Wuchereria bancrofti
| Wuchereria bancrofti | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Metazoa Animalia |
| Stam | Rundmaskar Nematoda |
| Klass | Chromadorea |
| Ordning | Spirurida |
| Överfamilj | Filarioidea |
| Familj | Onchocercidae |
| Släkte | Wuchereria |
| Art | Wuchereria bancrofti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Wuchereria bancrofti | |
 Wuchereria bancrofti överförs av myggor | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Wuchereria bancrofti är en parasit inom släktet Wuchereria och fylum Nematoda.[1][2] Wuchereria bancrofti orsakar en maskinfektion som kallas lymfatisk filariasis vilket kan få besvärliga följder, bl.a. det groteska tillståndet elefantiasis. Sjukdomen sprids via myggor och utbreder sig i tropiska och subtropiska regioner. Wuchereria bancrofti utvecklas från mikrofilarier till filarier under sin livcykel, detta sker i olika livsstadier i både människa och mygga.
Historia
År 1877 beskrev Patrick Manson livscykeln för Wuchereria bancrofti. Året därpå, 1878, identifierade samma man att Wuchereria bancrofti är smittämne till sjukdomen lymfatisk filariasis, vilket kan leda till det besvärande sjukdomstillståndet elefantiasis. Manson fann även att myggor är insektsvektorer för sjukdomen [3].
Morfologi
Wuchereria bancrofti har i vuxet tillstånd lång, smal kroppsbyggnad med ett långt cylindriskt svalg. Honorna kan bli upp till 100 mm långa och 0,3 mm breda. Hanarna är ungefär 4 mm långa och 0,1 mm breda[4]. Kroppen hos parasiten består av underhud, ytterhud samt lager av muskler. Uppbyggnaden är lika för hanen och honan[5]. Parning mellan honan och hanen leder till produktion av tusentals mikrofilarier, som är små outvecklade maskar som brukar kallas för “för-larver” eller avancerade embryon. Mikrofilarierna är omkring 244-296 µm, 7,5- 10 µm tjocka och rör sig . De saknar funktionell mage och förtär därför inte föda. Mikrofilarier inom arten Wuchereria bancrofti är förslutna av en mantel som urskiljer arten från andra arter. Mikrofilarierna mognar till L3-larver som är ungefär 1,4- 2.0 mm långa[4].
Livscykel
En infekterad mygga som bär på mogna mikrofilarier (L3-stadiet) sticker en människa. Mikrofilarierna flyttar sig från myggans snabel till människans blodsystem och tar sig vidare till det perifera lymfatiska systemet. Där lokaliserar och bosätter de sig i lymfkärlen och påbörjar sin fortsatta utveckling till ett vuxet stadium, filarier. Därefter parar sig filarierna och tusentals mikrofilarier produceras. Filarierna kan observeras i människans lymfkärl i den nedre delen av kroppen, framför allt i bäckenet och benen. Där lever de tätt omslingrade med varandra och bildar därmed små nästen[4].
Mikrofilariernas aktivitet är olika på natt och dag och de befinner sig antingen i den perifera cirkulationen eller djupare inne i kroppens blodkärl. När mikrofilarierna befinner sig i den perifera cirkulationen kan de tas upp av en dag- eller nattmygga via blodet som myggan suger ut[3]. Inuti myggan genomgår mikrofilarierna en process med början i myggans matspjälkningskanal, vidare till myggans bröstkorg där de sedan vidareutvecklas till larvens tredje stadium (L3). Denna period sträcker sig från 7 till 21 dagar. Den nu mogna L3-larven tar sig upp till huvudet och ut i myggans snabel så att den kan överföras till en ny värd (människa) när myggan åter sticker. Larverna förflyttas till människans hud och kan därefter ta sig in i människans blodcirkulation genom myggans stickhål[4]. Livscykeln för Wuchereria bancrofti är nu sluten och processen börjar på nästa varv.
Epidemilogi och utbredning
Wuchereria bancrofti förekommer framför allt i tropiska och subtropiska regioner av Afrika, Kina, Indien, Indonesien och Sydamerika, men också på öar i Stilla havet [4]. Parasiten sprids genom olika sorters myggor, i släktena Culex, Anopheles och Aedes. Culexmyggan lever främst i stads- och tätbebyggda områden, Anophelesmyggan hittas på landsbygden och Aedesmyggan finns huvudsakligen på endemiska öar i Stilla havet[6]. Människan är Wuchereria bancroftis enda värddjur, det innebär att det är hos människan parasiten lever och reproducerar sig[4]. I 73 länder världen över hotas 1,4 miljarder människor av lymfatisk filariasis som kan orsakas av Wuchereria bancrofti. 120 miljoner människor beräknas vara smittade. Av dessa har ungefär 40 miljoner fått försämrad fysisk kapacitet och mer eller mindre vanställts[6].
Sjukdomsförlopp
Lymfatisk filariasis är en sjukdom som framkallas av tre olika nematoder. Wuchereria bancrofti, Brugia malayi och Brugia timori. 90% av sjukdomsfallen orsakas av W. bancrofti. Sjukdomen är vektorburen, med det menas att den överförs av mygga från människa till människa. I detta fall är vektorn en mygga[7]. Blir man smittad tar det cirka 8-12 månader innan mikrofilarier kan upptäckas i blodet[4]. W. bancrofti kan leva upp till 6-8 år i sin värd och stör då det immuna- och lymfatiska systemet. Symtomen för sjukdomen är varierande, från högst omärkbara symtom till ett svårare tillstånd, kallat elefantiasis. Man brukar dela in sjukdomstillstånden i tre olika faser: asymtomatisk, inflammatorisk (akut) samt kronisk fas.
Asymtomatisk fas
De flesta sjukdomsfallen är asymtomatisk, vilket innebär att de inte visar några yttre synliga tecken på infektion. Trots omärkbara symtom kan skador på njurar och i lymfsystem uppstå. Även kroppens immunsystem kan påverkas av infektionen[6].
Akut fas
I den akuta fasen uppstår inflammation i hud, lymfkörtlar och lymfkärl. Inflammationen uppstår på grund av att kroppens egna immunförsvar försöker försvara sig mot parasiten[6]. Inflammationen medför på längre sikt en vävnadssvullnad som kallas lymfödem.
Kronisk fas
Lymfödem kan kopplas till det sista kroniska tillståndet, där svullnaden blir så kraftig att huden och vävnaden spricker och blir vätskande. En så pass sårbar hud kan lätt infekteras av andra bakterier som stafylokocker och streptokocker[8]. Det kroniska tillståndet kan på lång sikt förtjocka vävnaden och huden vilket leder till det groteska tillståndet elefantiasis. Elefantiasis är smärtsamt, dock mycket ovanligt. Kroppsdelar, framförallt ben och könsorgan antar extrema proportioner av svullnader samt vanställdhet[8][9]. Anledningen till de enorma svullnaderna beror på att filarierna blockerar dräneringen av lymfa, det vill säga vätskan som finns i lymfkärlen. Lymfan ansamlas i kärl som då blockeras, vätskan kan därför inte ta sig ut utan stannar kvar och svullnader uppstår[4].
Diagnostik
Det finns olika metoder för att upptäcka parasiten hos människor. Mikrofilarier kan identifieras i människokroppen genom kapillärt blodprov, det vill säga blodprovsstick i fingret[4]. De vuxna filarierna, som ligger i nästen i lymfkärlen, kan istället upptäckas med hjälp av ett ultraljud[10].
Diagnos för sjukdomen kan också fastställas genom fynd av antikroppar mot parasiten i patienten[8].
Behandling och åtgärder
En utrotning av sjukdomen lymfatisk filariasis kan förhindra onödigt lidande och på så vis också minska fattigdomen runt om i världen. Det finns i dagsläget inget vaccin mot sjukdomen men för att förebygga spridning av infektionen rekommenderas en omfattande behandling med engångsdoser av två läkemedel till samtliga personer där smittan finns. Läkemedlen som används är albendazole (400mg) tillsammans med ivermectin (150- 200 mcg/kg) eller diethylcarbamazine citrate (6 mg/kg). Medicinerna har stor effekt på mikrofilarierna vilket bidrar till minskad spridning av parasiter i myggor. Medicinerna har däremot sämre effekt på filarierna. Man behandlar alla personer som bor i de utsatta områdena under en tidsperiod på 4-6 år för att på lång sikt utrota sjukdomen[6]. Om sjukdomen nått det kritiska stadiet elefantiasis går den inte att behandla medicinskt utan kräver kirurgiska ingrepp. Andra förebyggande åtgärder som kan vidtagas är att använda myggspray och att sova under myggnät i de utsatta områdena[8].
Källor
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/wuchereria+bancrofti/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ NZIB: New Zealand Inventory of Biodiversity. Gordon D. (ed), 2009-06-12
- ^ [a b] Bush, A., Fernández, J., Esch, G. & Seed, J. (2001) Parasitism: The diversity and ecology of animal parasites. New York: Cambridge University Press. Ss. 4, 312.
- ^ [a b c d e f g h i] Gunn, A & Pitt, J,S. (2012) Parasitology: An Integrated Approach.West Sussex:John Wiley & Sons, Ss. 129-130, 260, 328,
- ^ Oliveira-Menezes, A., Noroes, J., Dreyer, G., Lanfredi. R.M. (2010) Ultrastructural analysis of Wuchereria bancrofti (Nematoda: Filarioidea) body wall. MICRON; JUL, 2010, 41 5, p526-p531, 6p.
- ^ [a b c d e] World Health Organization. (2014-03). Lymphatic filariasis. Hämtad: 2014-03-25 http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs102/en/
- ^ Arndts, K.., Deininger, S., Specht, S., Klarmann, U, Mand S., Adjobimey, T., Debrah, AY., Batsa, L., Kwarteng, A., Epp, C., Taylor, M., Adjei, O., Layland, LE., Hoerauf, A. (2012). Elevated adaptive immune responses are associated with latent infections of Wuchereria bancrofti. S s. 1-2. Plos Neglected Tropical Diseases 2012; Vol. 6 (4), pp. e1611. Date of Electronic Publication: 2012 Apr 03.
DOI:10.1371/journal.pntd.0001611 - ^ [a b c d] Folkhälsomyndigheten (2013-07-10) Sjukdomsinformation om filariainfektion. Hämtad 2014-04-08 från http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smittsamma-sjukdomar/wuchereria/
- ^ World Health Organization. Filariasis. hämtad: 2017-04-08 från http://www.who.int/topics/filariasis/en/
- ^ Chakraborty, S., Gurusamy, M., Zaweija, D.C & Muthuchamy, M.(2012). Lymphatic Filariasis: Perspectives on Lymphatic Remodeling and Contractile Dysfunction in Filarial Disease Pathogenesis. Ss: 354 ; JUL, 2013, 20 5, p349-p364, 16p. DOI:10.1111/micc.12031
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Wuchereria bancrofti.
Wikispecies har information om Wuchereria bancrofti.
