David Lee Roth

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
David Lee Roth på Van Halen-konsert 2007.

David Lee Roth, född 10 oktober 1954 i Bloomington, Indiana (men huvudsakligen uppväxt i Los Angeles-området, Kalifornien), är en amerikansk musiker och sångare, mest känd som frontman i Van Halen mellan 1978 och 1985. Han går även under smeknamnet "Diamond Dave".

Roth blev inspirerad av 1960-talets rock- och popmusiker som Black Oak Arkansas, Little Richard, Ray Charles, Beach Boys, Jimi Hendrix, Rolling Stones och The Kinks. Van Halens självbetitlade debutplatta släpptes 1978 och bandet fick stora hits med bl.a. "Ain't Talkin' Bout' Love" och "Runnin' With The Devil", låtar som präglades av Roths säregna humoristiska sångstil. Bandet byggde upp en stor skara fans och fick en världshit med låten "Jump" 1984 som gjorde gruppen till stjärnor på båda sidor Atlanten. 1985 efter turnén med skivan "1984" hoppade Roth av Van Halen och ersattes då av Sammy Hagar.

Med sitt soloband släppte han en rad skivor som "Crazy From The Heat" från 1985 (med enbart 4 låtar och bara covers), "Eat Them And Smile" från 1986, "Skyscraper" från 1988 och "A lil' ain't enough" från 1991. Efter 3 års tystnad släppte Roth 1994 sin femte soloskiva "Your Filthy Little Mouth" vilken blev en stor flopp. Roth släppte kort därefter en samlingsskiva med en ny låt, "Don't Piss Me Off", hans karriär hade då stannat av allt mer och in på 2000-talet hade Roths stjärna dalat betydligt i jämförelse med guldåren på 80-talet. I mitten av 2000-talet gick Roth ut med nyheten att han hade lämnat musikkarriären och arbetade som sjukvårdare.

Roth är känd som en karismatisk frontman med en scennärvaro som bland annat kännetecknas av diverse akrobatik såsom höga sparkar och glidflygningar över scenen, saker som kompenserade för hans något begränsade sångröst. Han fick på 80-talet epitetet "Las vegas på två ben" för sin exhibitionistiska och extroverta stil.

Musiker som Steve Vai, Jason Becker och Billy Sheehan är några av de musiker som spelat i Roths band.

2003 gjorde Roth och Sammy Hagar en gemensam turné under namnet "Sam & Dave" där de framförde låtar ifrån sin tid i Van Halen.

2007 återförenades Roth än en gång med Van Halen.

Van Halen-åren[redigera | redigera wikitext]

1978 släppte Van Halen sin debutskiva kallad just Van Halen, vid en tid då äldre hårdrocksband som Rainbow, Black Sabbath och Whitesnake fortfarande släppte skivor men ansågs omoderna och passé. Roths scennärvaro bidrog stort till Van Halens popularitet.

Under åren 1979 till 1984 släppte Van Halen ytterligare 5 skivor med Roth som sångare: Van Halen 2, Women And Children First, Fair Warning, Diver Down och 1984.

1985 slutade Roth i bandet och påbörjade en solokarriär.

1996 återförenades Roth med Van Halen för att spela in två låtar till samlingsplattan "Best Of - Volume 1" men fick dock sparken kort efteråt efter ett utspel mot Eddie Van Halen på en gala där bandet skulle dela ut ett pris.

1998 släpptes hans självbiografi "Crazy From The Heat" som blev en storsäljare i USA.

1999 spelade han på Sweden Rock Festival efter många års tystnad med en show som nästan enbart baserades på Van Halen-material.

Den 27 september 2007 åkte Van Halen med Roth som försångare på en omfattande USA-turné.

Diskografi, album[redigera | redigera wikitext]

Som soloartist[redigera | redigera wikitext]

Skivor med Van Halen[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]