Strade Bianche
.jpg) Klungan under loppet 2014. | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Början av mars |
| Region | Toscana, Italien |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Längd | 184 km |
| Arrangör | RCS Sport |
| Status | UCI World Tour |
| Historia | |
| Antal upplagor | 18 (2024) |
| Första upplaga | 2007 |
| Första vinnare |  Aleksandr Kolobnev |
| Flest segrar | Tre segrar: Fabian Cancellara |
| Senaste vinnare |  Tadej Pogačar (2024) |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Början av mars |
| Region | Toscana, Italien |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Arrangör | RCS Sport |
| Status | UCI Women's World Tour |
| Historia | |
| Antal upplagor | 10 (2024) |
| Första upplaga | 2015 |
| Första vinnare |  Megan Guarnier |
| Flest segrar | Två segrar: Annemiek van Vleuten Lotte Kopecky |
| Senaste vinnare | Lotte Kopecky (2024) |
Strade Bianche är ett italienskt endagslopp på cykel som körs första eller andra lördagen i mars i Toscana, med start och mål i Siena. Det går till en tredjedel på grusvägar (elva sektorer på sammanlagt 63 km) i backig terräng. En ordentlig uppförsbacke på slutet gör att tävlingen passar bäst för cyklister som är bra uppför.
Loppet har sitt ursprung i Eroica Gran Fondo, vilket var ett lopp för "veterancyklar" på de vita grusvägarna runt Siena med premiär 1997, som skulle efterlikna den "heroiska eran" under 1900-talets första hälft. Grusvägskonceptet i "L'Eroica" blev så populärt att ett professionellt lopp, Monte Paschi Eroica (sponsrat av världens äldsta bank Banca Monte dei Paschi di Siena), skapades 2007.[1] Det första loppet gick i oktober, men redan året därpå flyttades datumet till början av mars. 2010 bytte loppet namn från Eroica till Strade Bianche, "Vita vägarna".
Loppet inkluderades från starten 2007 i UCI Europe Tour klassificerat som 1.1, flyttades upp till kategori 1.HC 2014 och överfördes till UCI World Tour 2017.
2015 introducerades ett damlopp, Strade Bianche Donne, vilket sedan 2016 ingår i UCI Women's World Tour. Det innehåller åtta grusavsnitt på sammanlagt 30 km.[2]
Vinnare[redigera | redigera wikitext]
Herrar[redigera | redigera wikitext]
.svg){kind=small}
Damer[redigera | redigera wikitext]
 År | Vinnare | Tvåa | Trea |
|---|---|---|---|
| 2015 |  Megan Guarnier | .svg){kind=small} Lizzie Armitstead |  Elisa Longo Borghini |
| 2016 | Lizzie Armitstead |  Katarzyna Niewiadoma |  Emma Johansson |
| 2017 | Elisa Longo Borghini | Katarzyna Niewiadoma | Lizzie Deignan |
| 2018 |  Anna van der Breggen | Katarzyna Niewiadoma | Elisa Longo Borghini |
| 2019 | Annemiek van Vleuten |  Annika Langvad | Katarzyna Niewiadoma |
| 2020 | Annemiek van Vleuten |  Margarita Victoria García | Leah Thomas |
| 2021 | Chantal van den Broek-Blaak | Elisa Longo Borghini | Anna van der Breggen |
| 2022 | .svg){kind=small} Lotte Kopecky | Annemiek van Vleuten |  Ashleigh Moolman-Pasio |
| 2023 | Demi Vollering | Lotte Kopecky | Cecilie Uttrup Ludwig |
| 2024 | Lotte Kopecky | Elisa Longo Borghini | Demi Vollering |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Strade Bianche-Eroica Toscana på BikeRaceInfo.
- Strade Bianche (1.UWT) på ProCyclingStats.
- Strade Bianche WE (1.WWT) på ProCyclingStats.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ John Wilcockson, Strade Bianche: A true classic Arkiverad 10 mars 2021 hämtat från the Wayback Machine., Peloton Magazine.
- ^ Kirsten Frattini, Longer, tougher Strade Bianche Women in 2018 - Preview, Cycling News 28 februari 2018.
| ||||||||||
_pictogram.svg){kind=small}