Sverige under neolitikum

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Version från den 30 juli 2017 kl. 06.45 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.5beta))
Sveriges förhistoria
Därefter börjar:
Sveriges historia

Huvudartikel: Neolitikum

Den period när jordbruket införs kallas Neolitikum, Bondestenåldern eller Yngre stenåldern. Tidigare har man ansett att neolitiseringen berodde på invandring. Idag framhåller forskare vanligen kulturpåverkan som förklaring[källa behövs], men nyare populationsgenetisk forskning ger invandringstesen visst stöd.[1][2][3] I Norden utgör tiden från c:a 4000 till 1800 f.Kr. neolitikum. Därefter följer bronsåldern. Under detta skede börjar man i Norden odla säd, och jordbruket etablerades relativt snabbt, genomgripande och framför allt samtidigt, men fanns vid sidan av jakten, fisket och insamlandet av växter, ägg m.m. Inom sydskandinavisk arkeologi talar man om ett flertal "kulturer" eller "teknokomplex" under denna tid. Trattbägarkultur, Gropkeramisk kultur, Stridsyxekultur och Senneolitisk kultur är sådana kulturer, även om såväl utbredning som innehåll och betydelse av dessa kulturer i viss mån är ett hett debattämne än i dag.

Periodindelning

Hagadösen på Orust är en av de mest kända av de drygt hundra dösar som finns i Sverige.
Fyrsidig mellanneolitisk mejsel från Fredriksborgs amt i Danmark.
Fyrsidig mellanneolitisk yxa från okänd fyndort i Danmark.

Neolitikum delas i Sverige in i tre perioder:

  • Tidigneolitikum
  • Mellanneolitikum
  • Senneolitikum

Eftersom det redan på 1960-talet framgick att de två kulturerna under Mellanneolitikum inte var samtida med varandra utan följer efter varande, kan man även dela in den perioden i Mellanneolitikum A för Trattbägarkulturens del och Mellanneolitikum B för Stridsyxekulturens del. Ett annat alternativ är att kalla den första delen för Yngre neolitikum och den yngre för Mellanneolitkum.

Även om det finns en del tidiga spår av jordbruk i norra Sverige, och då främst längs kusten, så slår inte jordbruket igenom där på bred front förrän under järnålder och under historisk tid. Därmed är den ovanstående periodindelningen inte riktigt relevant för de norra delarna av Sverige, ifall man förknippar dem med jordbrukets införande.

Tidigneolitikum

Tidigneolitikum omfattar i Sverige ungefär tiden mellan 3950 f.kr. och 3350 f.kr. Tidigneolitikum börjar i och med jordbrukets införande. Människan övergick från att vara jägare-samlare till att bli odlare och boskapsskötare, med betoning på det sistnämnda. I och med detta uppstod nya strukturer i samhället där revir och stamterritorier etablerade sig och nya gravformer som megalitgravar byggdes upp med starka influenser från kontinenten.

Tidigneolitikum delas in i perioderna:

  • Tidigneolitikum I 3950 f.Kr. - 3500 f.Kr.
  • Tidigneolitikum II 3500 f.Kr. - 3300 f.Kr.

Under tidigneolitikum förekom den äldre Trattbägarkulturen i Sverige. Tidigneolitikum upphör i samband med en stor kulturell förändring av Trattbägarkulturen, vilket skedde ungefär samtidigt som den Gropkeramiska kulturen etablerades och då främst på Gotland från c:a 3300 f.Kr.

Genom att studera isotopsammansättningen i tänder från nötboskap i ett fynd från Almhov i Skåne, har man konstaterat att man redan under neolitikums första århundraden i Sverige hade kommit så långt i sin boskapsskötsel att man kunde få sin boskap att kalva under hela året. Fördelen med detta var att man kunde få tillgång på mjölkprodukter under hela året. Det här antyder att delar av trattbägarkulturen i Skåne sannolikt är invandrad från kontinentaleuropa. Den här utvecklingen anses nämligen alltför avancerad för att invånarna i Skåne själva skulle kunna utveckla den på bara några hundra år.[4]

Mellanneolitikum

Mellanneolitikum i Sverige omfattar såväl den yngre Trattbägarkulturen, samt den inledande fasen av den gropkeramiska kulturen, c:a 3350 f.Kr. - 2900 f.Kr. som Stridsyxekulturen och den huvudsakliga perioden av den gropkeramiska kulturen, c:a 2900 f.Kr. - 2400 f.Kr. Ett äldre namn på Stridsyxekulturen är Båtgravskultur, med anledning av att man vände stridsyxorna upp-och-ner så att de såg ut som enkla båtar.

Mellanneolitikum delas in i perioderna:

  • Mellanneolitikum A cirka 3350 f.Kr. - 2900 f.Kr. som omfattar den yngre delen av Trattbägarkulturen.
  • Mellanneolitikum B cirka 2900 f.Kr. - 2400 f.Kr. som motsvarar Stridsyxekulturens existens.
  • Båtformig stridsyxa från Hångsdala socken, Västergötland. Dateras till Mellanneolitikum B.
    Båtformig stridsyxa från Hångsdala socken, Västergötland. Dateras till Mellanneolitikum B.
  • Gropkeramisk keramik från Mjällby socken, Blekinge.
    Gropkeramisk keramik från Mjällby socken, Blekinge.

Senneolitikum

Senneolitikum utgörs i Sverige av tiden mellan 2400 f.Kr. och 1800 f.Kr. Kallas även hällkisttid, dolktid eller rent av Dolkkultur, efter de utmärkade typerna hällkista och flintdolk. Kallas också ibland felaktigt för kopparstenålder, men kopparföremålen under den här tiden är extremt ovanliga, men börjar dyka upp mot slutet av perioden och då främst i Danmark och Skåne. Något genombrott för koppar och brons skedde inte förrän vid övergången till bronsåldern runt 1800 f.Kr. och då främst början av bronsålderns period II c:a 1500 f.Kr. Av det skälet fanns många av de senneolitiska föremålstyperna samt hällkistorna kvar fram till c:a 1500 f.Kr.

  • Fiskstjärtformad flintdolk från Skåne.
    Fiskstjärtformad flintdolk från Skåne.
  • Flintdolk från Utbogårdens hällkista i Karleby socken, Västergötland.
    Flintdolk från Utbogårdens hällkista i Karleby socken, Västergötland.
  • Flintdolk från Tiarps socken, Västergötland.
    Flintdolk från Tiarps socken, Västergötland.
  • Senneolitiska pilspetsar från Södra Kyrketorps socken, Västergötland.
    Senneolitiska pilspetsar från Södra Kyrketorps socken, Västergötland.
  • Senneolitisk keramik.
    Senneolitisk keramik.

Neolitiska kulturgrupper

Utbredning av bondekultur med fasta bosättningar i Sverige under yngre stenålder, 4100-1700 f.Kr. Markeras bland annat av boplatser, lösfynd och gravar.
Snörbandskeramik, gravfynd från Mogenstrup på Jylland i Danmark.
Hjärtformad senneolitisk pilspets från okänd fyndort i Danmark.
Båtyxa från Närke

Den första neolitiska kulturen i Sverige var trattbägarkulturen, som fått sitt namn efter de karakteristiska trattbägarna, som är en typ av keramikkärl. Trattbägarkulturen kom till Sverige c:a 4000 f.Kr.

De neolitiska kulturerna i södra Skandinavien är ofta gemensamma eller i varje fall likartade på många sätt, men kan vara mycket olikartade gentemot varandra. Trattbägarkulturen utvecklas relativt marginellt under sin äldre fas (c.a 4000-3350 f.Kr.) liksom under den yngre fasen (3350-2900 f.Kr.) men dem emellan är det mycket stora skillnader som syns inom alla kulturella former utom flintyxorna. Det råder dock inget tvivel om att den yngre fasen har den äldre fasen som sin direkta föregångare.

Omkring 3300 f.Kr. uppträdde också den gropkeramiska kulturen för första gången. Den gropkeramiska kulturen är inte i första hand en jordbrukskultur, utan i stället en kustnära fångstkultur. Den inledande fasen av den gropkeramiska kulturen har stora likheter med den samtida trattbägarkulturen, och kan därför ses som en slags sidogren som dock har upptagit nya traditioner från annat håll, såsom den kamkeramiska kulturen i Finland och på så sätt fått sin särart. Några utmärkande typer för denna kultur är svåra att påpeka, förutom gropkeramiken och i viss mån de stora gravfälten med flatmarksgravar som förekommer främst på Gotland. Dessa gravfält är eventuellt uppkomna genom en senare påverkan under den huvudsakliga fasen av den gropkeramiska kulturen, när trattbägarkulturen ersatts av stridsyxekulturen. Andra föremålsformer som ibland betraktas som gropkeramiska, såsom skafttungepilar och dubbeleggade skafthålsyxor, är dock betydligt vanligare inom trattbägarkulturen. Den gropkeramiska kulturens uppkomst sammanfaller också med en klimatförbättring i Sverige, men dessa svängningar är svårtolkade eftersom det strax senare förekommer en klimatförsämring.

En tredje neolitisk kultur kom till Sverige omkring 2900 f.Kr. Den kallas stridsyxekulturen. Stridsyxekulturen har fått sitt namn från de karakteristiska stridsyxorna som tidigare kallades båtyxor och som är av annan bergart än flinta, vilka är kopior av de tidiga stridsyxor av metall som användes i sydöstra Europa. I ungefär 500 år existerade den gropkeramiska kulturen och stridsyxekulturen parallellt i södra Sverige, men den förstnämnda så gott som enbart på Gotland och den andra på fastlandet och inte förekommer alls på Gotland, med undantag av enstaka lösfynd.

En stor svårighet är det att förklara övergången från trattbägarkulturen till stridsyxekulturen, eftersom de är så olika varandra på snart sagt alla jämförbara punkter. Dessutom har trattbägarkulturen begränsade likheter med andra kulturer i Europa, medan stridsyxekulturen har stora likheter med hela det snörkeramiska kulturkomplexet i nordöstra Europa, som sträcker sig från Nederländerna i väster till de ryska stäpperna i öster, från norra Norge i norr till trakten runt floden Donau i söder. Övergången tycks ha skett snabbt och effektivt, eftersom det inte förekommer ett enda fynd, varken grav eller depå, där båda kulturernas föremål finns tillsammans. Av den anledningen verkar det som om det är olika grupper med människor som representerar de olika kulturerna, men om dessa grupper har haft olika härkomst eller utgör olika delar i ett och samma samhälle är oklart. Frågan blir inte lättare att besvara av det faktum att Själland och de närliggande öarna samt Gotland aldrig anammade stridsyxekulturen, men hade både trattbägarkultur tidigare och senneolitisk kultur efteråt.

Omkring 2400 f.Kr. uppstod en senneolitisk kultur, som har flera karaktärsdrag kvar från stridsyxekulturen, men som ända framstod som en egen självständig kultur, där de viktigaste nyheterna var hämtade från nordöstra Frankrike eller möjligen södra England. I likhet med trattbägarkulturen var den relativt enhetlig i stora delar av södra Skandinavien, även Själland och Gotland, varpå den gropkeramiska kulturen upphörde utan att lämna några spår efter sig. Övergången till bronsålder skedde etappvis dels i mindre skala vid början av bronsålderns period I c:a 1800 f.Kr. men främst vid början av period II c:a 1500 f.Kr.

Neolitiska gravformer

Neolitikum är den tid då de första megalitiska monumenten i form av megalitgravar uppförs i Sverige. De äldsta megaliterna är dösarna, som främst förekommer längs de skånska kusterna och Västkusten. Något senare byggdes gånggrifter, i samma områden samt på Falbygden runt Falköping. Ett känt exempel finns på Ekornavallen utanför Falköping. Under senneolitikum vid stenålderns slut byggdes även hällkistor runt om i sydvästra Sverige och då även i inlandet.

Gravläggning under markytan, men utan kända överbyggnader av sten eller jord, förekom både under stridsyxekulturen och den gropkeramiska kulturen.

  • Långdösen i Vrångstad, Bottna socken, Bohuslän, är från Tidigneolitikum II.
    Långdösen i Vrångstad, Bottna socken, Bohuslän, är från Tidigneolitikum II.
  • Gånggriften Hjelmarsrör i Falköping, Västergötland, är från Mellanneolitikum A. Här fotograferad under utgrävning 1994.
    Gånggriften Hjelmarsrör i Falköping, Västergötland, är från Mellanneolitikum A. Här fotograferad under utgrävning 1994.
  • Gånggriften Girommen på Ekornavallen, Hornborga socken, Västergötland, är från Mellanneolitikum A.
    Gånggriften Girommen på Ekornavallen, Hornborga socken, Västergötland, är från Mellanneolitikum A.
  • Skogsbokistan är en gavelhålshällkista i Norra Säm socken, Västergötland.
    Skogsbokistan är en gavelhålshällkista i Norra Säm socken, Västergötland.
  • Utbogårdens hällkista i Karleby socken, Västergötland, är även den en gavelhålshällkista. Här fotograferat under utgrävning 1874.
    Utbogårdens hällkista i Karleby socken, Västergötland, är även den en gavelhålshällkista. Här fotograferat under utgrävning 1874.

Referenser

  1. ^ "Ancient DNA Reveals Lack of Continuity between Neolithic Hunter Gatherers and Contemporary Scandinavians", Current Biology nr 19, 2009-11-03
  2. ^ Svenskarna härstammar från invandrade stenåldersmänniskor[död länk]. Pressmeddelande från Uppsala universitet 2009-09-24, länkat 2009-10-05.
  3. ^ Bojs, Karin, "Nordens bönder kom från Turkiet", Dagens Nyheter 2010-11-21 (Läst 2010-11-21)
  4. ^ Gron, Kurt J.; Montgomery, Janet; Rowley-Conwy, Peter (6 juli 2015). ”Cattle Management for Dairying in Scandinavia's Earliset Neolithic” (på engelska). PLoS ONE (10(7)). doi:10.1371/journal.pone.0131267. 
Företrädare:
Mesolitikum (Yngre jägarstenåldern) 		Sveriges förhistoria
4000–1500 f.Kr. 		Efterträdare:
Bronsåldern
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sverige_under_neolitikum&oldid=40621152”