Van Halen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Van Halen
VanHalenwithHagar.jpg
Van Halen under sin återföreningsperiod 2004, från vänster till höger: Michael Anthony, Sammy Hagar, Eddie Van Halen.
Bakgrund USA Pasadena, Kalifornien, USA
Genre(r) Hårdrock, heavy metal, pop metal
År som aktiva 1972–
Skivbolag Warner Bros.
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
David Lee Roth
Eddie Van Halen
Alex Van Halen
Wolfgang Van Halen
Tidigare medlemmar
Michael Anthony
Sammy Hagar
Gary Cherone
Mark Stone
Mitch Malloy

Van Halen är ett amerikanskt hårdrocksband bildat 1972 i Pasadena i Kalifornien i USA.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1972–1985[redigera | redigera wikitext]

Van Halen bildades 1972 av Eddie Van Halen (gitarr) och hans äldre bror Alex Van Halen (trummor). I början skötte Eddie både gitarr och sång, Alex på trummor och Mark Stone på bas och sång. Senare 1974 anslöt David Lee Roth som sångare. Senare anslöt också basisten Michael Anthony som ersatte Mark Stone. Michael Anthony visade sig vara en sjusärdeles god sångare, och det är han som sjunger de högsta stämmorna och han bidrog nog mer med sång än med bas till Van Halen-soundet. Från 1974 till mitten av 1977 spelade Van Halen på en stor mängd festivaler och spelningar på pubar i Los Angeles-området. Det finns även en del demo och bootleg-inspelningar från den här tiden och energin och spelskickligheten är minst lika förbluffande på vad som senare skulle hamna på skiva, ibland överträffar de tidiga inspelningarna skivorna, även om ljudkvalitén är lite tveksam. 1977 spelade de på klubben Whiskey-A-Go-Go och efter uppträdandet kom Gene Simmons, basist och sångare i Kiss fram till bandet och erbjöd dem en chans att få åka till New York för att spela in en demoskiva. Demon hamnade i händerna på skivbolaget Warner brothers som erbjöd dem skivkontrakt. På demon fanns det bland annat låtar som "Running With The Devil", "Somebody Get Me A Doctor" och "On Fire" som senare skulle hamna på deras första och andra skiva.

I början av 1978 släpptes deras första album, Van Halen. Eddie Van Halens lekfulla och innovativa gitarrspel tillsammans med Roths scennärvaro gjorde att gruppen slog igenom över en natt. Debutskivan sålde i över 2,5 miljoner exemplar de första 8 månaderna och etablerade bandet som hårdrockens nästa superstjärnor.

Från 1978 släppte de skivorna Van Halen, Van Halen II, Women and Children First, Fair Warning och Diver Down. 1984 släpptes på nyårsafton 1983 och innehåller "Jump" som är en av bandets allra största singelframgångar. 1985 lämnade Roth bandet för en solokarriär. Ny sångare blev då Sammy Hagar (tidigare Montrose).

1986–1998[redigera | redigera wikitext]

Hagar tillförde en ny ingrediens till bandets sound med sin sångröst som låg i ett betydligt högre register än vad Roths hade gjort, och bandet fick ett mera polerat och poppigt sound, vilket skivbolag och delar av fansen gillade. Betydligt fler (har det visat sig i omröstningar senare) tyckte dock att Roth var sångaren med mer karisma och atmosfär, och framför allt betydligt mera kreativ när det gäller text till låtar, som hade en mer mörk och mångtydig karaktär, till vilket hans lägre nästan lite jazziga röst passade bättre. Hagars belackare har kallat Van Halen under hans tid i bandet för 'Van Hagar', vilket i vissa fall har anammats och numera kanske ses som ett praktiskt namn för att veta vem sångaren är under en viss tid. Första skivan med den nya sättningen, 5150 (1986), blev en stor succé i hemlandet och Van Halen förenade i enlighet med den rådande tidsandan sitt gamla sound med synthar. "Why Can't This Be Love" och "Dreams" blev stora hits och bandet bevisade att de var en kraft att räkna med även utan Roth.

Från 1988 till 1995 släppte bandet de mycket framgångsrika OU812, For Unlawful Carnal Knowledge, liveplattan Live: Right Here, Right Now och den tunga Balance, samtliga ettor på USA-listan. Bandet var med Hagar som sångare populärare än någonsin förr. Stämningen i bandet blev dock med tiden alltmer ansträngd och 1996 spelade Van Halen, utan Hagars vetskap, in två nya låtar med David Lee Roth till en samlingsskiva, vilket ledde till att Hagar hoppade av bandet. Han ersattes av Gary Cherone, från hårdrocksbandet Extreme. Denna upplaga av bandet gav ut den experimentella Van Halen III 1998 men då skivan floppade valde bandet att efter endast en turné upplösa gruppen.

Återförening[redigera | redigera wikitext]

2004 återförenades man med Hagar för att spela in fyra låtar till en ny samlingsplatta samt ge sig ut på en stor Amerikaturné. Turnén blev en stor succé men Eddie Van Halen var märkbart drogpåverkad stora delar av turnén och efter sista spelningen blev det återigen tyst om bandet. Eddie meddelade senare att han påbörjat en behandling mot sitt missbruk.

Under 2007 berättade Eddie Van Halen att en återförening med Roth skulle bli av men att den hade skjutits upp, eftersom han återigen hade valt att lägga in sig på rehabilitering för sitt drog- och alkoholmissbruk på en klinik i Malibu. Detta var något han hade dragits med under lång tid. Efter ett tag var Eddie drogfri och meddelande att en återförening av bandet var att vänta. Eddie hade blivit missnöjd med basisten Michael Anthony då denne hade valt att turnera med Hagar under bandets paus och valde därför att ersätta honom med sin 16-åriga son Wolfgang Van Halen. Kort efter att Anthony fått sparken ifrån bandet retuscherade man även bort hans ansikte ifrån de gamla skivomslagen som visades på hemsidan, något som väckte stort missnöje hos bandets fans och som resulterade i att Anthonys foton sedermera återställdes [1].

Turnén med Roth drog in över 93 miljoner dollar och blev en av de mest framgångsrika i USA 2007.

Van Halen invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2007.[2] Endast Hagar och Anthony närvarade vid ceremonin.

Bandet har även fått sin helt egna Spin-off i Guitar Hero-serien, Guitar Hero: Van Halen

I början av 2012 släpptes ett nytt album A Different Kind of Truth efter många om och men och rykten hit och dit under flera år. Albumet gick Billboard-listans #2 (efter Adele som råkade sjunga på Grammygalan några dagar innan...). Det var en återgång till Roth-erans tyngre och mindre polerade hårdrock och inte mycket av synthar hördes. Wolfgang hade hunnit bli en basist som vågade och fick ta plats ordentligt. Frågan är om det inte är det tyngsta VH-albumet någonsin, vilket kanske är på gott och ont, för delar av tyngden kan spåras till modern ljudteknik och nya ideal. I vilket fall var det ett tämligen energiskt band som hördes!

Senare gav sig bandet ut på succéartad turné genom USA. Efter att ha sålt ut och till och med lagt in extrakonserter fick man dock avbryta turnén, när Eddie Van Halen fick problem med magen som inte ville ge med sig. Efter sjukhusbesök och konvalescens under några månader är han på benen.

2013 är Van Halen igång igen med en spelning i Australien till att börja med.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Tidigare medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Van Halen erasing Michael Anthony from esixtence
  2. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Van Halen

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]