Yrjö Leino

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Yrjö Kaarlo Leino, född 28 januari 1897 i Helsingfors i Finland, död 28 juni 1961 i samma stad, var en finländsk politiker och den förste kommunistiske ministern i ett västland efter andra världskriget.[källa behövs] Yrjö Leino växte upp i en arbetarfamilj i Helsingfors och anslöt sig 1926 till Finlands kommunistiska parti, som medlem 355. Efter kriget utnämndes han till inrikesminister och innehade posten åren 1945–1948.

Yrjö Leino skrev sina memoarer under 1950-talet, men på grund av det känsliga utrikespolitiska läget och relationerna till Sovjetunionen stoppade förlaget boken som redan var tryckt i 12 400 exemplar. Hela upplagan arkiverades och brändes efter Leinos död, endast ett fåtal exemplar bevarades. I stället cirkulerade en förkortad version (153 sidor, mot originalets 262) i maskinskriven form i Finland.

Han var gift tre gånger. Sonen Olle Leino utgav 1973 en biografi över honom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Leino, Olle: Vem tackar Yrjö Leino, A&K, 1973.
  • Meinander, Henrik: Finlands Historia, Schildts.


Politiska ämbeten
Företrädare:
Kaarlo Hillilä
Finlands inrikesminister
1945–1948
Efterträdare:
Eino Kilpi