Anorexia nervosa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om det medicinska begreppet Anorexia nervosa. För det franska black metal-bandet se Anorexia Nervosa (band)
Anorexia nervosa
Klassifikation och externa resurser
"Miss A—” avbildad 1866 och 1870 efter behandling. Hon var ett av de första kända fallen av anorexia nervosa. Från publicerade medicinska anteckningar av Sir William Gull.
ICD-10 F50.0 -F50.1
ICD-9 307.1
OMIM 606788
DiseasesDB 749
eMedicine emerg/34  med/144
MeSH engelsk

Anorexia nervosa är en allvarlig form av ätstörning, som yttrar sig främst i kraftig undervikt, självsvält och ofta även överdriven träning. Den debuterar oftast hos tonårsflickor, men alla kan potentiellt drabbas. Uppskattningsvis 1 av 10 drabbade är män. Dödligheten är hög, enligt vissa studier är det den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent räknat. En relativ ny studie (Lancet 2000; 355: 721-722), där man följde patienterna under tjugo år, visade en dödlighet på 16 %.[1]

Sjukdomen benämns i samhället ofta "anorexia" eller enbart "anorexi" vilket endast är förkortningar och inte den egentliga benämningen. Ordet "anorexia" i sig är grekiska för "brist på aptit". Anorexia nervosa, den medicinskt riktiga benämningen, betyder nervös aptitlöshet, en term som ändå inte ordagrant omfattar alla anorektiker eftersom vissa, men inte alla, behåller förmågan att känna och tolka hunger.

Sjukdomen går ofta hand i hand med bulimia nervosa, men skiljer sig på de punkterna att anorektikern framkallar kräkning eller annat kompensatoriskt beteende som en nödlösning snarare än något de gör rutinmässigt och att eventuell hetsätning inte är lika vanligt förekommande som vid bulimia nervosa. Somliga sjuka är periodvis anorektiker och periodvis bulimiker.

Sjukdomen som den ser ut idag beskrevs för första gången i litteratur av Richard Morton år 1684. Det medicinska begreppet anorexia nervosa myntades dock först år 1873 av Sir William Gull (England)[2], men någon som helst dokumentation innan dess var ytterst sällsynt och sjukdomen hade aldrig tidigare blivit riktigt medicinskt dokumenterad.

Obehandlad leder sjukdomen till döden.

Illustration av tippvikten

En anorektiker är först och främst fixerad vid sin kropp men även mat och har skapat sig en falsk, förvrängd och felaktig självbild.

Även om spegelbilden visar ett knappt levande skelett, ser anorektikern en överviktig person. Detta gäller dock inte alla anorektiker. Det är önskvärt att stoppa förloppet före den så kallade tippvikten, eftersom möjligheterna för familj och vänner att hjälpa då är mycket större. Sjunker vikten under tippvikten, krävs experthjälp. I sådana fall är sluten vård ofta nödvändig för ett gott behandlingsresultat. Gränsen för tippvikten är individuell, men kan vara efter endast sju kilograms viktnedgång.

En vanlig inkörsport till sjukdomen är jämförande av den egna kroppen med dagens ideal. Senare kan självsvältens funktion gå över från att bara vara bantning, till att vara en form av strikt disciplinerad självkontroll - man kan säga att sjukdomen i många fall helt anpassar den drabbade efter sitt eget förlopp. Romantisering av sjukdomen är vanlig bland drabbade som vidare ofta förnekar att de skulle vara sjuka.

Sjukdomen åsamkar ett mycket stort lidande, inte bara för den drabbade utan även för dennes anhöriga. Notera också att sjukdomen är mycket individuell. Alla symtom stämmer inte överens med alla drabbade.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Det är en komplex sjukdom, vars orsaker debatteras såväl i medicinska kretsar som i samhället i övrigt. Många[vem?] anser att den har både fysiologiska, psykologiska och eventuellt sociologiska orsaker.

Den i princip enda vanliga inkörsporten till anorexia nervosa är bantning. Den blivande anorektikern kan sedan inte sluta att banta utan utvecklar sjukdomen.

En studie påvisar att återupptaget av signalsubstanser i serotoninreceptorn 5HT1A i hjärnan är störd, och ett lågt återupptag hos receptor 5HT. Båda dessa reglerar känslor som ilska, rädsla, eufori, aggressivitet, lycka och aptit. Även hjärnans dopaminsystem har i en del fall visat sig vara stört.

En noga studerad teori är att självsvälten skulle vara en fungerande, av det undermedvetna utlöst självmedicinering mot dessa kemiska obalanser i hjärnan som tros ha kunnat utlösas i samband med bantningen. Varför vanlig svält inte skulle fungera på samma sätt tros bero på de kopplingar till hjärnans belöningssystem som finns vid ätstörningar.

Sjukdomen antas till viss del vara genetisk då forskare har isolerat en aptitkontrollerande gen som i högre grad bärs av anorektiker (då endast 4,5 % av kontrollgruppen bar på genen mot 11,0 % av gruppen med diagnosticerad anorexia nervosa). Studien publicerades i medicinvetenskapliga tidskriften Molecular Psychiatry.[3]

Fysiska och psykiska symptom[redigera | redigera wikitext]

Anorexia nervosa påverkar det centrala nervsystemet och immunförsvaret. De fysiska symptomen är många förutom den obligatoriska (provocerade) undervikten och de varierar mellan individer. De vanligaste symptomen är bland andra:

Svälten leder till att fettdepåer töms och muskler förtvinar, kroppsfunktionerna nedsätts eller upphör i långt gångna fall. Hjärnan som till stor del består av fett kan minska i volym, även om kroppen prioriterar hjärnan vid svält. I extrema fall kan skador uppstå som är jämförbara med dem man får av alkohol.

Ämnen som till exempel ammoniak, som produceras i samband med att musklerna förstörs i kroppen, är illaluktande och en frän lukt kan kännas från anorektikerns hud eller mun. Anorektikers tänder tar lätt skada på grund av två orsaker: för det första löper man stor risk att inte få i sig tillräckligt mycket kalk och kalcium, vilket leder till att även benstomme och skelett lider. Skelettet utnyttjar tändernas förråd av kalcium och detta gör tänderna mycket svaga. För det andra är det troligt att tänderna fräts på grund av självframkallad kräkning.

Som vid all annan svält kan anorektiker drabbas av olika bristsjukdomar, bl.a. marasm.

I långt gångna fall blir hjärtat lidande, och det händer att anorektiker får hjärtattacker, vilket även är en av de vanligaste dödsorsakerna kopplade till sjukdomen.

Vid oavbruten svält avlider personen ofrånkomligen, det är aldrig frågan om, utan när. Anorexia nervosa i sin obehandlade form är dödlig. De vanligaste dödsorsakerna är hjärtstillestånd eller hjärtattack som följd av svält och utmattning, att magsäcken brister vid eventuellt självframkallad kräkning samt självmord som följd av den kliniska depression sjukdomen medför. Vissa avlider genom hypoglykemisk koma.

En tillfrisknad patient löper även risk att återfalla eller utveckla bulimia nervosa, många har svårt att föreställa sig ett liv utan sjukdomen som de antagit som en personlighet och trygghet. Många patienter förnekar vidare att de är sjuka och vill inte behandlas, vilket gör det svårt att bryta sjukdomsmönstren. En anorektiker beter sig som en missbrukare såtillvida att vikten är det enda som upptar tankeverksamheten.[4][5]

En fysisk konsekvens av undernäringen är att ämnesomsättningen påverkas. Hos anorektiker ses en atypisk låg ämnesomsättning, med låga värden TSH, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). När anorektikern återfått normal vikt, är T4 och T3 fortfarande låga.[6] Det är vanligt med hyperkortisolism vid anorexia nervosa, liksom vid annan svält och undervikt.[7] Mängden tillväxthormon kan öka, vilket beroende på personens ålder kan ge olika symtom, som större näsa och käke (akromegali), grövre hud, och hos pubertala flickor större längdtillväxt. Värdena på luteiniserande hormon sjunker.[8]

Psykiska symptom[redigera | redigera wikitext]

Gemensamt för de flesta anorektiker är att kroppen är det mest centrala i livet och tillvaron. De sjuka är besatta av att känna sig smal, slank och lätt, och kan börja undvika vissa kläder som de tror sig se tjockare ut i. De kan även bli fästa vid ett visst plagg som får dem att känna sig smalare. I vissa fall försöker anorektikern bära bylsiga kläder för att "gömma" sig. Vidare kan en anorektiker bli helt paralyserad av att bära tighta kläder som kan få honom/henne att upplevna "svullnad" och därmed inbillad viktuppgång.

Många anorektiker är hysteriska kring motion och reglering av energi-/näringsintag, medan en del kort och gott slutar att vilja äta.

Vissa anorektiker får en enorm energi till överdriven träning, medan andra inte har någon ork för vare sig motion eller andra vardagliga aktiviteter (vilket då ofta är kopplat till depression).

Jämförelse med andra människor i omgivningen och kända personer såsom sångerskor, modeller och filmstjärnor är vanligt. Ofta hakar anorektiker upp sig på speciella kroppsdelar och gör allt för att försöka uppnå sin förvrängda bild av den perfekta kroppen samtidigt som de aldrig kan sluta, utan sätter upp nya mål när de första har nåtts.

Den sjukliga rädslan för viktuppgång är det mest karaktäristiska symptomet på sjukdomen, och normalt brukar anorektiker göra allt för att inte behöva konfrontera sig själva med situationer som kan få dem att känna sig tjockare.

Maten har förvandlats till en förvrängd symbol, svår att tolka även för den sjuke själv som exempelvis kan sitta och lusläsa illustrerade kokböcker för att sedan frenetiskt börja motionera för att kompensera det patienten "unnat" sig, det vill säga till exempel tittat på bilder på mat. De flesta anorektiker är fixerade vid det de avhåller sig från. Kaloriräkning är ett mycket använt "redskap".

Nattliga drömmar om mat och festmåltider är vanligt förekommande.

Vidare kan ätstörningen utveckla sig till en form av självkontroll, att den drabbade blir euforisk av att lyckas skippa måltider och att han tycker sig ha "misslyckats" med sig själv som person om han hamnar i en sådan situation att han måste äta. I många, ofta särskilt långt gångna fall, har sjukdomen en tendens att bli en del av identiteten fram tills att behandling ger resultat.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

För att diagnosen ska kunna fastställas, måste patienten uppfylla vissa kriterier, varav de somatiska (fysiska) är:

  • Vikten understiger minst 15 % av den förväntade (minst 15 % under normalviktsgränsen) dvs. en underviktBMI 17,5 och nedåt.

Hos barn en vikt som bara är 85 % av den förväntade enligt barnets individuella viktkurva.

De psykiska kriterierna är:

Av dessa kriterier är undervikten och viktfobin de absoluta, som måste förekomma för att diagnosen skall kunna fastställas medicinskt. Om patienten inte uppfyller dessa (främst kriterium nr. 1) men till exempel uppfyller de andra kriterierna, ställs istället diagnosen ÄS UNS, (ätstörning utan närmre specifikation) tills patienten eventuellt gått ned ännu mer. En normalviktig kan inte vara anorektiker, men kan mycket väl ändå ha sjukdomens snedvridna tänkande.[9]

I fattigare delar av världen kan en annan variant av sjukdomen förekomma, som är sällsynt i västvärlden då bl.a. utseendefixeringen är mindre i dessa områden. Denna variant kännetecknas av regelrätt självsvält, men utan viktfobi. De flesta av dessa anorektiker är inte rädda för att bli feta, men föredrar ändå svälten framför att äta av psykologiska skäl. Denna variant är likväl lika dödlig som den anorexia nervosa som domineras av viktfobi.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Akutbehandling av anorexia nervosa är inläggning och sondmatning, om patienten vägrar att behandlas. I vissa extrema fall tillämpas LPT.

Behandlingen omfattar två områden:

  • somatisk behandling
  • psykosocial behandling

I vissa fall tillämplas vid behov även farmakologisk behandling.

Då drabbade personer ofta har mycket bräcklig fysisk hälsa, kan viss isolering vara viktig då vanliga sjukdomar såsom infektioner och influensa kan vara förödande tom. dödliga i långt gångna fall. I detta sammanhang behöver patientens kroppsvikt inte vara extremt låg för att allvarliga konsekvenser ska kunna inträffa, utan andra faktorer som blodtryck, hjärtfrekvens och annan fysisk status bör tas av hänsyn snarare än enbart vikten.

Långsiktig standardbehandling av anorexia nervosa är olika former av psykoterapi som ofta ger mycket gott resultat. En känd metod är bl.a. mandometoden. Kognitiv behandling (KBT) har visat sig ha god effekt, dock har behandling med fluoxetin inte visat sig ha samma fördelar vid själva indikationen som vid bulimia nervosa[10].

Vid farmakologisk behandling är SSRI-preparat vanliga, likaså direkt verkande ångestlindrande läkemedel av olika typer. I svåra fall sätts ibland neuroleptika i lägre doser in, då dessa ämnen har god effekt som stämningsstabiliserande på lång sikt och får patienten att återfå den fysiska hälsan snabbare (dock orsakar inte medicinerna i sig viktökningen i och med låg dos). Användningen av neuroleptika vid anorexia nervosa är dock licensbelagd och strikt kontrollerad, bl.a. måste en EKG-undersökning genomföras före förskrivning pga. den sviktande hälsan hos patienten.

I långt gångna fall behandlas personen somatiskt med näringstillförsel under ledning av dietist för att kunna bibehålla livet. I de fall där patienten förlorat förmågan att känna hunger och mättnad pga. de låga nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, sätts ibland tricykliska antidepressiva tillfälligt in för att få igång hungern, för att sedan efter någon vecka helt vara ute ur behandlingen.

Behandlingshem som är speciellt inriktade på att behandla anorexia nervosa och andra ätstörningar finns, både i kommunal och privat regi. Vilka metoder behandlingshemmen tillämpar varierar, och det kan vara allt från DBT till bildterapi och ridterapi.

I princip alla metoders strävan är att öka patientens självkänsla, vilket i sin tur kan hjälpa honom/henne att själv bryta med sjukdomen.

Möjliga samband med andra sjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Kroppsbyggare kan utveckla ett beteende som påminner om ett slags lätt form av anorexia nervosa omväxlande med en lätt form av bulimi. Kroppsfixeringen är närvarande liksom hos anorektikern. Om en person är kroppsfixerad, kan ett ångestfyllt förhållande uppstå och ur detta kan anorexia nervosa växa fram. En annan grupp som oftast består av flickor, som visat sig vara i riskzonen att drabbas av anorexia nervosa eller självsvält är till exempel balettdansöser och mannekänger.

Anorektiker har ofta ett kontrollbehov och räknar kalorier och resultat, och detta beteende överensstämmer med somliga idrottares. Vissa idrottare har ett anorektiskt beteende och en del blir anorektiker.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I Bibeln nämns det att det är en synd att unna sig för mycket, vilket resulterade att nunnor i sällsynta fall kunde hamna i ett tillstånd som kan liknas vid dagens diagnos. Det var dock först under 1600-talet som sjukdomen blev dokumenterad av Richard Morton, och det dröjde ända till senare 1800-talet innan begreppet anorexia nervosa myntades i England.

Förr var anorexia nervosa ett extremt sällsynt tillstånd, ändock existerande. Troligtvis är dåtidens runda kroppsideal och det faktum att bristen på mat för de flesta redan var stor orsaken till att tillståndet eller liknande tillstånd förr var ovanligt förekommande.

Idag är sjukdomen mycket vanligare och förekommer i alla samhällsklasser i västvärlden.

Pro-ana[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pro-ana

Pro-ana är en subkultur som lyfter fram anorexia nervosa som en livsstil istället för ett sjukdomstillstånd.

Prognos[redigera | redigera wikitext]

Anorexia nervosa antas vara den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent, ca. 10-20 % av alla som insjuknar avlider förr eller senare - antingen av sjukdomen i sig, eller av något indirekt relaterat till sjukdomen (till exempel självmord pga. depression). Hos dem med den kroniska formen av sjukdomen blir livslängden förkortad pga. det stora slitage kroppen utsatts för.

Beräknat utifrån statistik tillfrisknar omkring 50 % av de sjukdomsdrabbade helt, en tredjedel av dem blir bättre med tiden, medan ca. 20 % förblir kroniskt sjuka.

Vidare finns risk för återfall eller utveckling av andra ätstörningar, såsom bulimia nervosa.[11]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Denna sida är helt eller delvis baserad på Engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1] Uppsala Universitet, läst 15 december 2011
  2. ^ J.M.S. Pearce (2006-02-09). ”Sir William Withey Gull (1816-1819)” (pdf). European Neurology. http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp?Aktion=ShowPDF&ArtikelNr=91430&ProduktNr=223840&filename=91430.pdf. Läst 2011-08-07. 
  3. ^ ”Molecular Psychiatry”. http://news.bbc.co.uk/1/hi/health/1575523.stm. 
  4. ^ ”Medicinenet”. http://www.medicinenet.com/anorexia_nervosa/page4.htm. 
  5. ^ ”Medicinenet”. http://www.medicinenet.com/anorexia_nervosa/page3.htm. 
  6. ^ Kiyohara et al, Decreased thyroidal triiodothyronine secretion in patients with anorexia nervosa: influence of weight recovery, Am J C/in Nuir 1989;50:767-72.
  7. ^ Madhusmita Misra et al, Alterations in Cortisol Secretory Dynamics in Adolescent Girls with Anorexia Nervosa and Effects on Bone Metabolism, The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism October 1, 2004 vol. 89 no. 10 4972-4980
  8. ^ K. Maeda et al, GROWTH HORMONE RELEASE FOLLOWING THYROTROPHIN-RELEASING HORMONE INJECTION INTO PATIENTS WITH ANOREXIA NERVOSA, Acta Endocrinol January 1, 1976 81 1-8
  9. ^ [2] American Psychiatric Association. Diagnostic criteria for 307.1: Anorexia nervosa. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 4th Edition. American Psychiatric Association, Washington, DC, 1994.[död länk]
  10. ^ Läkemedelsvärlden
  11. ^ Adha.org