Falköping

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om tätorten Falköping. För kommunen Falköping, se Falköpings kommun.
Falköping
Siffrorna avser orten
●
Läge 58°10′N 13°34′O / 58.167, 13.567
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Falköpings kommun
Församling Falköpings församling
Folkmängd(2005) 15 821 invånare
Area(2005) 836 hektar
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 30 maj 2008)
Stora torget med fontänen Venus i badet som är skapad av konstnären Ansgar Almqvist. Fontänen kallas i folkmun för Malta-Johanna.


Falköping är en tätort (stad) i Västergötland och centralort i Falköpings kommun, Västra Götalands län. Namnet Falköping betyder köpingen på falan, där fala är ett gammalt ord för öppen betesmark. Några av Falköpings kännetecken är tranan och Ållebergs ryttare.


Innehåll

[redigera] Falköpings historia

[redigera] Sten- och bronsålder

Staden ligger i en kuperad del av Västergötland mellan de två platåbergen Ålleberg och Mösseberg. Platsen har varit bebodd och brukad av människor åtminstone de senaste 5 000 åren, vilket visas av stort antal fornlämningar. Stenåldern dominerar med ett 30-tal bevarade gånggrifter och hällkistor. Falköping är Europas enda stad med denna mängd av megalitgravar som synliga inslag i gatubilden. I parker, gatukorsningar och villatomter finns ett flertal monumentala gånggrifter med stora stenkammare.

[redigera] Medeltid

De äldsta skriftliga källorna där Falköping nämns är Rimbegla (1100-talet) och i en stadga till Västgötalagen (1281). I Rimbegla uppges att Falköping höll fredagsting en gång om året. Normalt hölls ting på andra dagar än fredagar. Orsaken till att tinget hölls en fredag tros vara en en hednisk kvarleva. Gudinnan Frigg var särskilt aktad i Falköpingstrakten och i Friggeråker norr om stadskärnan fanns tidigare en gammal hednisk kultplats tillägnad gudinnan Frigg.

Staden Falköping vilar på historiska marker, nära Åsle där slaget på Falan ägde rum 1389 och med kommundelen Karleby som ibland sägs ha Sveriges äldsta gata: gårdarna ligger på rad mittemot en rad av stenåldersgravsättningar.

Under krigen med Danmark under 16- och 1700-talen så besköts och brändes bland annat staden ner. Skotthål från danskarna finns fortfarande kvar i den gamla kyrkans port.

[redigera] Linnés Västgötaresa

Hjelmarsrörs gånggrift (RAÄ Falköping 3:1) besöktes av Linné år 1746. Utgrävd 1868 av Bror Emil Hildebrand och 1994 av Anders Stinnholm.[2] Gånggriften ligger på en äng mellan ett villaområde och ett industriområde.

Carl von Linné besökte Falköping under sin Västgötaresa (1746).[3] Han finner staden vara 400 steg lång och 200 steg bred och bestå av mestadels envånings trähus. Torget stegar han till 140 stegs längd och 66 stegs bredd. Linné konstaterar att torget är stort i förhållande till staden. Linné finner Falan helt utan träd och buskar. Byborna berättar att timmer och ved måste transporteras ända från Tiveden. Att plantera buskar eller träd sågs som lönlöst, eftersom man inte kunde förhindra okynnesavverkning. Linné besöker gånggriften Hjelmarsrör som vid denna tid låg strax utanför stadskärnan.

[redigera] 1850-talet - byn blir en stad

År 1856 byggs ett länslasarett, Sjukhuset i Falköping, som komplement till lasarettet i Mariestad från 1762. Två år senare (1858) dras västra stambanan förbi Falköping. Fyra år senare (1862) ansluts Jönköpingsbanan och Falköping har blivit en järnvägsknut. Staden blev också slutstation för Västra Centralbanan. Stationen anläggs på Ranten 1,5 km norr om staden. En väg byggs mellan Ranten och Falköpings stadskärna. Vägens officiella namn är Sankt Olofsgatan, men kallas i folkmun för Ströget. Längs med vägen planterades en allé med träd. Kanske var det den stora bristen på träd på Falbygden som fick staden att planterade allén. Trädplanteringar och alléer har ända sedan dess varit ett karaktärsdrag för staden.

År 1867 öppnade en vattenkuranstalt på Mössebergs östsluttning ca 1 km från järnvägsstationen. Det strategiska läget nära järnvägsstationen och Mössebergs klara luft och rena källvatten ansågs viktiga. En Stockholmare med krämpor kunde avresa på morgonen och vara på Mössebergs kurort på eftermiddagen. Runt kurorten anlades en stor park och ett antal villor. På Mössebergs platå byggdes ett utsiktstorn (1902) som blev ett tydligt landmärke.

År 1850 bodde 688 personer i Falköping[4]. År 1900 hade antalet ökat till 3 135 personer[5]. Den lilla köpingen som blev till i en vägkorsning, ökade nu i storlek tack vare järnvägsknuten strax norr om staden.

Stationshuset, Falköping Ranten, från 1935 är ett av landets främsta funktionalistiska byggnadsminnesmärken, och Sveriges enda järnvägsstation som är K-märkt.

[redigera] Stadsbild

Storgatan byggdes (1985) om till gågata. Det var en del i kommunens satsning att snygga upp staden enligt Bevarandeplanen.
Repslagaregatan i Gamla stan. I kvarteret finns många ryggåsstugor från 1800-talet bevarade.
Medborgarplatsen med Stadsteatern och Hotell Falköping. Den lite udda skulpturen Nerthus Moriens är gjord av skulptören Palle Pernevi.[6]
Planteringsförbundets park "Plantis".

Stadens centrum var ursprungligen kring Stora torget och Köttorget, där byns enda brunn låg. Stora torgets långsidor är idag bebyggda med hus från slutet av 1800-talet. Längs kortsidorna står moderna byggnader från 1960- och 1970-talet. Mitt på torget står sedan 1931 en fontän med smeknamnet Malta-Johanna. Söder om Stora torget ligger Gamla stan - ett kvarter med mindre hus från 1800-talet. Väster om den gamla stadskärnan ligger Sankt Olofskyrkan från 1100-talet.

Stadsdelen Ranten har bebyggelse som växt fram kring järnvägen. Järnvägsstationen, järnvägshotellet, lokstallar och mindre bostadshus. Den ca 1,5 km långa vägen mellan Falköping och Ranten, kallad Ströget, bebyggdes kring år 1900. Ströget är bebyggt med två och trevånings hus, en folkskola Centralskolan (1903), Planteringsförbundets park – Plantis och det gamla länssjukhuset (1856). På 1880-talet byggdes Forss hattfabrik och Haglunds rullgardinsfabrik strax norr om Sankt Olofskyrkan. År 2009 rensades fabriksområdet upp och omvandlades till bostäder.

Under 1930-talet och framåt började staden breda ut sig. Det byggdes mest villor och mindre flerbostadshus. Jordbruket har alltid varit viktigt för Falköping. Flera stora spannmålssilos i betong sticker upp längs järnvägen. Dessa har tappat i betydelse då bönderna själva skaffat lagrings- och torkanläggningar.

Före 1943 var Falköping en villastad. I slutet av andra världskriget påbörjades såsom i många andra städer en utbyggnad av flerbostadshus och bilismen främjades. Flerbostadshus av betong byggdes på löpande band. I kvarteren kring Stora torget byggdes Epa- och Domusvaruhus. Rådhuset från 1911 revs och ersattes med en tegelbyggnad som föll få människor i smaken. Alla stadens torg omvandlades till parkeringsplatser med p-automater och den gamla belysningen ersattes med fasadmonterade bygglampor.

År 1984 hade förfulningen gått för långt och kommunfullmäktige antog enhälligt Bevarandeplanen[7]. Planen innebär att byggnader och miljöer ska bevaras för framtiden. Bilparkeringen på Stora torget togs bort, den moderna belysningen ersattes med stolpar och armaturer av äldre snitt och en gågata skapades.

[redigera] Berggrund

I Västergötland får alla skolbarn lära sig minnesfrasen: USA kl 3. Frasen står för begynnelsebokstäverna i Västergötlands berggrund: Urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och trapp (diabas).

Falköpings stad ligger mestadels på kalkberg. I staden ligger flera nedlagda gamla kalkbrott och många kyrkor, murar och äldre husgrunder är byggda av lokal kalksten. I ett av stadens större kalkbrott har ett badhus, Odenbadet (1967) byggts. Kalken från berggrunden lakas sakta ur och hamnar i grund- och ytvattnet. Det kalkhaltiga vattnet har gjort boskapsskötsel gynnsam då det stärkt kreaturens skelett och är en anledning varför Falan har varit betesmark sedan stenåldern.

Alunskiffern som ligger under kalkberget är uranhaltig. När uranet sönderfaller bildas radon som läcker igenom det porösa kalkberget. Radonen kan sedan hamna i oventilerade källare och i brunnsvatten. På 1950- och 1960-talet byggdes många hus av blåbetong. De flesta fastigheterna i Falköping har fått radonhalterna uppmätts och, då radonhalterna varit höga, tvingats åtgärda problemet.

[redigera] Vatten

Under stenåldern bestod Falbygden av betesmarker med små sjöar och vattendrag. Under järnåldern växte sjöarna igen och blev mossar, och under medeltiden dikades sjöar och vattendrag för att ge plats åt det expanderande jordbruket.

[redigera] Badsjöar

Hulesjön är stadens enda sjö strax väster om staden. Sjön var en populär badsjö fram till 1890 då Falköpings avlopp leddes ut i sjön. På Mösseberg ligger en liten sjö, Pankasjön (Skogssjön). Där finns en badplats med bryggor och omklädningsrum. Sjöns vatten kommer från mossmarkerna Gröne mad och är rent, men brunfärgat. Från sjön rinner Eskebäcken ned för Mössebergs östsida, genom stadsdelen Bestorp och vidare ut i Lidan. Sjön är på grund av sitt läge en populär badsjö bland falköpingsborna.

[redigera] Dricksvatten

Falköping ligger där fyra härader möts. I mötespunkten fanns byns enda brunn – där vatten vevades upp i en spann. I anslutning till Bybrunnen låg en hednisk kultplats. Idag är brunnen igengrävd och låg där Köttorget nu ligger. I stadens utkant rann Ellabäcken, som användes för tvätt och vattning av kreatur.

Falköping har sedan 1700-talet haft vattenbrist. Falköpings höga läge har gjort att brunnarna sinat under varma och torra somrar. Ända sedan 1800-talet har man försökt hitta nya vattentäkter. Dricksvattnet var kalkhaltigt (13 °dH), och hade en bismak av humusämnen. Under varma dagar kunde vattnet ge upphov till magsjuka.

Sedan 1959 får Falköping sitt vatten från Vättern.[8] Vattenledningen är ett sammarbete mellan Falköping, Skara och Skövde och levererar mjukt vatten (3 °dH). Dom gamla vattenkällorna används som reservvattentäckt. Flera av stadens gamla vattenkällor är nu oanvändbara då dom förgiftats av ogräsmedlet 2,6-diklorbensonitril (Totex strö).

[redigera] Kyrkor

Uppståndelsens kapell.

Falköpings församling har tre kyrkor: Sankt Olofs kyrkan (1100-talet), Mössebergskyrkan (1960) och Fredriksbergs kyrka (1975). I Bestorp finns ruinen från en medeltida kyrka. I söder finns stadens kyrkogård och ett begravningskapell - Uppståndelsens kapell.[9]

Falköping ligger i utkanten av bibelbältet och har två större trossamfund, Pingstkyrkan och Missionskyrkan. Missionskyrkan i Falköping har ca 300 medlemmar. Förutom den kyrkliga verksamheten driver dom församlingshemmet Mössebergsgården och förskolan Utsikten.[10][11][12] Pingstkyrkan i Falköping etablerade sig 1919 och har nu ca 650 medlemmar. Förutom den kyrkliga verksamheten driver dom en secondhandbutik och ett fik.[13][14]

[redigera] Utbildning

I Falköping finns ingen eftergymnasial utbildning. Studentexamen har kunnat avläggas sedan 1951[15]. Gymnasieskolan Ållebergsgymnasiet har förutom sedvanliga praktiska och studieförberedande utbildningar även: restaurangskola, guldsmedsutbildning och volleybollgymnasium.

Den som vill vill gå en högre utbildning och inte vill flytta från Falköping, får pendla till Skövde, Jönköping eller Göteborg. Dom goda tågförbindelserna gör att många väljer att pendla till en studieort framför att flytta.

[redigera] Kommunikationer

Falköpings flygplats

[redigera] Lokalbussar

Den första busslinjen gick mellan Stora torget och Mössebergsparken år 1910. Idag trafikerar tre biogasbussar lika många busslinjer. Busslinjerna utgår från stadens gamla stadskärna och har totalt 28 hållplatser[16].

[redigera] Järnvägar

Falköping är en järnvägsknut och har gott om förbindelser med andra orter. Här möts Västra stambanan och Jönköpingsbanan. Det är cirka 1 timmes restid till Göteborg, 2,5 timme till Stockholm och 45 minuter till Jönköping. Till Skövde är restiden 18 minuter.

[redigera] Flygplats

Falköpings flygplats invigdes 1985 och är 1300 m lång. Flygplatsen byggdes av Falköpings kommun för tillmötesgå Kinnarps kontorsmöblers önskemål om att ha ett närbeläget flygfält för sitt affärsflyg[17]. Flygplatsen ligger endast några hundra meter från Sikagårdens industriområde i utkanten av Falköping. På flygplatsen bedriver Falbygdens flygklubb sin verksamhet. Flygklubben ordnar utbildning för segelflygcertifikat och motorflygcertifikat (JAR-PPL)[18].

[redigera] Cykel och vandring

Två cykellederna Västgötaleden och Sverigeleden går genom respektive förbi staden. Den 40 km långa vandringsleden Pligrimsleden går mellan Falköping (Sankt Olofs kyrka) - Gudhem (Gudhems klosterruin) - Broddetorp - Varnhem (Varnhems kloster).

[redigera] Nöjesliv

[redigera] Pubar och uteliv

Falköping är en sömnig stad med mycket begränsat med uteställen. Terrassen och Dagny's som ligger utmed Ströget är stadens enda nattklubbar. Vartannat år hålls en karneval i slutet av sommaren. Karnevalen brukar vara ett av dom få tillfällena då staden är full med festglada människor. Ett årligt återkommande evenemang är raggarklubben Nasco Yankees[1] crusing när staden fylls med hundratals raggarbilar.

Falköping har trots sitt povra nöjesliv åtskilliga matställen. Det finns åtminstone elva pizzerior och flera restauranger som serverar svensk husmanskost och asiatisk mat.

[redigera] Övernattning

Falköping har fyra hotell - Rantens hotell, Hotell Falköping, Hotell S:t Olof och Mössebergs kurort. Inget av hotellen har något nöjesliv utan erbjuder enbart övernattning och förtäring. Tidigare fanns ett hotell - Stora hotellet (1929) - med dans, bar och musik. Det ägs sedan 1985 av Skanska som de senaste 20 åren låtit det förfalla. Hotellet finns med i Jan Jörnmarks bok Övergivna platser. [2].

För den sömnige vägfararen finns Motell Ålleberg och i Mössebergsparken helt nära Mössebergs kurort ligger ett STF Vandrarhem.

[redigera] Falköping - Sveriges tråkigaste stad

I tv-programmet Rekord-Magazinet från 1984 presenterade programledaren Jan Guillou Tråktoppen - ett programinslag där man tillsammans med tittarna skulle utse Sveriges tråkigaste stad. Programledaren ansåg att Falköping och Eslöv var seedade redan från start. Sedan dess har Falköping haft epitetet Sveriges tråkigaste stad. När Guillou 14 år senare skrev Arntriologin satte han Falbygden på kartan och gjorde det intressant - åtminstone för den historieintresserade.

[redigera] Kultur

Falköping har ett modernt stadsbibliotek som haft datoriserad utlåning sedan 1980. Stadens teaterscen Stadsteatern ligger på Medborgarplatsen. Teatern är välhållen men har tämligen oansenlig teaterverksamhet. Cosmorama är stadens enda biograf som drivs av Eurostar. På Ranten finns en folkpark som hade sin storhetstid på 1950-, 1960- och 1980-talet.

Stadsmuseet Falbygdens museum ligger på Ströget och har sedan 1995 en forntidsutställning. Gerumsmanteln, Ållebergskragen och Hallonflickan är exempel på utställningsföremål. På Danska vägen ligger Lennart Magnusson Motorcykelmuseum som ställer ut ca 120 motorcyklar från olika tidsepoker och länder.[3]

[redigera] Idrottsanläggningar

Odenhallen

Mitt i staden ligger fotbolls och friidrottsarenan Odenplan från 1920-talet som renoverades 1987. Den är hemma-arena för fotbollslagen Falköpings KIK och IFK Falköping. Alldeles intill ligger Odenbadet (1967) med 25 m innomhusbassäng och en 50 m utomhusbassäng. I samma kvarter ligger handbolls- och brottningshallen Odenhallen (1957) och Frejahallen (2000)[19]. Här ligger även tennishallen Oden tennis. I anslutning till gymnasiet 500 m öster ut ligger ishallen Odenrinken som är hemmaarena för IFK Falköpings hockeylag Blue riders[20]. Här ligger även en fotbollsplan med konstgräs.

På Mössebergs östsida finns en slalombacke med fyra nedfarter som drivs av Falköping alpin[21]. Fallhöjden är ca 74 m. I anslutning till skidbacken finns motionsspår med omklädningsrum, en liten badsjö - Pankasjön och Mössebergs camping (1984)[22].

[redigera] Nasko

Falköping har sedan urminnes tider haft öknamnet Nasko. Man vet inte med säkerhet var namnet kommer ifrån. Somliga anser att namnet kommer av det latinska ordet nascor – återuppfödas. Namnet skulle då ha en kyrklig anknytning från den tiden då mässorna hölls på latin.

Falköpingslektorn Harald Wagnér har framlagt teorin att det handlar om en ljudlikhet mellan Askubäck och Nasko. Askubäck (modern stavning Äskebäck) rinner från Mössebergsplatån mot Hulesjön via Bestorp (Biskopstorp) där det hölls enligt Västgötalagen var en tingsplats.

I Falköping hålls namnet Nasko levande. På 1930-talet fanns gruppen Nasko Singers där poeten Stig Carlson var medlem. På 1950-talet fanns tidningen Nasko-Bladet. Idag används namnet Nasko bland annat av av raggarklubben Nasco Yankees, Falköpings Sportdykarklubb Nasko och Nasko-dojan skobutik. Falköping är inte ensamt om detta namn – utan Mariefred har i vissa sammanhang kallats för Nasko[23].

[redigera] Näringsliv

Bland företag i Falköping med omnejd kan nämnas:

[redigera] Kända personer med anknytning till Falköping

För fler personer med anknytning till Falköping - se Kategori:Falköpingsbor

Gottfrid Nymberg,direktör och donator

[redigera] Källor

  • Bo V:son Lundqvist: Falköping genom tiderna - del I, 1940. 
  • Bo V:son Lundqvist: Falköping genom tiderna - del 2-3, 1940. 
  • Harald Wagner: Falköping genom tiderna - del IV, 1940. 
  • Anthon Johansson: Falköping genom tiderna - del V, 1965. 
  • Ulla Nordmark: Falköping genom tiderna - del VI, 1990. 
  • Per Persson & Karl-Göran Sjögren: Falbygdens gånggrifter - Del 1 Undersökningar 1985-1998, 2001. ISBN 91-85952-31-1. 
  • Ulla Nordmark: Boken om en kurort - Mösseberg, 1994. ISBN 9153639855. 
  • Ulla Nordmark: Falbygden 1998, 1998. ISSN 0347-2833. 
  • Carl von Linné: Carl Linnæi Wästgötaresa, 1928. 

[redigera] Noter

  1. ^ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
  2. ^ Per Persson & Karl-Göran Sjögren, Falbygdens gånggrifter - Del 1 Undersökningar 1985-1998 (2001), s 42
  3. ^ Carl von Linné,Carl Linnæi Wästgötaresa (1928) s 79-99
  4. ^ Falköping genom tiderna - del 2-3, Bo V:son Lundqvist (1940), s 442
  5. ^ Falköping genom tiderna - del IV, Harald Wagner (1940), s 110.
  6. ^ Falköping genom tiderna - del V,Anthon Johansson (1965), s196
  7. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 37
  8. ^ Falköping genom tiderna - del V, Anthon Johansson (1965), s 167-168
  9. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 191
  10. ^ Missionskyrkan i Falköping
  11. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 193-195
  12. ^ Mössebergsgårdens hemsida
  13. ^ Pingstkyrkans hemsida.
  14. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 193-195
  15. ^ Falköping genom tiderna - del V, Anthon Johansson (1965), s 235
  16. ^ Västtrafiks Linje- och hållplatskartor.
  17. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 62-64
  18. ^ http://www.falbygdensfk.se/
  19. ^ Falköpings kommun
  20. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 204-205
  21. ^ http://www.falkopingalpin.se/
  22. ^ Ulla Nordmark, Falköping genom tiderna - del VI (1990), s 104-111, 117
  23. ^ Ulla Nordmark, Falbygden 1998, s 78-81

[redigera] Se även

Falköping från Mösseberg. I bakgrunden i öster Ålleberg. Stadens centrum och Sankt Olofs kyrka bakom silon till höger i bild. Järnvägsstationen utanför bildens vänstra kant.
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Falk%C3%B6ping"
Personliga verktyg
Skapa en bok