Yrjö Leino

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Yrjö Kaarlo Leino, född 28 januari 1897 i Helsingfors i Finland, död 28 juni 1961 i samma stad, var en finländsk politiker och den förste kommunistiske ministern i ett västland efter andra världskriget.[källa behövs]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Yrjö Leino växte upp i en arbetarfamilj i Helsingfors och anslöt sig 1926 till Finlands kommunistiska parti, som medlem 355. Efter kriget utnämndes han till inrikesminister och innehade posten åren 1945–1948, men tvingades avgå efter att han hade infiltrerat statspolisen med sina anhängare. Samma år hade han under ett besök i Moskva fallit i onåd i Kreml, ett faktum som underlättade hans entledigande. [1]

Yrjö Leino skrev sina memoarer under 1950-talet, men på grund av det känsliga utrikespolitiska läget och relationerna till Sovjetunionen stoppade förlaget boken som redan var tryckt i 12 400 exemplar. Hela upplagan arkiverades och brändes efter Leinos död, endast ett fåtal exemplar bevarades. I stället cirkulerade en förkortad version (153 sidor, mot originalets 262) i maskinskriven form i Finland.

Han var gift tre gånger. Sonen Olle Leino utgav 1973 en biografi över honom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Leino, Olle: Vem tackar Yrjö Leino, A&K, 1973.
  • Meinander, Henrik: Finlands Historia, Schildts.
  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1977


Politiska ämbeten
Företrädare:
Kaarlo Hillilä
Finlands inrikesminister
1945–1948
Efterträdare:
Eino Kilpi