Väteekonomi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Element i väteekonomin
Ett fartyg, Hydrogen challenger, för elektrolys av vatten

Väteekonomi är ett föreslaget sätt att basera delar av samhällets energiförsörjningväte som en lagringsbar, miljövänlig och hanterlig energibärare. Väte finns det gott om, men huvuddelen är på jorden bundet till vatten. Det måste i så fall frigöras med någon energikrävande metod , exempelvis genom elektrolys eller termisk spjälkning av vattnet. Vätet som framställts i denna process kan nu bära fram den energi, som behövs till transportmedel (bilar, båtar, flygplan), byggnader och bärbara elektronikprodukter genom att låta vätgas (H2) och syre åter reagera med varandra.

Om energin för att dela vattenmolekylerna tas fram från förnybara energikällor eller kärnkraft, och inte genom förbränning av fossila bränslen, skulle en väteekonomi minska utsläppen av koldioxid och den globala uppvärmningen. Länder utan olja, men med förnybara energikällor, skulle kunna använda en kombination av förnybar energi och väte istället för petroleumbaserade bränslen, som har blivit allt dyrare, för att uppnå självständighet inom energisektorn.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En väteekonomi föreslås kunna lösa några av de negativa effekter som fås vid användning av kolvätebaserade bränslen inom transportsektorn och andra tillämpningar för slutanvändare, där kolet släpps ut i atmosfären som koldioxid. Det nutida intresset för väteekonomin kan i viss mån spåras till en teknisk rapport från 1970 av Lawrence W. Jones vid University of Michigan.[1]

I den nuvarande kolväteekonomin är transporter av människor och gods huvudsakligen beroende av petroleum, som raffineras till bensin och diesel, samt av naturgas. Emellertid förorsakar förbränningen av dessa kolvätebaserade bränslen utsläpp av växthusgaser och även andra utsläpp. Dessutom är tillgången av kolvätebaserade bränslen till sin natur begränsade, samtidigt som efterfrågan på kolvätebaserade bränslen ökar, speciellt i Kina, Indien och andra utvecklingsländer.

Väte har en hög energitäthet genom sin vikt. Bränslecellen är också mer tekniskt, men inte ekonomiskt, effektiv än en explosionsmotor[2]. En förbränningsmotor som använder väte som bränsle sägs ha en verkningsgrad på cirka 38 % av bränslet, 8 procentenheter högre än en motor med bensin som drivmedel.[3], medan bränslecellen är 2-3 gånger effektivare än en förbränningsmotor.[4] Emellertid är kostnaden för bränsleceller hög, ungefär 5 500 dollar per kilowatt. [5] Det är ett av de stora hindren som måste övervinnas innan de blir kommersiellt gångbara. Ett annat tekniskt hinder för användning av bränsleceller är tillgången på rent väte. Med nuvarande teknologi behöver en bränslecell väte med en renhetsgrad av 99.999 %. Å andra sidan är en övergång till vätedrivna motorer mer ekonomisk än en bränslecell.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Bränslecell

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lawrence W. Jones, Toward a liquid hydrogen fuel economy, University of Michigan engineering technical report UMR2320, 1970.
  2. ^ Sustainable Energy, MIT Press (2005), Tester, Drake, Driscoll, Golay, Peters
  3. ^ P. 12, BMW Group Clean Energy ZEV Symposium, September 2006
  4. ^ ”"Mileage of the 2008 Honda Clarity"”. http://automobiles.honda.com/fcx-clarity/specifications.aspx?group=epa. 
  5. ^ http://www.energy.ca.gov/distgen/equipment/fuel_cells/cost.html
  6. ^ Hydrogen Production, Purification and Compression System DOE Hydrogen Program FY 2008 Annual Progress Report, United States Department of Energy, september 2009

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]