Thomas Hardy

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Thomas Hardy (olika betydelser).
Thomas Hardy.

Thomas Hardy, född 2 juni 1840 i Higher Bockhampton, Dorset, död 11 januari 1928 i Dorchester, Dorset, var en brittisk författare.

Hans far var murare och även en mycket musikalisk man; faderns musikaliska intresse gick i arv till sonen. Hardys mor, som kom från synnerligen fattiga förhållanden, var en viljestark kvinna som bar på ambitioner att hennes barn skulle nå långt och hon var mycket litterärt intresserad.

Hardy fick en god skolutbildning, lärde sig de klassiska språken grekiska och latin, och som 16-åring började han som lärling hos en arkitekt, för i Dorchester (hans romaners Casterbridge) och sedan i London.[1]

Redan i unga år började han skriva dikter, men vågade inte publicera dem. Han var ändock fast beslutad att bli författare. Hans första roman refuserades av tre olika förlag, men 1872 slog han igenom med Under the Greenwood Tree (I grönan skog, 1922).

Redan 1871 debuterade han dock med romanen Desperate remedies, en ganska banal intrigroman i Wilkie Collins då populära stil. Sedan han 1874 gift sig och tervänt till Dorsetshire (hans romaners 'Wessex'), där han sedan stannade resten av sitt liv, åstadkom han med Far from the Madding Crowd, 1874; (svensk översättning Fjärran från vimlets yra, 2 band 1920) sitt första betydande verk, men rustika personager och scenerier i den still som skulle bli hans, men ännu utan den mörkt pessimistiska filosofi, som präglar hans senare verk. Tydligt kom den till synes först i The return of the native (1878, svensk översättning Heden 1921), där idyll och tragik kombinerats och där hans fatalistiska uppfattning av människolivet var färdigformad. En alltmera mörknande tragisk stämning utmärker de största av hans följande prosaverk: The Mayor of Casterbridge, 1886; (Borgmästaren i Casterbridge, Tess of the d'Urbervilles (1891, svensk översättning Tess av släkten d'Uberville 1900, 2:a upplagan 1921) allmänt ansedd som hans främsta roman, och Jude the Obscure (1896, svensk översättning Jude Fawley, 1900), där mörkret blir allt uppslukande.[1]

Novellsamlingarna Wessex tales (2 band, 1888-89), A group of noble dames (1891, svensk översättning En grupp förnäma damer 1906, andra upplagan 1920) och Life's little ironies (1894, svensk översättning Tillfälligheternas spel, 1925) hör alla liksom de flesta av hans mer kända romaner Wessexgruppen, av honom själv rubricerade som berättelser om karaktär och miljö.[2]

Missnöjd med det ljumma mottagandet av Jude the Obscure börjand Hardy vid 58 års ålder en ny karriär som poet med Wessex Poems (1898), vars dikter dock huvudsakligen skrivits tidigare. Därefter följde Poems of the past and present (1901). Bland hans övriga diktverk märks Time's laughingstocks (1910), Satires of circumstance (1916), Moments of vision (1917), Late lyrics and earlier (1922), samt Human shows (1925). Sitt främsta poetiska verk åstadkom han i The dynasts (3 band, 1904-08), ett till omfång och poetisk vision lika gigantiskt läsdrama, där i mångskiftande belysning Napoleonkrigens Europa målas och kommenteras. Den dramatisak formen upptog han åter i The famous tragedy of the Queen of Cornvall (1923), där Tristan och Isoldes saga i koncentrerad form återges.[3]

Flera av hans romaner har filmatiserats och gjorts till kända, populära TV-serier, varibland märks, The Mayor of Casterbridge, 1886,Tess of the d'Urbervilles, (Tess) och Jude the Obscure.

Hans största framgång var Tess av d'Urberville, med undertiteln En ren kvinna. Denna gav upphov till en opinionsstorm i England - hur en förförd kvinna samtidigt kan betraktas som "ren" - och läsekretsen splittrades i två starkt oeniga grupper: de som ansåg att Tess sorgliga öde var precis det hon förtjänade och de som betraktade henne som ett oskyldigt offer. Även Jude the Obscure vållade en läsarstorm.

Vid sin död 1928 var Hardy en av Englands mest uppskattade och respekterade författare, på många sätt mer populär än Charles Dickens.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 662.
  2. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 662-63.
  3. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 663.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]