson mötte hotet från Apple på flera olika sätt: först öppnades källkoden för operativsystemet Symbian i hopp om att kunna generera en snabbare teknisk förändring i plattformen. När detta misslyckades inleddes en satsning på Windows Mobile vilken resulterade i de två första Xperia-produkterna X1 år 2008 och X2 år 2009. Ingen av dessa initiativ lyckades generera någon tillväxt för företaget. Först i oktober 2010 lanserade man sin första Android-telefon Xperia X10. Konkurrenterna HTC och Samsung hade släppt sina första Android-telefoner redan 2008 och 2009. Före detta teknikchefen Mats Lindoff förklarar i en intervju att en stor del av fördröjningen berodde på att företaget var oroligt för att de genom att använda Android skulle bryta mot ett flertal patent och därför riskerade stämningar, tiden gick åt att gå igenom källkoden i Android i jakt på olika patentintrång och rensa ut dessa.[3]

I början av 2012 köptes Ericssons hälftenandel av Sony Corporation, och företaget bytte namn till Sony Mobile Communications. Den 1 oktober 2012 flyttade huvudkontoret planerat till Tokyo, Japan.[7] Snart efter detta varslades 650 personer om uppsägning vid lundakontoret, men i slutänden sades bara 400 upp. I januari 2013 meddelade förre VD:n Bert Nordberg att han lämnar styrelsen för Sony Mobile.[8]

Företaget idag[redigera | redigera wikitext]

Företaget har 8 450[9] anställda fördelade på huvudkontoret i Tokyo samt kontoren i (framför allt) Lund, Tokyo, Peking, Manchester och Research Triangle Park i North Carolina, USA. Lundakontoret har för närvarande c:a 2 000 anställda (Jan 2012). Under nedskärningar hösten 2012 fick c:a 400 personer lämna lundakontoret, varav c:a 250 gått över till ett nybildat konsultbolag, som företaget tagit initiativ till.[8]

Produkter[redigera | redigera wikitext]

Telefonprodukterna följer fyra olika linjer. Tre av produktlinjerna är avsedda för GSM/UMTS-nät och säljs globalt, men det finns även en produktserie för de japanska mobiltelefonnäten. Av GSM/UMTS-telefonerna utvecklas och tillverkas de enklaste modellerna i regel av andra företag, med minimala utvecklingsinsatser från Sony Ericsson själva. Äldre telefoner baserades helt och hållet på EMP:s mjukvara och det underliggande realtidsoperativsystemet OSE från Enea. Nyare telefoner använder huvudsakligen plattformar från Qualcomm eller ST-Ericsson.

Plattformen sköter signaleringen i mobilnätet och annan grundläggande funktionalitet, och Sony Ericsson lägger på de tillämpningsprogram som körs ovanpå plattformen – användargränssnittet, adressboken, javaplattformen, drivprogram för kameran, program för att spela upp ljud och video etc.

De mer handdatorliknande telefonerna med stora pekskärmar, smart phones, utvecklades till en början i Kista och Manchester och körde operativsystemet Symbian ovanpå EMP:s mjukvara. Runt år 2008 experimenterade företaget med Windows Mobile. Nyare smartphones sedan 2010 och från modellen Xperia 10 och framåt kör uteslutande operativsystemet Android.

Se även Lista över Sony Ericsson-produkter

Produktserier[redigera | redigera wikitext]

Sony Ericsson K750i
  • C-serien – Ersätter den gamla K-serien från och med andra kvartalet år 2008. ("Cyber-Shot") (C510–C905)
  • G-serien – "Generation Web"-telefoner som enligt marknadsföringen passar de som surfar mycket.
  • K-serien – Kameramobiler. Lägger kraften på kamerafunktionen, och har ofta så kallad dubbel framsida (där framsidan är mobil och baksidan ser ut som en digitalkamera). Vissa modeller finns även under märket Cyber-Shot. ("Kamera") (K200–K850)
  • J-serien – ...
  • M-serien – ...
  • P-serien – Smartphone-mobiler. (P800–P990i samt P1i)
  • S-serien – "Slide"-mobiler. ("Swivel"/"Slider") (S500–S700/S710)
  • W-serien – Mobiler lanserade under namnet Walkman. Dessa mobiler är musikinriktade. ("Walkman") (W200–W995)
  • X-serienXPERIA mobiler. (X1, X2, X10 väntas på marknaden under första kvartalet 2010.[10])
  • EU-serien - Entertainment Unlimited. Allt-i-allo-mobiler (Satio, Aino, Yari)
  • Z-serien – Vikbara mobiler. (Modeinriktade). ("Clamzhell") (Z200–Z1010)

Varumärken[redigera | redigera wikitext]

Sony Ericsson lanserade sommaren 2005 Sonys gamla musikvarumärke Walkman för mobiltelefoner samt ett år senare varumärket Cyber-Shot i telefonerna inriktade på fotografering, vilket Sony sedan tidigare använt på sina digitalkameror.[11][12]

Fastport[redigera | redigera wikitext]

Fastport är ett gränssnitt för nyare Sony Ericsson-mobiltelefoner. Gränssnittet används för anslutning av laddare, headset, högtalare, USB och andra tillbehör. Den första telefonen med Fastport i stället för den äldre typen av kontakt var K750.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Sony Ericsson Mobile Communications established today”. Cision Wire. 1 oktober 2001. http://www.cisionwire.com/ericsson/sony-ericsson-mobile-communications-established-today. 
  2. ^ ”Sony Ericsson Reports Fourth Quarter and Full Year 2010 Results”. Sony Ericsson. 20 januari 2011. http://www.sonyericsson.com/cws/corporate/press/pressreleases/pressreleasedetails/q4financialreport-20110120. 
  3. ^ [a b c] Henckel, Sture (2012). ”Så dog den svenska mobilen”. Ingenjören (5): sid. 30-44. http://www.ingenjoren.se/media/2012/12/Ing-5-12_low.pdf. 
  4. ^ ”Sony Ericsson presenterar T68i och CommuniCam MCA-20”. Cision Wire. 5 mars 2002. http://www.cisionwire.se/sony-ericsson/sony-ericsson-presenterar-t68i-och-communicam-mca-20. 
  5. ^ Ericsson Annual Report 2007. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 21. http://www.ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/ar2007_en_complete.pdf 
  6. ^ Ericsson Annual Report 2008. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 21. http://www.ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Complete_Annual_Report_2008_EN.pdf 
  7. ^ ”Sony Mobile moving HQ from Sweden to Tokyo on October 1st”. Sony Xperia Blog. July 5, 2012. http://www.xperiablog.net/2012/07/05/sony-mobile-moving-hq-from-sweden-to-tokyo-on-october-1st/. Läst 13 augusti 2012. 
  8. ^ [a b] Kajsa-Stina Kalin (2013-01-25). ”Bert Nordberg lämnar Sony Mobile”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/bert-nordberg-lamnar-sony-mobile/. Läst 2013-01-25. 
  9. ^ Eelde, Carl-Johan (16 april 2010). ”Sony Ericsson går med vinst igen”. Mobil Business. http://www.mobilbusiness.se/nyheter/Sony-Ericsson-gar-med-vinst-igen-1.345167.html. 
  10. ^ Hessel, Daniel (3 november 2009). ”Sony Ericsson X10 utannonserad!”. M3 (IDG). http://www.idg.se/2.1085/1.266186/sony-ericsson-x10-utannonserad. 
  11. ^ ”Nu släpps världens första Walkman-telefon”. Cision Wire. 5 augusti 2005. http://www.cisionwire.se/sony-ericsson/nu-slapps-varldens-forsta-walkman-telefon. 
  12. ^ ”Nu släpps Sony Ericssons första Cyber-shot-telefon”. Cision Wire. 7 juli 2006. http://www.cisionwire.se/sony-ericsson/nu-slapps-sony-ericssons-forsta-cyber-shot-telefon. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]