Stora gruvstrejken 1969–1970
 Kiirunavaara gruvindustri. | |
| Karaktär | Vild strejk |
|---|---|
| Plats | Sverige |
| Datum | 9 december 1969-4 februari 1970 |
| Arbetstagare | LO |
| Arbetsgivare | SAF |
| Strejkande | mer än 4 500 |
| Resultat | ackordssystemet avskaffat, LKAB lämnade SAF |
Stora gruvstrejken 1969–1970 eller LKAB-konflikten, var en vild strejk vid det statliga gruvbolaget LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) i Sverige. Strejken omfattade mer än 4 500[1] gruvarbetare i Kiruna, Luleå, Malmberget och Svappavaara mellan den 9 december 1969 och den 4 februari 1970. Före detta kabinettssekreteraren Arne S. Lundberg var verkställande direktör vid LKAB under denna tid.
Konfliktens orsaker
Det hade länge funnits ett utbrett missnöje med rationaliseringar, tidsstudier, arbetsmiljön och lönen, men också med arbetsgivarens och fackets attityd mot gruvarbetarna. Vid en demonstration genom Kiruna såg man krav som "Nu eller aldrig!" och "Vi är inga maskiner!" på plakaten. Detta var inte det vanliga samförstånd man vant sig vid på arbetsmarknaden i Sverige efter att Saltsjöbadsavtalet slutits i december 1938.
Strejken
Strejken började som en 35-mans spontan sittstrejk i Leveäniemigruvan i Svappavaara av borrare, laddare och truckförare. Snart hade strejken spridit sig till hela arbetsstyrkan, en strejkkommitté utsågs och man hyrde Sporthallen i Kiruna för stormöten. Trots att strejken formellt sett var olaglig, samlades sex miljoner kronor spontant in av allmänheten runt om i landet till gruvarbetarnas stöd.
I riksdagens första kammare höll Landsorganisationens (LO) ordförande Arne Geijer tog ställning mot den vilda strejken. Han menade att det är en oacceptabel arbetsmetod och tillhör en förgången tid, är kostsamma samt att det i regel leder till försämringar för de arbetande.[2]
Inom gruvavdelningen fanns en spänning mellan socialdemokrater och kommunister, något som beskrivits som en av orsakerna till att strejken drog ut på tiden.[3] Efter flera splittringsförsök och agerande från fackets och arbetsgivarnas sida bestämde strejkkommittén med rösterna 13 mot 12 för en återgång till arbetet den 4 februari 1970, trots att en omröstning strax innan bland arbetsstyrkan hade resulterat i att en majoritet var för fortsatt strejk. Den utslagsgivande i beslutet om avbrytande i strejken var en kommunist (vänsterpartist).[4][5]
Resultatet
För gruvarbetarna blev strejkens konkreta resultat att ackordssystemet UMS avskaffades, månadslön infördes på prov, lönen höjdes med 14%, bussförbindelserna förbättrades och LKAB lämnade SAF. Visserligen var det långt under vad man krävt, men det visade i alla fall att vilda strejker kunde löna sig.[6] Harry Isaksson i Malmbergets Strejkkommitté uttalade efteråt att
| ” | Det är egentligen det som är det viktiga med strejken, att civilkuraget ökar så enormt. Arbetarna får klart för sig vilken jävla betydelse klassen har, hur beroende bolaget är. Bolagsgubbarna är som gökungar – vi matar dom. Dom är inträngare och puffar vi dem ur boet klarar dom sig inte. Under en strejk kommer man underfund med att man har makt. | „ |
| – Harry Isaksson i Malmbergets Strejkkommitté[6] | ||
Förändringar på sikt
Strejken blev inledningen på en 20-årig period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på svensk arbetsmarknad med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen. Perioden banade väg för Lagen om anställningsskydd (LAS), Medbestämmandelagen (MBL, en sorts komplement till arbetsgivarnas §32) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.[3][7]
Att den svenska landsorganisationen (LO) framgångsrikt började driva sina krav lagstiftningsvägen via bland annat LAS och MBL, ledde senare under 1970-talet till motreaktioner från arbetsgivarhåll, med ökade motsättningar mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) som följd, och ökad satsning på politisk opinionsbildning från SAF:s sida. Denna opinionsbildning skedde bland annat genom bokförlaget Timbro.
Dokumentärfilm
- Gruvstrejken 69/70 / en film av Alf Israelsson och Margareta Vinterheden. Distribution : Stockholm : Filmcentrum. [1970].
- Kamrater, motståndaren är välorganiserad / [regi] Lars Westman och Lena Ewert. Stockholm : Folkets bio : Noble Entertainment, svensk distr. 2007, [prod. 1970].
- 30 år har gått kamrat / en film av Lars Westman i samarbete med Fredrik Gertten. Stockholm : Filmcentrum, [2002?].
Se även
Referenser
- ^ LKAB-konflikten i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 26 oktober 2016.
- ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=3244414 Ljudklippet: Strejken debatteras i riksdagen
- ^ [a b] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=3244414
- ^ Gruvboxen (1972/2002), (DVD), Regi: Lars Westman
- ^ Proletären nr 67/1979, sid 5.
- ^ [a b] Fredrik Samuelsson: Den stora gruvstrejken. Folkmakt nr 8.
- ^ LKAB-konflikten. Nationalencyklopedin, del 12, s. 408
Vidare läsning
- Ekdahl, Lars (2011). ”Makten och människovärdet : gruvstrejken 1969 som samhällskriktik”. Arbetarhistoria : meddelande från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (Stockholm) 138-139: sid. 12-17. ISSN 0347-7134. ISSN 0347-7134 ISSN 0347-7134. Libris 2963674
- Lidman, Sara; Uhrbom Odd (1968). Gruva. Stockholm: Bonnier. Libris 8078060
- Gustavsen, Finn; Lidman Sara (1970) (på norska). Kiruna - og vi. Fakkel-bøkene, 0427-9360 ; 192. Oslo. Libris 8119538
- LKAB strejken. Lund: Zenit. 1970. Libris 891086
- Järhult, Ragnar (1982). ”Gruvarbetarstrejken 1969-70”. Nu eller aldrig : en bok om "den nya strejkrörelsen" (1982): sid. 73-114. Libris 10137138
- LKAB och demokratin: rapport om en strejk och ett forskningsprojekt. W & W-serien, 0509-5069 ; 283. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1971. Libris 369022
- Stendalen, Anders (1970). ”Konflikten”. Gruvarbetaren (1957) 1970: nr 9,: sid. 25. 0432-7632. ISSN 0432-7632. Libris 11228683
- Thunberg Anders, red (1970). Strejken: [röster, dokument, synpunkter från en storkonflikt]. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 2362604
- Westerståhl, Jörgen (1971). LKAB-konflikten i radio/TV och dagspress: studier av nyhetsförmedlingen utförda på uppdrag av Sveriges radios styrelse och Arbetarrörelsens arkiv. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs univ. Libris 30917