Falköping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Falköping (olika betydelser).
Koordinater: 58°10′9″N 13°33′22″Ö / 58.16917°N 13.55611°Ö / 58.16917; 13.55611
Falköping
Tätort
Centralort
Falköping från Mösseberg
Falköping från Mösseberg
Land  Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Falköpings kommun
Församling Falköpings församling
Mössebergs församling
Koordinater 58°10′9″N 13°33′22″Ö / 58.16917°N 13.55611°Ö / 58.16917; 13.55611
Area 853,95 hektar
Folkmängd 16 350 (2010)[1]
Befolkningstäthet 19,15 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Falköping
Postnummer 521 XX
Riktnummer 0515
Tätortskod 5236
Sweden Västra Götaland location map.svg
Red pog.svg
Map-icon.svg Se kartdata överlagrat på...
Google Maps Bing Maps
Kartdata


Falköping är en tätort i Västergötland och centralort i Falköpings kommun, Västra Götalands län, belägen på Falbygden mellan platåbergen Mösseberg och Ålleberg. Namnet Falköping betyder köpingen på falan, där fala är ett gammalt ord för öppen skoglös terräng.

Falköping och Falbygden har varit brukad av bönder sedan bondestenåldern. Kvar från forntiden finns en stor mängd gånggrifter som inslag i stadsbilden. Falköping är byggt där flera landsvägar möts, och har sedan medeltiden varit en handelsplats för främst kreatur. Stadens utsatta läge har gjort att den plundrats och bränts av danska trupper vid två tillfällen under 1500-talet.

Falköping var länge en av Västergötlands minsta städer, men fick ett kraftigt uppsving i mitten på 1800-talet när flera järnvägar drogs förbi tätorten och bildade en järnvägsknut. Jordbruket har alltid varit viktigt för Falköping, och i tätorten finns Falköpings Mejeri med en betydande mejeriproduktion.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk tid[redigera | redigera wikitext]

Se även Lista över fasta fornminnen i Falköping (för omfattning av området för listan, se Falköpings stad#Sockenkod)

Staden ligger i en kuperad del av Västergötland mellan de två platåbergen Ålleberg och Mösseberg. Platsen har varit bebodd sedan slutet av istiden och brukad av boskapsskötande människor de senaste 6 000 åren, vilket medfört förekomsten av ett stort antal fornlämningar. Stenåldern dominerar med 1 dös från c:a 3400 f.Kr. och 28 gånggrifter från cirka 3300 f.Kr. samt ett flertal hällkistor från tiden 2400-1500 f.Kr. Falköping är Europas enda stad med denna mängd av megalitgravar som synliga inslag i gatubilden. I parker, gatukorsningar och på villatomter finns ett flertal monumentala gånggrifter med stora stenkammare.

Från bronsåldern finns enstaka bronsföremål är kända från trakten, liksom hällristningar, där Ranes sten är utmärkande genom sina skålgropar som omgärdar av en cirkelrund ränna längs kanten på ovansidan. Detta stenblock är numera placerat i Planteringsförbundets park (Plantis), strax intill gånggriften Kyrkerör.

Några enstaka järnåldersgravar men inga gravfält förekommer inne i staden och till denna grupp bör sannolikt även tingshögen räknas.

Falköpings historia från bondestenålder till järnålder

Hjelmarsrörs gånggrift (RAÄ Falköping 3:1) besöktes av Linné år 1746. Utgrävd 1868 av Bror Emil Hildebrand och 1994 av Anders Stinnholm.[2]
Ceremoniell rakkniv från bronsåldern funnen i gånggriften Firse sten vid utgrävningar 2008.

Medeltid[redigera | redigera wikitext]

De äldsta skriftliga källorna där Falköping nämns är Rimbegla (1100-talet) och en stadga till Västgötalagen (1281). I Rimbegla uppges att Falköping höll fredagsting en gång om året. Normalt hölls ting på andra dagar än fredagar. Orsaken till att tinget hölls en fredag tros vara en hednisk kvarleva. Gudinnan Frigg var särskilt aktad i Falköpingstrakten och i Friggeråker norr om stadskärnan fanns tidigare, att döma av ortnamnets betydelse, en gammal hednisk kultplats tillägnad gudinnan Frigg.

Bland de många medeltida stavningarna av namnet finns Phalokopia (1331) och Ffallaköpwngh (1502). Den moderna stavningen hittas tidigast 1528. På latin kallas staden Falcopia och tillhörande adjektiv är Falcopensis. På 1200-talet omtalas även Faluköpungs skäppa, vilket var en särskild kyrkoskatt.[3] Stadens kyrka S:t Olof är från 1100-talet och anses vara av riksintresse.

Slaget vid Åsle ägde rum 1389, troligen någonstans i stadens närhet i riktning mot den södra delen av Åsle mosse. Staden brändes ner av danska trupper vid åtminstone två tillfällen. Detta skedde under ledning av Otto Krumpen år 1520 och av Daniel Rantzau år 1566. Skotthål från danska truppers beskjutning finns fortfarande kvar i den södra porten till S:t Olofs kyrka. År 1560, strax före nordiska sjuårskriget, uppskattades Falköpings befolkning till 225 personer. År 1571, efter det att staden plundrats och bränts, uppskattas invånarantalet ha sjunkit till ca 100 personer.[4]

Tillförlitliga befolkningstal från medeltiden finns inte att tillgå. Bo V:son Lundqvist uppskattar att det bebodde 150 - 200 personer i Falköping under 1400-talet, men den permanenta befolkningen kan, i synnerhet i dåliga tider, ha varit färre än 100 personer.

Falköpings historia från medeltiden

Falköping Ranten Sjukhuset i Falköping Nordiska sjuårskriget Slaget på Åsundens is Slaget på Falan Sankt Olofs kyrka, Falköping

Linnés Västgötaresa[redigera | redigera wikitext]

Falköping 50 år före Linné. En modern avritning av Sven Broddessons karta över staden från 1696.

Carl von Linné besökte Falköping under sin Västgötaresa (1746).[5] Han finner staden vara 400 steg lång och 200 steg bred och bestå av mestadels envånings trähus. Torget stegar han till 140 stegs längd och 66 stegs bredd. Linné konstaterar att torget är stort i förhållande till staden. Linné finner Falbygden helt utan träd och buskar. Byborna berättar att timmer måste transporteras från avlägsna skogar, och därför var dyrt. Att plantera buskar eller träd sågs som lönlöst, eftersom man inte kunde förhindra okynnesavverkning. Linné besöker gånggriften Hjelmarsrör som vid denna tid låg strax utanför stadskärnan.

År 1769 eldhärjades staden, drygt 200 år efter danskens härjningar under Nordiska sjuårskriget, och 2/3 av bebyggelsen brann ned. Orsaken till branden kunde inte fastställas utan betraktades som en olyckshändelse.[6]

1850-talet - staden expanderar[redigera | redigera wikitext]

År 1856 byggs ett länslasarett, Sjukhuset i Falköping[7], som komplement till lasarettet i Mariestad från 1762. Två år senare (1858) dras västra stambanan förbi Falköping. Fyra år senare (1862) ansluts Södra stambanan (nuvarande Jönköpingsbanan) och Falköping har blivit en järnvägsknut. Staden blev också slutstation för Västra Centralbanan. Stationen anläggs på Ranten 1,5 km norr om staden, och en väg byggs mellan Ranten och Falköpings stadskärna. Längs med vägen planterades en allé med träd. Kanske var det den stora bristen på träd på Falbygden som fick staden att plantera allén. Trädplanteringar och alléer har ända sedan dess varit ett karaktärsdrag för staden.

År 1867 öppnade en vattenkuranstalt på Mössebergs östsluttning ca 1 km från järnvägsstationen. Det strategiska läget nära järnvägsstationen och Mössebergs klara luft och rena källvatten ansågs viktiga. En stockholmare med krämpor kunde avresa på morgonen och vara på Mössebergs kurort på eftermiddagen. Runt kurorten anlades en stor park och ett antal villor. På Mössebergs platå byggdes ett utsiktstorn (1902) som blev ett tydligt landmärke.

År 1828 beboddes Falköping av 450 personer, 46 hästar, 46 oxar, 89 kor, 31 ungboskap, 122 får och 50 svin. År 1850 bodde 688 personer i Falköping. År 1900 hade antalet ökat till 3 135 personer. Den lilla handelsplatsen som blev till i en vägkorsning, ökade nu i storlek tack vare järnvägsknuten strax norr om staden.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Falköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med delar av bebyggelsen i områdena närmast väster och öster därom i Falköpings västra socken/landskommun och Falköpings östra socken/landskommun. 1935 införlivades Falköpings västra socken i stadskommunen medan Falköpings östra landskommun 1952 uppgick i Vartofta landskommun. Stadskommunen utökades 1952 med Friggeråkers socken/landskommun varefter bebyggelsen bara upptog en mindre del av kommunens yta. 1971 uppgick Falköpings stad i Falköpings kommun och orten är sedan dess centralort i kommunen.[8]

Orten hörde före 1983 till Falköpings stadsförsamling med delar i Falköpings landsförsamling, vilka slogs samman 1983 till Falköpings församling. från 2010 ligger även delar i den då bildade Mössebergs församling.[9][9]

Orten ingick till 1954 i domkretsen för Falköpings rådhusrätt, för att därefter till 1971 ingå i Vartofta och Frökinds tingslag. Från 1971 till 2001 ingick Falköping i Falköpings tingsrätts domsaga, från 2001 till 2009 i Skövde tingsrätts domsaga och den ingår från 2009 i Skaraborgs tingsrätts domsaga.[10]

Stora torget med fontänen Venus i badet som är skapad av konstnären Ansgar Almquist. Fontänen kallas i folkmun för Malta-Johanna.
Storgatan byggdes (1985) om till gågata. Det var en del i kommunens satsning att snygga upp staden enligt Bevarandeplanen.
Repslagaregatan i Gamla stan. I kvarteret finns många ryggåsstugor från 1800-talet bevarade.
Medborgarplatsen med Stadsteatern och Hotell Falköping. Den lite udda skulpturen Nerthus Moriens är gjord av skulptören Palle Pernevi.[11]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Antalet invånare i Falköpings stad (1619 - 1965)

(Källor:1619-1700 (uppskattade värden),[12] 1766-1860,[13] 1870-1925,[14] 1940,[11] 1965,[15]


Befolkningsutvecklingen i Falköping 1960–2010[16]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
13 977
1965
  
15 586
1970
  
15 681
1975
  
15 126
1980
  
14 478
1990
  
15 336 795
1995
  
15 655 831
2000
  
15 369 830
2005
  
15 821 836
2010
  
16 350 854

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Uppståndelsens kapell.

Stadens centrum var ursprungligen kring Stora torget och Köttorget, där byns enda brunn låg. Stora torgets långsidor är idag bebyggda med hus från slutet av 1800-talet. Längs kortsidorna står moderna byggnader från 1960- och 1970-talet. Mitt på torget står sedan 1931 en fontän med smeknamnet Malta-Johanna. Söder om Stora torget ligger Gamla stan – ett kvarter med mindre hus från 1800-talet. Väster om den gamla stadskärnan ligger Sankt Olofs kyrka från 1100-talet.

Stadsdelen Ranten har bebyggelse som växt fram kring järnvägen. Området har därigenom exploaterats hårt under de senaste 150 åren. I området finns järnvägsstationen, järnvägshotellet, lokstallar och mindre bostadshus. Tidigare var Ranten en större gård, vars boningshus ännu finns kvar mellan järnvägen, Scheelegatan och Rangatan.

Den 1,4 km långa vägen mellan Falköping och Ranten heter Sankt Olofsgatan och bebyggdes kring år 1900. Tidigare gick gatan under namnen Rantavägen och Järnvägsgatan, men fick 1923 namnet S:t Olofsgatan. Det folkliga namnet på gatan är Ströget. Sankt Olofsgatan är bebyggd med två- och trevåningshus, en folkskola Centralskolan (1903), Planteringsförbundets park (Plantis) och det gamla länssjukhuset (1856). På 1880-talet byggdes Forss hattfabrik och Haglunds rullgardinsfabrik strax norr om Sankt Olofs kyrka. År 2009 rensades fabriksområdet upp och omvandlades till bostäder.

Under 1930-talet och framåt började staden breda ut sig. Det byggdes mest villor och mindre flerbostadshus. Jordbruket har alltid varit viktigt för Falköping. Flera stora spannmålssilos i betong sticker upp längs järnvägen. Dessa har tappat i betydelse då bönderna själva skaffat lagrings- och torkanläggningar. Stationshuset, Falköping Ranten, från 1935 är ett av landets främsta funktionalistiska byggnadsminnesmärken, och Sveriges enda järnvägsstation som är K-märkt.

Före 1943 var Falköping en villastad. I slutet av andra världskriget påbörjades såsom i många andra städer en utbyggnad av flerbostadshus och bilismen främjades. Flerbostadshus av betong byggdes på löpande band. I kvarteren kring Stora torget byggdes Epa- och Domusvaruhus. Rådhuset från 1911 revs och ersattes med en tegelbyggnad som föll få människor i smaken. Alla stadens torg omvandlades till parkeringsplatser med p-automater och den gamla belysningen ersattes med fasadmonterade bygglampor.

År 1984 hade förfulningen gått för långt och kommunfullmäktige antog enhälligt Bevarandeplanen.[17] Planen innebär att byggnader och miljöer ska bevaras för framtiden. Bilparkeringen på Stora torget togs bort, den moderna belysningen ersattes med stolpar och armaturer av äldre snitt och en gågata skapades.

Kyrkor[redigera | redigera wikitext]

I Falköping har Svenska kyrkan tre kyrkor: S:t Olofskyrka (1100-talet), Mössebergs kyrka (1960) och Fredriksbergs kyrka (1975). I Bestorp finns ruinen från en medeltida kyrka, som numera inte är synlig. I söder finns stadens kyrkogård och ett begravningskapell - Uppståndelsens kapell.[18]

Falköping ligger i utkanten av bibelbältet och har två större trossamfund, Pingstkyrkan och Missionskyrkan. Missionskyrkan i Falköping har ca 300 medlemmar. Förutom den kyrkliga verksamheten driver de församlingshemmet Mössebergsgården och förskolan Utsikten.[19][20][21]

Pingstkyrkan i Falköping etablerade sig 1919 och har ca 650 medlemmar.[20] Förutom den kyrkliga verksamheten driver församlingen en secondhandbutik med fik och förskolan växthuset. Sedan 2012 återfinns församlingen i nya lokaler som köptes in och byggdes om till en ny kyrka. Den nya kyrkan inrymmer möteslokaler, idrottssal, barnriket med spel och leklokaler, restaurangkök med bakavdelning, serveringslokal och secondhandbutik.[22]

Belysning[redigera | redigera wikitext]

I början av 1860-talet lystes Stora torget och Storgatan upp av 12 rovoljelampor.[23] Övriga gator och gränder saknade belysning och var beckmörka efter mörkrets inbrott.[23] År 1866 byggdes ett gasverk som försåg både Falköping och Ranten med belysningsgas. Antalet gatlampor ökade från 12 st på 1860-talet[23] till 64 st 1906.[24]

År 1904 startade Falköpings Elektriska Aktiebolag. Bolaget försåg Falköping med ström från Baltak vid Tidan.[25] Strömförsörjningen varierade kraftigt med nederbörd och årstid, och 1910 påbörjades arbetet med att förse Falköping med ström från Olidans kraftverk.[26] År 1920 upphörde användningen av gasbelysning helt och ersattes med elektrisk belysning.[27] Den billiga elektriciteten och den dåliga koltillgången under första världskriget släckte gasbelysningen för gott.

Gatubelysningen i Falköping år 2010.
Gatubelysningen i Falköping år 2010.


Geologi[redigera | redigera wikitext]

Berggrund[redigera | redigera wikitext]

I Västergötland används ibland minnesfrasen USA kl 3. Frasen står för begynnelsebokstäverna i Västergötlands berggrund: Urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och trapp (diabas).

Falköping ligger mestadels på kalkberg. I staden ligger flera nedlagda gamla kalkbrott och många kyrkor, murar och äldre husgrunder är byggda av lokal kalksten. I ett av stadens större kalkbrott har ett badhus med utomhusbad, Odenbadet (1967) byggts.[28] Kalken från berggrunden lakas sakta ur och hamnar i grund- och ytvattnet.

Alunskiffern som ligger under kalkberget är uranhaltig. När uranet sönderfaller bildas radon som läcker igenom det porösa kalkberget. Radonen kan sedan hamna i oventilerade källare och i brunnsvatten. På 1950- och 1960-talet byggdes många hus av blåbetong. De flesta husen i Falköping har fått radonhalterna uppmätta och, då halterna varit höga, tvingats åtgärda problemet.

Vatten[redigera | redigera wikitext]

Under stenåldern bestod Falbygden av betesmarker med små sjöar och vattendrag. Under bronsåldern och även järnåldern växte sjöarna igen och blev mossar. Efter medeltiden började man successivt dika ut sjöar och vattendrag för att ge plats åt det expanderande jordbruket. Stora arealer odlad mark runt Falköping, framför allt söder om staden, består av före utdikningarna oanvändbara kärr och mossar.

Sjöar[redigera | redigera wikitext]

Hulesjön är stadens enda sjö strax väster om staden. Sjön var en populär badsjö fram till 1890 då Falköpings avlopp leddes ut i sjön. På Mösseberg ligger en liten anlagd sjö, Skogssjön eller Pankasjön. Där finns en populär badplats med bryggor och omklädningsrum.[29] Sjöns vatten kommer från mossmarkerna Gröne mad och är rent, men påstås ibland vara brunfärgat. Från sjön rinner Eskebäcken ned för Mössebergs östsida, genom stadsdelen Bestorp och till sist ut i Lidan. Strax öster om staden finns även Agnestadsjön, som dock är anlagd i modern tid.

Dricksvatten[redigera | redigera wikitext]

Falköping ligger där tre härader möts (Vartofta, Vilske och Gudhem samt drygt en mil söderut även Frökinds härad). I mötespunkten fanns byns enda brunn – där vatten vevades upp i en spann. I anslutning till Bybrunnen antas det att det kan ha legat en hednisk kultplats. Idag är brunnen igengrävd och låg där Köttorget nu ligger.[30] I stadens utkant rann Ellet, en bäck som användes för tvätt och vattning av kreatur.[31]

Falköping har sedan 1700-talet haft vattenbrist. Falköpings höga läge har gjort att brunnarna sinat under varma och torra somrar.[32] Ända sedan 1800-talet har man försökt hitta nya vattentäkter. Dricksvattnet var kalkhaltigt (13 °dH), och hade en bismak av humusämnen. Under varma dagar kunde vattnet ge upphov till magsjuka.[33]

Sedan 1959 får Falköping sitt vatten från Vättern.[34] Vattenledningen var ett samarbete mellan Falköpings, Skara och Skövde städer för att leverera mjukt vatten (3 °dH). De gamla vattenkällorna används som reservvattentäkt. Flera av stadens gamla vattentäkter är nu oanvändbara då de förgiftats av ogräsmedlet 2,6-diklorbensonitril (Totex strö).

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Falköpings flygplats.

Den första busslinjen gick mellan Stora torget och Mössebergsparken år 1910. Idag trafikerar fyra biogasbussar lika många busslinjer. Tre av busslinjerna utgår från stadens gamla stadskärna och en från järnvägsstationen[35]

Falköping är en järnvägsknut och har gott om förbindelser med andra orter. Här möts Västra stambanan och Jönköpingsbanan. Tidigare, men idag nedlagda, järnvägar gick till Ulricehamn (Västra centralbanan, 1906-1986)[36] och Uddagården (godsbanan Falköping–Uddagårdens Järnväg, 1887-1981). På den senare ligger rälsen mestadels kvar, medan den förra har gjorts om till cykelväg.

Falköpings flygplats invigdes 1985 och är 1 300 m lång. Flygplatsen byggdes av Falköpings kommun för att tillmötesgå Kinnarps kontorsmöblers önskemål om att ha ett närbeläget flygfält för sitt affärsflyg.[37] Flygplatsen ligger endast några hundra meter från Sikagårdens industriområde i utkanten av Falköping. På flygplatsen bedriver Falbygdens flygklubb sin verksamhet. Flygklubben ordnar utbildning för segelflygcertifikat och motorflygcertifikat (JAR-PPL).[38]

De två cykellederna Västgötaleden och Sverigeleden går genom respektive förbi staden. Den 40 km långa vandringsleden Pilgrimsleden går mellan Falköping (Sankt Olofs kyrka) - Gudhem (Gudhems klosterruin) - Broddetorp - Varnhem (Varnhems kloster), vars sträckning i huvudsak följer den forntida vägen.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Forss hattfabrik kring sekelskiftet 1900.
Falbygdens ost.

Under första halvan av 1800-talet gick livet i Falköping sin egen lunk. Jordbruk och hantverk var den dominerande sysselsättningen. Några dagar om året bröts lugnet av marknadsdagar. Varor och tusentals kreatur bytte ägare, och under några dagar mångdubblades stadens invånarantal.[39] När jordbruket effektiviserades under 1800-talet så blev många människor arbetslösa. För att lindra effekterna införde staden beredskapsarbete. Männen fick sysselsättning i stadens stenbrott, medan kvinnorna fick arbeta med linförädling.[40]

År 1850-1900[redigera | redigera wikitext]

Under andra halvan av 1800-talet skedde en omsvängning från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Brytpunkten var när skråväsendet avskaffades 1846, och innebar att vemsomhelst fick starta eget företag.[41] Före industrialismen var livet i staden anpassat efter solens upp och nedgång, och kyrkklockan slog timslag efter soltid. När järnvägen drogs förbi Falköping började järnvägen använda järnvägstid, medan staden fortsatte använda soltid. Järnvägen och staden använde olika tider fram till 1879, då normaltid infördes.

Kring sekelskiftet 1900 hade Falköpings industrier utvecklats från företag med skickliga hantverkare, till hårt tidsstyrda Tayloristiska industrier med outbildad arbetskraft. De arbetslösa drängarna och pigorna hade blivit industriarbetare. Vid Haglunds rullgardinsfabrik tjöt ångvisslan så det hördes över hela staden för att markera arbetsdagens början.

Tidiga industrier i Falköping var Victoria bryggeri (1856-1953),[42] Haglunds rullgardinsfabrik (1885-)[43] och Forss hattfabrik (1880-talet). Samtliga industrier var belägna nordväst om stadskärnan. Den växande penningekonomin gjorde att Sparbanken (1860-)[44] öppnade kontor i en byggnad belägen längs Stora torgets östra kortsida. Tidiga handelsföretag var Norders bokhandel (1854-), Axel Spetz järnhandel (1875-) och klädbutiken Emil Kilander (1877-).

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1900-talets första hälft etablerar sig guldsmedjan Alton (1928), Falköpings Mejeri (1930-), verkstadsindustrin Arkivator (1940-) och syfabrikerna Svaréns och Ottossons.

Efter andra världskriget lyckades få företag etablera sig i Falköping, utan nya företag startade i de mer företagarvänliga kranskommunerna. Efter kommunsammanslagningarna på 1970-talet ändras kommunens attityd till företagande, men den stora industrieran var slut. För att råda bot på det stagnerade näringslivet startade Falköpings kommun 1981 Scand Point, ett företag för lager och distribution. Företaget var ett misslyckat projekt, som utvecklades till en kommunal skandal, och lades ner 1985.[45] Lokalerna huserar numera bland annat Haglunds rullgardinsfabrik.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

I Falköping har man kunnat avlägga studentexamen sedan 1951.[46] Ållebergsgymnasiet har förutom sedvanliga praktiska och studieförberedande utbildningar även restaurangskola och volleybollgymnasium.

I Falköping finns YH-utbildningar som guldsmed och logistikutvecklare.[47]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Falköping har ett stadsbibliotek som haft datoriserad utlåning sedan 1980. Stadens teaterscen Stadsteatern ligger på Medborgarplatsen. Teatern är välhållen men har tämligen oansenlig teaterverksamhet. Cosmorama, stadens enda biograf, drivs av Eurostar. På Ranten finns en folkpark som hade sin storhetstid på 1950-, 1960- och 1980-talet.

Stadsmuseet Falbygdens museum ligger i Planteringsförbundets park utmed Ströget (S:t Olofsgatan) och har sedan 1994 en forntidsutställning där bland annat Hallonflickan och kopior av Gerumsmanteln och Ållebergskragen visas. På Danska vägen ligger Lennart Magnusson Motorcykelmuseum som ställer ut ca 120 motorcyklar från olika tidsepoker och länder.[48] Fonus har i anslutning till sin likkistfabrik på Midfalegatan Sveriges enda begravningsmuseum.[49]

Nöjesliv och övernattning[redigera | redigera wikitext]

Hotell S:t Olof.
Planteringsförbundets park "Plantis".
Odenhallen.

Falköping har ett urval av uteställen med dans och alkoholförsäljning. Terrassen och Dagny's som ligger utmed Ströget är två av stadens mer bekanta nattklubbar. Ett årligt återkommande evenemang i Falköping är ett av Europas största bil- och cruisingevent: Nasco Yankees[50] cruising under vilken staden fylls med hundratals raggarbilar.

Falköpings stad har vid sidan av sitt ovan beskrivna nattliv åtskilliga matställen. Det finns åtminstone elva pizzerior och flera restauranger som serverar bland annat svensk husmanskost och asiatisk mat.

Falköping har fyra hotell - Rantens hotell, Hotell Falköping, Hotell S:t Olof och Mössebergs kurort. Inget av hotellen har något nöjesutbud utan erbjuder enbart övernattning och förtäring. Tidigare fanns ett hotell - Stora hotellet (1929)[51] - med dans, bar och musik. Det ägdes sedan 1985 av Skanska som emellertid lät hotellet förfalla. Hotellet revs i slutet av år 2009. Hotellet finns med i Jan Jörnmarks bok Övergivna platser.[52]

I Mössebergsparken helt nära Mössebergs kurort ligger ett STF Vandrarhem.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Mitt i staden ligger fotbolls och friidrottsarenan Odenplan från 1920-talet som renoverades 1987[53] och senare även år 2008. Den är hemmaarena för fotbollslagen Falköpings KIK, IFK Falköping och Falköpings FK[54]. Alldeles intill ligger Odenbadet (1967) med 25 m inomhusbassäng och en 50 m utomhusbassäng.[28] I samma kvarter ligger handbolls- och brottningshallen Odenhallen (1957) och Frejahallen (2000).[55] Här ligger även tennishallen Oden tennis och dessutom ligger Ungdomens Hus (fritidsgård), som byggdes till under Odenhallens renovering som blev klar våren 2009, i samma byggnad. I anslutning till gymnasiet 500 m öster ut ligger ishallen Odenrinken som är hemmaarena för IFK Falköpings hockeylag Blue riders.[56] Här ligger även en fotbollsplan med konstgräs.

Mössebergs östsida finns slalombacken Mössebergsbacken med fyra nedfarter som drivs av Falköping alpin.[57] Fallhöjden är ca 74 m. I anslutning till skidbacken finns motionsspår med omklädningsrum, en liten badsjö - Pankasjön och Mössebergs camping (1984).[58]

Klubbar & föreningar[redigera | redigera wikitext]

Kända personer med anknytning till Falköping[redigera | redigera wikitext]

Se även Personer från Falköping

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Per Persson & Karl-Göran Sjögren, Falbygdens gånggrifter - Del 1 Undersökningar 1985-1998 (2001), s 42
  3. ^ Västergötlands äldre historia - Fakta och hypoteser. 1985. sid. 261. ISBN 91-970452-1-7 
  4. ^ Bo V:son Lundqvist (1940). Falköping genom tiderna - del I. sid. 211-212 
  5. ^ Carl von Linné,Carl Linnæi Wästgötaresa (1928) s 79-99
  6. ^ Bo V:son Lundqvist (1940). Falköping genom tiderna - del 2-3. sid. 180-189 
  7. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 196 
  8. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  9. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  10. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Falköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  11. ^ [a b] Anthon Johansson (1965). Falköping genom tiderna - del V. sid. 196 
  12. ^ Bo V:son Lundqvist (1940). Falköping genom tiderna - del I. sid. 73 
  13. ^ Bo V:son Lundqvist (1940). Falköping genom tiderna - del II-III. sid. 442-443 
  14. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 110-111 
  15. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 10 
  16. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  17. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 37 
  18. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 191 
  19. ^ Missionskyrkan i Falköping
  20. ^ [a b] Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 193-195 
  21. ^ Mössebergsgårdens hemsida
  22. ^ http://www.pingstkyrkan.nu/
  23. ^ [a b c] Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 117 
  24. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 120 
  25. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 123,126-127 
  26. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 130-133 
  27. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 122 
  28. ^ [a b] Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 104 
  29. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 107-108 
  30. ^ Bo V:son Lundqvist (1940). Falköping genom tiderna - del I. sid. 84 
  31. ^ Harald Wagnér (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 137 
  32. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 138 
  33. ^ Harald Wagnér (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 143 
  34. ^ Anthon Johansson (1965). Falköping genom tiderna - del V. sid. 167-168 
  35. ^ Västtrafiks Linje- och hållplatskartor.
  36. ^ historiskt.nu
  37. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 62-64 
  38. ^ Falbygdens FK
  39. ^ Björn Bjelke-Holtermann, Marie Hedberg, Lars-Eric Jönsson, Fredrik Landergren (1985). Haglund & söner fabrik i Falköping - En rumslig, social och historisk studie av en industrimiljö. sid. 21 
  40. ^ Björn Bjelke-Holtermann, Marie Hedberg, Lars-Eric Jönsson, Fredrik Landergren (1985). Haglund & söner fabrik i Falköping - En rumslig, social och historisk studie av en industrimiljö. sid. 22 
  41. ^ Björn Bjelke-Holtermann, Marie Hedberg, Lars-Eric Jönsson, Fredrik Landergren (1985). Haglund & söner fabrik i Falköping - En rumslig, social och historisk studie av en industrimiljö. sid. 23 
  42. ^ Åke Schortz (1995). Om öl i allmänhet och Bryggeriet Victoria Falköping i synnerhet. sid. 3 
  43. ^ Björn Bjelke-Holtermann, Marie Hedberg, Lars-Eric Jönsson, Fredrik Landergren (1985). Haglund & söner fabrik i Falköping - En rumslig, social och historisk studie av en industrimiljö. sid. 26 
  44. ^ Sparbanken i Falköping 1860-1928. 1928 
  45. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 137-143 
  46. ^ Anthon Johansson (1965). Falköping genom tiderna - del V. sid. 235 
  47. ^ Lärcenter Falköping
  48. ^ MC museet
  49. ^ http://www.fonus.se
  50. ^ http://www.nasco.se
  51. ^ Harald Wagner (1940). Falköping genom tiderna - del IV. sid. 106 
  52. ^ http://jornmark.se
  53. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 109 
  54. ^ Falköpings FK
  55. ^ Falköpings kommun
  56. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 204-205 
  57. ^ Välkommen till Falköping Alpin!
  58. ^ Ulla Nordmark (1990). Falköping genom tiderna - del VI. sid. 104-111,117 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Johansson, Anton (1965). Falköping genom tiderna. 5, Falköpings kommunala historia 1940-1964. [Falköping]: [Drätselkammaren]. Libris 418040 
  • Linné, Carl von; Beckman, Natanael (1928). Carl Linnæi Wästgötaresa: på riksens högloflige ständers befallning förrättad år 1746 .... Göteborg: Thulin & Ohlson. Libris 886814 
  • Lundqvist, Bo V:son (1940). Falköping genom tiderna. 1, Falköpings historia, 1, Från äldsta tid till omkring år 1620 jämte en förhistorisk inledning. [Falköping]: [Drätselkammaren]. Libris 8206604 
  • Lundqvist, Bo V:son (1946). Falköping genom tiderna. 2-3, Falköpings historia, 2-3, 1620-1865. [Falköping]: [Drätselkammaren]. Libris 8206605 
  • Lundqvist, Bo V:son (1940). Falköping genom tiderna. 4, Falköpings kommunala historia : 1865-1940. [Falköping]: [Drätselkammaren]. Libris 418037 
  • Nordmark, Ulla, red (1990). Falköping genom tiderna. 6, Falköpings kommunala historia 1965-1990. [Falköping]: [Kommunstyr.]. Libris 418039 
  • Nordmark, Ulla (1994). Boken om en kurort - Mösseberg. Stockholm: Norman. Libris 7415109. ISBN 91-536-3985-5 
  • Nordmark, Ulla (1998). Falbygden 1998. ISSN 0347-2833 
  • Persson, Per; Sjögren, Karl-Göran, red (2001). Falbygdens gånggrifter. [D. 1], Undersökningar 1985-1998. GOTARC. Serie C, Arkeologiska skrifter, 0282-9479 ; 34. Göteborg: Institutionen för arkeologi, Univ. Libris 8240001. ISBN 91-85952-31-1 
Falköping från Mösseberg. I bakgrunden i öster Ålleberg. Stadens centrum och Sankt Olofs kyrka bakom silon till höger i bild. Järnvägsstationen utanför bildens vänstra kant.
Falköping från Mösseberg. I bakgrunden i öster Ålleberg. Stadens centrum och Sankt Olofs kyrka bakom silon till höger i bild. Järnvägsstationen utanför bildens vänstra kant.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]