Cykelsport

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tävlingscyklister

Cykelsport omfattar tävlingar med specialkonstruerade cyklar på landsväg, på banor inom- och utomhus samt i terräng. Sporten är en olympisk sport. Se cykling vid Olympiska sommarspelen.

Cykelsport bedrivs i ett antal olika grenar. I Sverige förekommer landsvägs-, mountainbike-, BMX och cykelcrosstävlingar. Utomlands förekommer också tävlingar på bana (velodrom). Internationella cykelförbundet, UCI, har också en avdelning för inomhuscykling, vilket i sin tur är uppdelat i cykelboll och konstcykling. Det tävlas även i mountainbikeorientering, vilken administreras av det internationella orienteringsförbundet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tävlingscyklister 1936 med Henri Desgrange i täten

Det första dokumenterade cykelloppet var ett 1200 meters lopp som hölls den 31 maj, 1868 i Saint-Cloudparken, Paris. Det vanns av den utvandrade engelsmannen Dr. James Moore, som använde en cykel med solida gummidäck.[1] Den första cykeltävling som omfattade en sträcka mellan två städer var Paris-Rouen, vilken också vanns av James Moore, som avverkade de 123 kilometerna på 10 timmar och 40 minuter.[2]

Tradition och regelverk[redigera | redigera wikitext]

Under decenniers gång utvecklades särskilt inom landsvägscyklingen både formella och informella regler och normer om uppträdande, klädkoder, stallseder och språkbruk som för den oinvigde förefaller mycket hierarkiska och tidvis despotiska. Det fanns också normer för samverkan med konkurrenter och lojalitet när någon/några exempelvis vurpade under loppet. I slutet på 1980-talet medförde kommersiella intressen en uppluckring av klädkoderna, sådana finns för övrigt inom samtliga sporter, men det var likväl uppseendeväckande, när Lance Armstrong i sin comeback vid Touren 2009 kom iförd svarta strumpor. Detaljen föranledde skribenten Lena Andersson till en längre insiktsfull kommentar i DN inför loppet.[3]

Att våga förändra nedärvda attityder och strukturer tillkommer inte dem av lägre rang som befinner sig inom gränsen, eftersom straffen vid överträdelse av de underförstådda reglerna är utfrysning och rangförlust, oftast mer kännbar än eventuella formella böter. Topprankade amerikaner som Armstrong och Greg LeMond kände inte traditionens tyngd på samma sätt och kunde därför tillåta sig rebellens roll. Men de fick snart ändra sitt beteende.

Även inom mountainbike har klädkoder och regelverk ibland vållat uppror. Fram till 2008 var man tvungen att tävla i tights. Brott kunde leda till diskning eller böter, vilket Paula Pezzo fick erfara vid några tillfällen. Hon härsknade till och genomförde ett VM i raffset.[4] Tydligaste uttryck har protester mot upplevt översitteri tagit sig inom disciplinen singlespeed, där verksamheten inklusive VM körs helt i egen regi.

Landsvägscykling[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Landsvägscykling

Tävlingar på landsväg sker dels i form av enskilda lopp (endagslopp) som kan vara antingen linjelopp eller tempolopp, dels som etapplopp där tiden från varje dags tävling adderas och den som har lägst tid när alla etapper körts, vinner.

Kända cykeltävlingar[redigera | redigera wikitext]

De tre stora etapploppen, Grand Tours, är Le Tour de France, Giro d'Italia och Vuelta a España, därefter finns det flera kända årliga tävlingar som Schweiz runt och Critérium du Dauphiné. Professionella etapplopp och endagslopp finns jorden över under i stort sett hela året.

Endagsklassiker under våren såsom Paris-Roubaix, La Flèche Wallonne, Amstel Gold Race, Milano-Sanremo, Flandern runt, Liège-Bastogne-Liège och Gent-Wevelgem är allihopa tuffa tävlingar, särskilt Paris-Roubaix, och den som vinner blir oftast mycket omtalad och ansedd som en mycket duktig cyklist.

Svenska cykeltävlingar[redigera | redigera wikitext]

Under mellankrigstiden och fram till 1960-talet var cykelsporten en av Sveriges stora nationalsporter. Det största loppet var Sexdagars åren 1924-1975 och det etapploppet var bara öppet för amatörer. Bakom loppet stod, förutom cykelförbundet, Dagens Nyheter och de stora cykelfabrikanterna som Nymans/Crescent och Monark. Postgirot Open var cykelförbundets nästa stora satsning och kom därefter och var öppet för såväl proffs som amatörer och arrangerades under perioden 1982 till 2003. Huvudsponsor var statliga postgirot. Tätorten Vårgårda står numera värd för cykeltävlingen Scandinavian Open.

Det finns flera motionslopp i Sverige, en lista nedanför på några exempel:

Namn Funnits sedan (Årtal) Start(Ort) Mål(Ort) Distans(km)
Cykelvasan 2009 Sälen Mora 90
Kävlingetrampen 1974 Furulund Furulund 75
Långsvan runt - Köping Köping 77
Mälaren runt 1892 Barkarby Barkarby 340
Ringsjön runt 1966 Höör Höör 125
Skandisloppet / Scandinavian Race 1909 Uppsala Uppsala
Sverigeloppet 1951 Haparanda Ystad
Sverigetempot 2012 Riksgränsen Smygehuk 2100
Stockholm-Göteborg 2013 Stockholm Göteborg 550
Tjejtrampet 1990 -
Viken runt - -
Tour Of Jämtland / Åre Bike Challenge 2010 Trondheim Åre 214
Vätternrundan 1966 Motala Motala 300

Kända tävlingscyklister[redigera | redigera wikitext]

Fyra cyklister, Jacques Anquetil, Eddy Merckx, Bernard Hinault och Miguel Induráin har vunnit Tour de France fem gånger. Maurice Garin blev 1903 den första cyklisten att vinna Tour de France. Amerikanen Lance Armstrong vann Tour de France sju gånger under sin huvudkarriär, men blev ifråntagen alla segrar 2012, då det visade sig att Armstrong var dopad under sin karriär.

Tre cyklister, Alfredo Binda, Fausto Coppi och Eddy Merckx, har vunnit Giro d'Italia fem gånger. Under tävlingen 2003 övertog italienaren Mario Cipollini rekordet för antal etappsegrar efter Alfredo Binda. Cipollini vann 42 stycken etapper i tävlingen, men det är Alessandro Petacchi som har rekordet på antalet vunna etapper under en enda tävling. Petacchi vann nio etapper på Giro d'Italia 2004.

Giovanni Brunero, Gino Bartali, Fiorenzo Magni, Bernard Hinault och Felice Gimondi vann alla Giro d'Italia tre gånger under sina karriärer.

Tony Rominger och Roberto Heras vann Vuelta a España två gånger under sina respektive karriärer.

Marco Pantani vann både Giro'Italia och Tour de France under 1998. Förutom Pantani har också Fausto Coppi, Jacques Anquetil, Eddy Merckx, Bernard Hinault, Stephen Roche och Miguel Indurain lyckats med att vinna både Giro'Italia och Tour de France under ett och samma år. Jacques Anquetil och Bernard Hinault vann vid ett annat tillfälle också Tour de France och Vuelta a España under ett och samma år. Eddy Merckx, Giovanni Battaglin och Alberto Contador gjorde samma sak under Giro d’Italia och Vuelta a España. Ingen cyklist har hittills vunnit alla tre Grand tours under ett och samma år, men Jacques Anquetil, Felice Gimondi, Eddy Merckx, Bernard Hinault och Alberto Contador vann alla de tre stora etapploppen under sina karriärer.

Jacques Anquetil, Gino Bartali, Giovanni Battaglin, Alberto Contador, Fausto Coppi, Pedro Delgado, Laurent Fignon, Charly Gaul, Felice Gimondi, Bernhard Hinault, Miguel Indurain, Jan Janssen, Hugo Koblet, Eddy Merckx, Gastone Nencini, Luis Ocaña, Marco Pantani, Roger Pingeon, Stephen Roche, Toni Rominger, Jan Ullrich och Joop Zoetemelk vann allihop flera tävlingar inom Grand Tours under sina karriärer.

Tom Simpson avled under en etapp av Tour de France 1967.

Paolo Bettini vann världsmästerskapen 2006 och 2007. Han tog också guldmedaljen i de Olympiska sommarspelen 2004.

Kända svenska tävlingscyklister[redigera | redigera wikitext]

Bröderna Fåglum-skulpturen av Bosse Anås på Murartorget i Vårgårda

Magnus Bäckstedt var den första svenska cyklisten någonsin att vinna en etapp på Tour de France. Han vann också Paris-Roubaix 2004.

Två svenska cyklister, Sven-Åke Nilsson och Thomas Löfkvist, har burit ledartröjor i Tour de France.

Bröderna Fåglum, Gösta, Sture, Erik och Tomas Pettersson, vann världsmästerskapen i lagtempo 1967, 1968 och 1969 och räknas som Sveriges genom tidernas främsta cyklister.

Gunnar Sköld tog guld i världsmästerskapen 1921. Harry Snell blev den andra svenska cyklisten att ta guld i världsmästerskapen 1948.

På damsidan vann Marianne Berglund VM i linjelopp 1983 och år 2002 och 2003 korsade Susanne Ljungskog mållinjen framför sina konkurrenter i VM:s linjelopp.

Inom cykelsporten för män är de Olympiska spelen den minst viktiga stora tävlingen, men vinnaren av en guldmedalj blir ihågkommen under lång tid. Under de Olympiska sommarspelen 1976 i Montréal tog den svenska cyklisten Bernt Johansson hem OS-guld. Under sin karriär vann han också VM-guld i lagtempo tillsammans med Lennart Fagerlund, Sven-Åke Nilsson och Tord Filipsson år 1974. Johansson slutade också trea i Giro d'Italia 1979. Gustav Larsson tog silver i tempoloppet i Olympiska sommarspelen 2008 och tog därmed den första individuella medaljen, för herrar, sedan Bernt Johanssons guld 1976. Harry Stenquist tog dock den första svenska guldmedaljen i Antwerpen 1920.[5]

Inom cykelsporten för kvinnor är de Olympiska spelen dock en viktigare tävling. Den 10 augusti 2008 under de Olympiska sommarspelen 2008 tog den svenska cyklisten Emma Johansson hem Sveriges första medalj i damcykling någonsin.[6][7]

1971 vann Gösta Pettersson Giro d'Italia och var trea i Tour de France året innan. Mellan 1996-98 vann Glenn Magnusson tre etappsegrar i Giro d'Italia. Tommy Prim slutade tvåa på det italienska etapploppet 1981 och 1982. Året därpå vann han den inledande tempoetappen. Under sin karriär vann Tommy Prim också Tirreno-Adriatico och Romandiet runt.

Bland andra kända svenskar cyklister märks Gustav Larsson, Monica Holler, Marcus Ljungqvist och Fredrik Kessiakoff. Den sistnämnde började sin karriär som framgångsrik MTB-cyklist men har bytt till landsvägscykling och hade bergströjan i Tour de France under sju dagar 2012. Senare under samma år vann han även en etapp under Vuelta a España.

Mountainbike[redigera | redigera wikitext]

New Mountainbike Route on Three Brethren - geograph.org.uk - 908188
Huvudartikel: Mountainbike

Mountainbike är en terrängcykel och står för såväl redskapet som aktiviteten. Den senare kan delas in i ett antal olika tävlingsformer, som definieras av terräng och användningssätt och därmed även för dessa speciellt framtagna passande cyklar. Cross-country, free-ride/cykel-enduro, downhill, cykeltrial och singlespeed är några av dessa.

BMX[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: BMX

BMX (cykelmotocross) kräver en speciell typ av cykel och utövas på en motocross-liknande bana med olika typer av hopp och doserade kurvor, kallade bermar. BMX utvecklades i Kalifornien USA under det tidiga 1970-talet av pojkar som var för unga för att köra motorcykel. BMX Freestyle förekommer i varianter som Flatland, Street, Miniramp, Vertramp och Dirt.

Från Olympiska sommarspelen 2008 i Beijing i Folkrepubliken Kina är BMX sommarolympisk gren.

Cykelcross[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Cykelcross

Tävlingarna framförs typiskt på varvbana där varvtiden är omkring fem till tio minuter och den totala tävlingstiden i elit-klassen (elite, prestige) ligger nära 60 minuter. Banan skall innehålla variationer mellan till exempel stig, sand, väg, park eller äng för att ge cyklisterna tempovariation. Därutöver är hinder vanligt förekommande för att skapa situationer där cykeln måste bäras.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Maso, B. (tr. Horn, M.) (2005), The Sweat of the Gods, Mousehold Press, pp. 1-2, ISBN 1-874739-37-4
  2. ^ Paris-Rouen 1869 Memoire du cyclisme
  3. ^ Om cykelsportens hierarkier, ledarkolumn av Lena Andersson i DN 12009-07-23.
  4. ^ Foto Paola Pezzo su Donna Moderna
  5. ^ Nytt OS-silver till Sverige - Gustav tvåa 13-08-2008, cykelnytt.se
  6. ^ Aftonbladet publicerad den 10 augusti - Chockade alla, tog en silvermedalj
  7. ^ OS-silver till Emma Johansson 10-08-2008, cykelnytt.se

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]