Uri Geller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uri Geller
Uri Geller1.jpg
Uri Geller år 2005.
Född 20 december 1946 (67 år)
Bakgrund Tel Aviv,
Ungern,
Österrike
Webbplats www.uri-geller.com

Uri Geller (hebreiska: אורי גלר), född 20 december 1946 i Tel Aviv i dåvarande Palestina, är en israelisk magiker av ungerskt och österrikiskt ursprung. Geller är bosatt i Storbritannien. Han är känd för sina påstådda övernaturliga krafter och för sina framträdanden där han böjer skedar. Genom åren har Geller anklagats för att ha använt enkla trollerikonster för att uppnå effekterna av psykokinesi och telepati. Gellers karriär som underhållare har sträckt sig i nästan fyra årtionden, med TV-shower och framträdanden i många länder. Geller brukade kalla sin förmåga "övernaturlig", men föredrar nu att beskriva sig som en "magiker" och underhållare.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Geller bor i Sonning-on-Thames i Berkshire i Storbritannien. Han säger sig ha varit vegetarian sedan 1976, men äter fortfarande fisk vilket gör honom till en demi-vegetarian. Geller är trespråkig och talar engelska, hebreiska och ungerska. I ett framträdande på Esther Rantzens tv-talkshow år 1996 hävdade Geller att han har lidit av anorexia nervosa i flera år. Geller har skrivit 16 skönlitterära och facklitterära böcker.

Geller äger en Cadillac från 1976 prydd med tusentals bitar av böjda bestick som han har fått av kändisar eller som på annat sätt betyder mycket för honom, bland annat skedar som tillhört John Lennon och Spice Girls, samt bestick som sådana som Winston Churchill och John F. Kennedy antagligen åt med.

Gellers vän Michael Jackson var bröllopsmarskalk när Geller förnyade sina äktenskapslöften år 2001. Geller påstod också på BBC Radio 5 Live i en intervju med Nicky Campbell morgonen efter Michael Jacksons död (25 juni 2009) att Jackson hade gått med på att låta Geller hypnotisera honom för att hjälpa honom med ett problem. Geller sade att han gjorde något "mycket oetiskt" genom att fråga honom om han någonsin hade "rört ett barn på ett olämpligt sätt". Geller säger att Jackson omedelbart förnekade det under hypnos.

Påståenden om paranormala förmågor[redigera | redigera wikitext]

Geller har påstått att hans bedrifter är resultatet av paranormala förmågor[1] som han fått av utomjordingar,[2] men kritiker som James Randi hävdar och har demonstrerat att Gellers trick kan utföras med hjälp av scenmagi.[3]

Vetenskapliga tester[redigera | redigera wikitext]

Gellers uppvisningar där han kopierar teckningar och böjer bestick äger vanligtvis rum under informella former, såsom till exempel tv-intervjuer. Under sin tidiga karriär på 1970-talet lät han några vetenskapsmän undersöka hans påstådda paranormala förmågor. En studie gjord vid Stanford Research Institute (numera känt som SRI International) av forskarna Harold E. Puthoff och Russell Targ drog slutsatsen[4] att han hade presterat bra nog för att berättiga vidare seriösa studier, och termen "Geller-effekten" myntades för att beteckna den typ av förmågor de ansåg hade demonstrerats.[5]

Kontroversiella framträdanden[redigera | redigera wikitext]

Under en inspelning av hans eget TV-program är det tänkt att han ska sätta en kompass i rörelse enbart med tankekraft men kritiker menar att det går att observera hur Geller fäster en magnet på sin tumme, för att på så sätt få kompassen i rörelse.[6] Eftersom Geller påstår sig ha genuina mediala förmågor istället för att kalla sig illusionist kan det ses som bedrägeri.

Rättstvister[redigera | redigera wikitext]

Geller har stämt och stämningshotat olika personer som påstått att han var en bluffmakare. Inget av dessa stämningsförsök har varit framgångsrika, ej heller de stämningar han på senare år inlett[källa behövs] mot Nintendo och Ikea med anledning av att de salufört produkter Geller ansett parodiera honom själv.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Geller, Uri (November 8, 2000). ”Geller: I can bend metal”. London: The Guardian. http://www.guardian.co.uk/Archive/Article/0,4273,4087777,00.html. Läst 17 oktober 2007. 
  2. ^ Frum, David (2000). How We Got Here: The '70s. New York, New York: Basic Books. Sid. 132. ISBN 0465041957 
  3. ^ ”The skeptic's Dictionary: Uri Geller”. Skepdic.com. http://skepdic.com/geller.html. Läst 7 mars 2010. 
  4. ^ Targ R & Puthoff H, "Information transmission under conditions of sensory shielding," Nature, 251, 18 October 1974, pp.602–607.
  5. ^ ”The Geller Papers”. UriGeller.com. 2007. http://www.uri-geller.com/books/geller-papers/gpap.htm. Läst 28 mars 2007. 
  6. ^ http://www.youtube.com/watch?v=STYydONs0js&t=1m20s

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]