Van Halen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Van Halen
VanHalenwithHagar.jpg
Van Halen under sin återföreningsperiod 2004, från vänster till höger: Michael Anthony, Sammy Hagar, Eddie Van Halen.
Bakgrund USA Pasadena, Kalifornien, USA
Genre(r) Hårdrock, heavy metal, pop metal
År som aktiva 1972–
Skivbolag Warner Bros.
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
David Lee Roth
Eddie Van Halen
Alex Van Halen
Wolfgang Van Halen
Tidigare medlemmar
Michael Anthony
Sammy Hagar
Gary Cherone
Mark Stone
Mitch Malloy

Van Halen är ett amerikanskt hårdrocksband bildat 1972 i Pasadena i Kalifornien i USA. Bandet är ett av de mest framgångsrika inom hårdrocken och valdes in i Rock & Roll Hall of Fame år 2007. Bland bandets största hits återfinns "Jump" (1984), "Panama" (1984), "Ain't talkin' 'bout love" (1978), "Why can't this be love" (1986), "Dreams" (1986) och "Right now" (1991).

Historia[redigera | redigera wikitext]

1972–1985[redigera | redigera wikitext]

Van Halen bildades 1972 av Eddie Van Halen (gitarr) och hans äldre bror Alex Van Halen (trummor). I början skötte Eddie både gitarr och sång, Alex på trummor och Mark Stone på bas och sång. 1974 anslöt sig den karismatiske David Lee Roth som sångare samt basisten Michael Anthony som ersatte Stone. Från 1974 till mitten av 1977 spelade Van Halen på en stor mängd festivaler och spelningar på pubar i Los Angeles-området. 1977 spelade de på klubben Whiskey-A-Go-Go och efter uppträdandet kom Gene Simmons, basist och sångare i Kiss fram till bandet och erbjöd dem en chans att få åka till New York för att spela in en demoskiva. Skivbolaget Warner brothers som erbjöd dem skivkontrakt.

I början av 1978 släpptes deras första album, Van Halen. Eddie Van Halens lekfulla och innovativa gitarrspel tillsammans med Roths scennärvaro gjorde att gruppen slog igenom över en natt. Debutskivan sålde i över 2,5 miljoner exemplar de första 8 månaderna och etablerade bandet som hårdrockens nästa superstjärnor. Den instrumentala "Eruption" blev en milstolpe inom gitarrvärlden där Eddie Van Halens bländade teknik bjöd på ett helt nytt sound, han var en av de första gitarriterna som använde sig av s.k. Tapping vilket sedermera blivit ett av Van Halens signum. Andra hits från skivan är "Runnin' with the devil", "Ain't talkin' 'bout love" samt den energiska covern på The Kinks "You Really Got Me".

Från 1978 släppte de skivorna Van Halen, Van Halen II, Women and Children First, Fair Warning och Diver Down. 1984 släpptes på nyårsafton 1983 och innehåller "Jump" som är en av bandets allra största singelframgångar. 1985 lämnade Roth bandet för en solokarriär. Ny sångare blev då Sammy Hagar (tidigare Montrose).

1986–1998[redigera | redigera wikitext]

Hagar tillförde en ny ingrediens till bandets sound med sin kraftfulla sångröst vilken var vida överlägsen Roths, och bandet rörde sig i takt med samtiden mot ett mer polerat sound under 80-talets mitt. Första skivan med den nya sättningen, 5150 (1986), blev en stor succé i hemlandet USA och Van Halen förenade sitt gamla sound med än mer synthar än tidigare. "Why Can't This Be Love" och "Dreams" blev stora hits och bandet bevisade att de i sin nya sättning var en kraft att räkna med. I samband med turnén för 5150 släpptes livevideon "Live without a net".

Under åren 1988 till 1995 släppte bandet med Hagar som sångare OU812, For Unlawful Carnal Knowledge, liveplattan Live: Right Here, Right Now och den tunga Balance, samtliga ettor på USA-listan. Bandet var med Hagar som sångare populärare än någonsin förr. Stämningen i bandet blev dock med tiden alltmer ansträngd, turnén för Balance 1995 slet hårt på bandet där bl.a. en skadad Alex Van Halen vid vissa spelningar uppträde med stödkrage. [1] Vid denna tidpunkt spelade bandet in låtarna "Humans Being" och "Respect the wind" till filmen Twister vilket även visade sig vara slutet på eran med Hagar.

1996 spelade Van Halen, utan Hagars vetskap, in två nya låtar med David Lee Roth till en samlingsskiva, vilket ledde till att Hagar hoppade av bandet. Bandets fans förväntade sig därefter en återförening med Roth, men comebacken uteblev då Eddie Van Halen och Roth ånyo hamnade i konflikt. Ny sångare blev istället Gary Cherone från hårdrocksbandet Extreme. Eddie Van Halen höjde vid dåtiden Cherone till skyarna och markerade att både Hagar och Roth tillhörde det förflutna. Denna upplaga av bandet gav 1998 ut singeln "Without you" som efterföljdes av den experimentella Van Halen III. Låten "Fire in the hole" var med i en minnesvärd scen i filmen Dödligt vapen 4. Cherone sågs dock av kritiker som en felrekrytering, skivan blev en kommersiell flopp och bandet valde att efter endast en turné återigen upplösa gruppen. [2]

Återförening och nutid[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1999 och 2003 var bandet mer eller mindre nedlagt. 2004 återförenades bandet återigen med Hagar för att spela in fyra låtar till en ny samlingsplatta samt ge sig ut på en stor Amerikaturné. Turnén blev en stor succé men Eddie Van Halen var märkbart drogpåverkad stora delar av turnén och efter sista spelningen blev det återigen tyst om bandet. Hagar har i efterhand uttryckt att han personligen vantrivdes med stämningen i bandet under återföreningsturnén 2004 men att han trots alla konflikter ändå älskar sina forna bandkamrater och deras historia tillsammans. Hagar är därtill öppen för en framtida återförening med Van Halen, tillsammans med Roth, för fansens skull. [3]

Under 2007 berättade Eddie Van Halen att en återförening med den ursprungliga sättningen med Roth var att vänta men att den återigen skjutits upp, eftersom Eddie Van Halen lagt in sig på rehabilitering för sitt drog- och alkoholmissbruk på en klinik i Malibu. Basisten Michael Anthony valde att turnera med Hagar under bandets paus vilket medförde att han sparkades från bandet, han ersattes istället av Eddies son Wolfgang Van Halen som vid tillfället endast var 16 år gammal. Kort efter att Anthony fått lämna bandet valde man att retuschera bort hans ansikte ifrån de gamla skivomslagen som visades på hemsidan, något som väckte mycket stort missnöje hos bandets fans och som resulterade i att Anthonys foton sedermera återställdes [4] 2007 blev turnén med Roth av och drog in över 93 miljoner dollar.

Van Halen invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2007.[5] Endast Hagar och Anthony närvarade vid ceremonin. Bandet har även fått sin helt egna Spin-off i Guitar Hero-serien, Guitar Hero: Van Halen.

I början av 2012 släpptes, efter mycket spekulationer, ett nytt album, A Different Kind of Truth, vilket var första studioalbumet med Roth på sång sedan 1984. Albumet gick upp på Billboard-listans #2 i USA. De flesta låtarna på albumet består av äldre material från 1970/80-talet med nyskrivna texter och nya arrangemang. [6] Bandet gav sig efter releasen ut på ännu en välbesökt turné i USA.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Alex Van Halen”. http://ultimateclassicrock.com/alex-van-halen-things-you-didnt-know/. Läst 2015-01-24. 
  2. ^ ”Intervju med Gary Cherone”. http://www.rollingstone.com/music/news/gary-cherone-reflects-on-his-three-year-stint-in-van-halen-20120210?page=2. Läst 2015-01-24. 
  3. ^ ”Intervju med Sammy Hagar”. http://www.rollingstone.com/music/features/sammy-hagar-van-halen-reunion-tour-for-the-fans-20141030?page=3. Läst 2015-01-24. 
  4. ^ Van Halen erasing Michael Anthony from esixtence
  5. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Van Halen
  6. ^ ”Intervju med Eddie Van Halen”. http://www.vhnd.com/2012/07/17/eddie-van-halen-gets-in-depth-about-tone-gear-and-a-different-kind-of-truth/. Läst 2015-01-24. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]