Zinkförgiftning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zinkförgiftning
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 T56.5
ICD-9 985.8

Zinkförgiftning är ett patologiskt tillstånd av för höga värden zink. Zinkvärdena kan testas med blodprov.

Zinkförgiftning kan uppstå efter ett alltför högt intag av zink eller på grund av en ämnesomsättningssjukdom. Zinkförgiftning leder till att blodvärdena av järn och koppar sjunker, varför förgiftningen kan ge järnbrist och kopparbrist. Detta leder till ett akut försämrat immunförsvar, anemi och neutropeni. Hos personer som tar något högt zinktillskott har dock ofta de förhöjda zinkvärdena setts tillsammans med förhöjda kopparvärden, förmodligen eftersom kroppen försöker återupprätta mineralbalansen.

Zink ökar också kolesterolet, varför zinkförgiftning leder till förhöjda blodfetter, vilket också kan ses hos dem som kontinuerligt intar zinktillskott.

Akut zinkförgiftning, efter en matförgiftning, yttrar sig i kräkningar eller illamående, smärtor i buken, och diarré (ibland med blod). Zinkförgiftning efter varaktig överkonsumtion yttrar sig mentalt i letargi, yrsel, vacklande rörelsemönster, och skrivproblem.

Människor med Alzheimers sjukdom har dubbelt så höga värden zink i hjärnan som friska.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gary J Fosmire, Zinc toxicity, Am J C/in Nuir l990;5 1:225-7.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=16154&l=sv