Tantra

Tantra (Sanskrit, eg. "varp", "ränning" till en väv; sedan "grund", "norm", slutligen "lära", "lärobok"), namn på en del religiös-litterära verk, i vilka mystik och magi spelar huvudrollen.

Beskrivning

De bildar en huvudgrupp av de ritualböcker, som tillhör den senare hinduismens mystik. De avser att vara vägledning eller norm (tantra) för bruket av en del magiska och mystiska formler, ofta i form av dialoger mellan Shiva och Durga. Tantraläran omfattar skapelsen, världens undergång, gudarnas dyrkan, förvärv av åtskilliga förmåner, framför allt vissa magiska förmögenheter, samt metoder för att uppnå förbindelse med gudomen, särskilt genom meditation. En förberedelse inför meditationen är den tantriska djupavspänningen Yoga Nidra.

Historia

Tantraläran har visserligen sin rot i yogasystemet (se samkhya), men under blandning med hinduiska element, särskilt dyrkan av den manliga gudomen (Shiva) i intim förbindelse med kvinnlig energi (shakti, "makt"), som i shaivismen representeras av Shivas gemål Kali eller Durga. Fokusering på symboler och mantran, framför allt när det kommer till människans drivkrafter och begär, ses som en möjlig väg att transformera individen till befrielsen.

Inom tantran anses passionen, lustan och sinnesupplevelserna vara i grunden rena. Det innebär också att tantran trots att den anses vara en transformativ genväg, dock har många fallgropar. För den som inte har renhet i hjärtat och sinnet blir passionen ett hinder på vägen att nå upplysning. För yogier (manliga yoga mästare) och yoginier (kvinnliga yogamästare) som har övat sig i att ha ett obundet sinne och att motiveras av medkänsla ger passionen bränsle och energi för att meditera på tomheten. Det tantriska målet är att hålla kvar ett tydligt förverkligande av tomheten mitt i passionen, det blir då möjligt att omvandla passionen till suverän lycksalighet. Vägen till upplysning kräver en orädd konfrontation med varje aspekt av psyket, inklusive grundläggande nivåer av ilska, lusta och rädsla.

Spridning till andra religioner

Fr.o.m. 600-talet fick denna mystiska praxis insteg i den s.k. nordliga buddhismen (mahayana) och därmed även i den form därav, som benämns den tibetanska lamaismen. Det tibetanska tantra (tib. rgyud) bildar den 7:e avdelningen av lamaismens kanoniska skrifter (Kanjur, äldre Kaigyur) omfattande 22 band, som innehåller beskrivningar av olika gudomliga väsen, anvisning till anordnande av mandalas (cirklar) till att motta eller uppfånga dessa gudomar, vidare offer, böner, hymner samt avhandlingar om astronomi, astrologi, kronologi, medicin och naturfilosofi. Tantraläran studeras vid de tibetanska högskolorna i förbindelse med de filosofisk-metafysiska lärorna.

Källor

• Tantra i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)