Västerbottensost
Västerbottensost eller Burträskost är en grynpipig och relativt smakstark ost som tillverkats sedan 1872 och idag endast av Norrmejerier ekonomisk förening vid mejeriet i Burträsk i Skellefteå kommun.
I direkt anslutning till mejeriet ligger ett besökscenter med permanent utställning om mejerihistorien, restaurang och konferenslokal. I Ånäset ligger huset Ostens lager, varifrån man kan följa arbetet i ostlagret.
Tillverkning och lagring
Vid ystningen rörs blandningen kontinuerligt och värms upp flera gånger, vilket är speciellt för osttypen. Efter ystningen vidtar en dygnslång process då osten ligger i press och vänds flera gånger för att få ut vasslen. Osten märks med datum, fetthalt samt vilket av årets ystningar osten kommer ifrån.[1]
Efter tre dagar i saltlake körs osten till ett lager i Ånäset mellan Umeå och Skellefteå där osten får vila i 18 graders värme under 18 dagar för att torka till den första vaxningen. Under dessa 18 dagar vänds osten varje morgon. Efter vaxningen flyttas osten till ett mognadslager där temperaturen är 12 grader och luften har en luftfuktighet på 50 procent. Under lagringen kontrolleras ostarna och betygsätts på en betygsskala mellan 1 och 9. Ostar som bedöms som ettor säljs till livsmedelsindustrin, övriga ostar, 90 procent, blir runmärkta, ett kvalitetsmärke inom branschen. Efter minst fjorton månaders lagring säljs osten till grossister.[1]
Skrönor och historia
Västerbottensost kom enligt legenden till av en slump i slutet av 1872 när mejerskan Ulrika Eleonora Lindström jobbade ensam i Gammelbyns mejeri i Burträsk. Hon var tvungen att avbryta arbetet med Västgötaosten för andra sysslor; vissa rykten gör gällande att dessa sysslor skulle ha med kärlek att göra. Detta medförde att ostmassan svalnade och värmdes i flera omgångar och resultatet blev inte som det var tänkt. Trots misstaget blev osten välsmakande och gjorde snabbt succé runt om i landet.[2]
Enligt en annan skröna ska Västerbottensost vara så välsmakande tack vare att en komet slog ned i området för länge sedan, vilket gav ett tillskott av olika näringsämnen till marken. När korna, vars mjölk man gör osten av, äter gräset tar de upp näringsämnena.
Gemensamt för alla historierna kring osten är att de är skrönor som uppenbarligen har förbättrats under årens lopp. Den verkliga ursprungshistorien bakom ostens tillverkning kan med största sannolikhet aldrig säkerställas helt. Försök har gjorts att tillverka osten utanför Burträsk, men samtliga försök har misslyckats.
I början av 1900-talet tillverkades Västerbottensost på många mejerier och med kraftigt skiftande kvalité. För att kunna garantera kvalitén på osten ansökte Johan Bexelius 1910 om att registrera varumärket Wästerbottens fetost s.k. Burträskost och sedan dess har W:t med kronan över prytt Västerbottensost och kvalitén varit densamma.[2]
Ulrika Eleonora Lindström föddes 1835 i Lappvattnet utanför Burträsk. Hon föddes in i en fattig familj med många syskon, varför hon adopterades till ett barnlöst par, Magdalena Charlotta Markström och Zachris Larsson, som bodde i Skarviken. När hennes adoptivfar dog fick Ulrika Eleonora ärva 500 riksdaler, vilket var en ansenlig summa på den tiden. Hon arbetade då som piga och tog beslutet att utbilda sig för pengarna. Till Degeberga i Västergötland reste hon, där fanns det en mejeriskola. Efter ett års grundlig utbildning var hon en kunnig mejerska. År 1869 reste hon tillbaka till Burträsk och fick snabbt arbete på Gammelbyns Mejeri. De första tre åren arbetade Ulrika Eleonora på mejeriet som piga, men sedan fick hon ta över det stora ansvaret som mejerska. Året var 1872 när Ulrica Eleonora Lindström kom på den speciella metoden för att ysta en mer hållbar och smakrik ost. Genom upprepade uppvärmningar tillsammans med omrörning åstadkom hon en ost, som i jämförelse med Västgötaosten, höll betydligt bättre.
Ulrika Eleonora dog i lunginflammation den 15 februari år 1892 bara 56 år gammal.
Västerbottensost i litteraturen
| ” | Osten visar hur kreaturens suckar inte varit förgäves! | „ |
| – Ur Lifsens rot av Sara Lidman | ||
| ” | Kära Fru Lundström lägg brännvin på is och rusta en sexa, en sexa för sju med kräftor och ål samt med nya rädisor; Burträskosten ej glöm och det möraste Bergmans spisbröd. | „ |
| – Ur Ordalek och småkonst, Trefaldighetsnatten (1902) av August Strindberg | ||
| ” | Varje da’ åt ja’ Västerbottenost, i skogsgläntan. | „ |
| – Ur Tistelost av Torgny Lindgren | ||
Referenser
Noter
- ^ [a b] Carin Mannberg-Zackari. "Från barkbröd till gastronomisk förnyelse" i Svenska Turistföreningens årsbok 2001, ISSN 0283-2976
- ^ [a b] Jonsson, Susanne (2008). Västerbottensost. Prisma. ISBN 978-91-518-5051-1
Övriga källor
Ordalek och småkonst och annan 1900-talslyrik, Norstedts nationalupplaga av August Strindbergs samlade verk 1989 ISBN 91-1-881192-2