Tibet

Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln behandlar den autonoma regionen Tibet i Kina. För det historiska landet Tibet, se Tibet (land).
西藏自治区
Xīzàng Zìzhìqū
Förkortning: 藏 (zàng)
Huvudstad Lhasa
Yta
 • totalt		 rankad 2a
1 200 000 km²
Befolkning
 • folkmängd
 • befolkningstäthet		 rankad 32a
2 630 000
2,2/km²
Administrationstyp autonom region
Ledare Jampa Phuntsok
Nationalsång Gyallu
Karta över Kina med Tibet markerat

Tibet eller formellt Den autonoma regionen Tibet (tibetanska: Bod-rang-skyong-ljongs; kinesiska: 西藏自治区, Xizang zizhiqu) autonom region i Folkrepubliken Kina som grundades 1965. Tibets gamla statsledning, ledd av Dalai Lama, befinner sig numera i exil i Dharamsala i norra Indien. Kinas regering bestrider att Tibet var en suverän stat före år 1950. Även i svenska läroböcker i geografi för Folkskolan tryckta på 1940- och 50-talet beskrivs Tibet som en del av Kina.[1]

Innehåll

[redigera] Geografi

Tibet omfattar främst den Tibetanska högplatån vilken är världens största och högsta platå med en medelhöjd av ca 4 000 meter över havet. Det landområde där majoriteten av befolkningen före 1950 var tibetaner är väsentligt större än den autonoma regionen Tibet, kanske så stort som 2,2 miljoner kvadratkilometer. Detta beroende på att kineserna delade upp Tibet i tre administrativa områden efter ockupationen: TAR (Tibet Autonomous Region), Qinghai och Östra Tibet (Kham) blev en del av Sichuan. Qinghai är före detta Norra Tibet, på tibetanska Amdo.

(se även Baigong-rören),

Engelskspråkig karta över tibetanska områden
Engelskspråkig karta över tibetanska områden

[redigera] Administrativ indelning

[redigera] Religion

Huvudartikel: Tibetansk buddhism

Före buddhismens införande dominerade en schamanistisk religion kallad bön. Den tibetanska buddhismen är till övervägande del en exakt kopia av den nordindiska mahayanabuddhismen som infördes i Tibet mellan åren 700 och 1150. Det har även funnits influenser från kinesiska buddhistiska skolor. Den tibetanska buddhismen har ofta missvisande kallats lamaism eftersom ordet Lama hänvisar till det tibetanska ordet för andlig lärare. Dalai Lama är den andlige ledaren för den största av skolorna inom tibetansk buddhism.

[redigera] Historia

Detta avsnitt är en sammanfattning av Tibet (land)

Landet Tibet formades under 600-talet och enades för första gången under kung Songtsen Gampo. Songtsen Gampo gifte sig med två prinsessor, Brikuti från Nepal och Wen Cheng från Kina. De båda prinsessorna var båda buddhister och förde läran med sig till Tibet.

Tibet har alltid haft komplicerade relationer till omkringliggande länder. Många krig har utkämpats med de olika folken i Kina, Mongoliet, Manchuriet och Turkestan. De många krigen har avlösts av en stor mängd vänskapliga förbindelser och fredsfördrag. Det var bland annat genom ett sådant fördrag under 1200-talet som Djingis Khans son, Atlan Khan grundade Dalai Lama-traditionen.

[redigera] Kinas ockupation

 Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.
Artikeln behöver kvalitetskontrolleras, eftersom den anses innehålla brister.
Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.

Ockupationen av Tibet har kostat hundratusentals tibetaners liv. Antalet offer i Tibet är svåra att skatta. Den tibetanska exilregeringen uppgav 1984 1 200 000 döda, det vill säga 25 procent av landets befolkning, vilket kan vara överskattat.[2] Å andra sidan visar de officiella folkräkningarna från 1953 och 1964 att folkmängden minskade från 2,8 till 2,4 miljoner, korrigerat för de som gick i exil, föddes och dog naturligt. Detta ger en svårtolkad ”överdödlighet” på 800 000.[3] Bevisvärdet i denna siffra är dock låg eftersom åtminstone folkräkningen 1953 torde ha skett under mycket osäkra förhållanden. Enligt statistik för senare perioder skall tibitaner ha haft en snabbare folkökning än hankineser och medellivslängden ökat mycket kraftigt.

Tibetfrågan och stödet till exilregeringen och tibetanska befrielseorganisationer sågs av CIA att ingå i den antikommunistiska verksamheten[4][5] På grund av Tibets geografiska isolering och att Tibet-frågan blev en del av det kalla kriget så finns det på väldigt många områden många helt motstridiga uppgifter om vad som egentligen hände i Tibet under 1950-talet. Troligen sände CIA fram till Nixons besök i Kina o början av 1970-talet systematiskt in agenter med uppdrag att stödja ett tibetanskt motstånd mot kommunismen.

Dalai Lama själv ställer sig numera utanför den politiska skalan: ”I'm not anti-communist or anti-Chinese, I want to develop peaceful relations with the Chinese. We should get over the unpleasant past.”[6], men har lovat på den tibetanska exilregeringens sida att aldrig återfödas på ett territorium kontrollerat av Folkrepubliken Kina[7].

Den kinesiska regeringens kontroll över regionen ses av tibetanerna som sammanvävd med kränkningarna av de mänskliga och demokratiska rättigheterna och uppmärksammades internationellt. Rasistisk diskriminering av tibetaner avhandlades vid FN:s Världskonferensen mot rasism 2001 [8]. Amnesty International har kontinuerlig bevakning av situationen i landet. Till exempel i årsrapporten från 2005 redovisar organisationen att i den autonoma regionen Tibet under Kinas styre har fängslats över 100 personer som Amnesty kvalificerat som samvetsfångar [9]. Likaså Human Rights Watch regelbundet följer upp och rapporterar om situationen i Tibet med övergrepen mot den tibetanska befolkningen [10]. Årsrapporten från 2006 tar upp situationen i Tibet.[11]

[redigera] Viktiga årtal efter 1959

1959 situationen kulminerar när kommunisterna försöker arrestera [källa behövs] Dalai Lama. Han överlämnar sig självmant men efter fortsatt våld mot tibetanerna och förhandlingssvårigheter med kommunisterna så tar Dalai Lama tillsammans med de andra lamorna beslutet att fly till Indien. Några dagar efter flykten påbörjas strider mellan kommunisterna och tibetanerna vilket resulterar i att 10 000 – 20 000 [källa behövs] tibetaner stupar. Dalai Lama börjar från Indien arbeta för ett självständigt Tibet.

1960–66 Panchen Lama fängslas.

1965 införlivas Tibet som en Autonom region.

1966 Rödgardisterna tågar in i Lhasa när kulturrevolutionen satts igång; under tiden från 66-76 förstörs ca 6 200 kloster [källa behövs] .

1970-talet CIA hjälper till att utrusta tibetanska upprorsmakare, relationen mellan USA och Kina fryser.

1976 Mao Zedong dör. Hua Guofeng tar över och lovar att samtliga lamor i exil kan återvända till Tibet, varpå Dalai Lama skickar en utvärderingsgrupp till Tibet, men läget bedöms som fortfarande kritiskt. Panchen Lama släpps ut från fängelset.

1980 ökad religionsfrihet.

1983 planerna om Dalai Lamas återkomst måste ändras när regeringen i Kina beslutar att hans närvaro inte längre är önskvärd [källa behövs] .

1984 runt 100 000 [källa behövs] st Han-kineser immigrerar till Tibet, under en moderniseringsperiod i politiken.

1987 munkar och nunnor i öppen protest mot regeringen i Beijing, väcker omvärldens intresse.

1989 Dalai Lama får Nobels fredspris. Den tionde Panchen Lama avlider, troligtvis mördad [källa behövs] .

1995 Den nya 6-åriga Panchen Lama erkänns av Dalai Lama, kort efter fängslas han och hans familj på okänd ort [källa behövs] . En ny Panchen Lama erkänns av den kinesiska regeringen, vilket gör att de har brutit mot de regler [källa behövs] som 1965 stiftades om religionsfrihet när Tibet blev SAR.

2006 Järnvägslinjen Peking - Lhasa öppnas.

2007 Dalai Lama får USA:s högsta utmärkelse. Kinas regering protesterar

2008 En till synes spontan kampanj mot centralregeringen inkluderande uppvigling och kravaller dras i gång av okända element i mars 2008. Våldsamheterna resulterar i flera oskyldiga skadade, och vandalisering mot lokal kommers, ambulanser, brandbilar och skolor. [12] Kinesiska polisiära insatser har i bemötandet av upploppen gått lugnt fram då de kinesiska ledarna "betonat behovet av att lyssna på klagomål, medla i tvistemål, undvika totalkonfrontation och undvika behovet av att sätta in militär, mmen när trupp inkallas tenderar de hellre att arrestera än att skjuta ner demonstranter".[13] Kinas representanter anser att det rör sig om upplopp organiserade av Dalai Lama och hans "klick"[14].

April 2008 Vid en presskonferens i Japan säger Dalai Lama att Kina "förtjänar verkligen" att hålla OS. - Trots de olyckliga händelserna i Tibet har min inställning inte förändrats.[15]

Kinas president Hu Jintao hävdadar att Kina är redo att tala med Dalai lama - förutsatt att denne avstår från att försöka splittra fäderneslandet, uppvigla till våld och sabotera Pekings olympiska spel.[16]

[redigera] Tibet i populärkulturen

Det har kommit en rad böcker och filmer om Tibet.

[redigera] Referenser

  1. ^ Sven Swedberg, Axel Hagnell: Geografi för Folkskolan. Utkom första gången 1927 och sedan i en mängd nya upplagor åtminstone till 1963.
  2. ^ Uppgifterna från Kommunismens svarta bok som återger Pierre-Antoine Donnet Tibet mort ou vif (1990), Jasper Becker Hungry Ghosts: China's Secret Famine (1996), Vanya Kewley Tibet: Behind the Ice Curtain (1990)
  3. ^ Räkneresonemanget enligt Kommunismens svarta bok
  4. ^ [http://www.tibet.ca/en/wtnarchive/1998/9/16_2.html World Tibet Network News, September 16, 1998: CIA Gave Aid to Tibetan Exiles in '60s, Files Show (LAT)]
  5. ^ http://www.etext.org/Politics/MIM/faq/tibet.html Maoist Internationalist Movement: "What about Tibet?"]
  6. ^ Dalai Lama på ett möte arrangerat av den antikommunistiska World League for Freedom and Democracy
  7. ^ den tibetanska exilregeringens sida
  8. ^ Jampa: The Story of Racism in Tibet
  9. ^ Amnestys Rapport 2005 (summering)
  10. ^ Human Rights Watch Kina och Tibet sida
  11. ^ http://hrw.org/wr2k6/
  12. ^ Dokumentär: "Tibet riot documentary" CCTV 14 Mars 2008
  13. ^ International Herald Tribune 15 mars
  14. ^ Dokumentär: "Tibet riot documentary" CCTV 14 Mars 2008
  15. ^ Expressen 2008-04-11
  16. ^ Svd 2008-04-12
  • Goldstein, Melvyn (1997). The Snow Lion and the Dragon: China, Tibet, and the Dalai Lama. Berkeley: University of California Press. ISBN 0520212541. 
  • Shakya, Tsering (1999). The dragon in the land of snows : a history of modern Tibet since 1947. New York: Columbia University press. ISBN 0231118147. 

[redigera] Se även

  • Vanya Kewley om rapporterna från Tibet:
    • Dokumentärfilm Tibet: A Case to Answer (1988)
    • Bok Tibet: Behind the Ice Curtain (1990)
  • Pierre-Antoine Donnet med rapportböckerna:
    • Tibet mort ou vif (1990)
    • Tibet: Survival in Question (1994)
  • Extern länk: Rasistisk diskriminering av tibetaner avhandlades vid FN:s Världskonferensen mot rasism 2001 - Jampa: The Story of Racism in Tibet
  • Nordisk familjebok (utgiven år 1892): [1]
  • Tibets historia enligt officiell kinesisk version: [2]
  • Tibetinfor (kinesisk hemsida på engelska) [3]


Kinas statsemblem Administrativa regioner i Folkrepubliken Kina (exkl. Taiwan) Kinas flagga
Provinser: Anhui | Fujian | Gansu | Guangdong | Guizhou | Hainan | Hebei | Heilongjiang | Henan | Hubei | Hunan | Jiangsu | Jiangxi | Jilin | Liaoning | Qinghai | Shaanxi | Shandong | Shanxi | Sichuan | Yunnan | Zhejiang
Autonoma områden: Guangxi | Inre Mongoliet | Ningxia | Tibet | Xinjiang | Speciella administrativa regioner: Hongkong | Macao
Storstadsområden: Beijing | Chongqing | Shanghai | Tianjin

Koordinater: 31°42′20″N 86°56′25″O / 31.70556, 86.94028

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Tibet
Personliga verktyg