Älvsbacka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Älvsbacka
Kyrkby
Land Sverige Sverige
Landskap Värmland
Län Värmlands län
Kommun Karlstads kommun
Koordinater 59°43′9″N 13°35′54″Ö / 59.71917°N 13.59833°Ö / 59.71917; 13.59833
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Älvsbackas läge i Värmlands län
Red pog.svg
Älvsbackas läge i Värmlands län

Älvsbacka är en kyrkby i Älvsbacka socken i Karlstads kommun i Värmlands län. Orten ligger cirka 15 km norr om Molkom och invid sjön Östra Örten.

Älvsbacka bruk[redigera | redigera wikitext]

Älvsbacka bruk (även kallat Östanås bruk) anlades 1642 då borgmästaren Lars Ingmansson i Karlstad fick privilegium på den första stångjärnshammaren. Läget var gott eftersom det fanns mycket kolskog och nivåskillnaden mellan sjöarna Gräsmången och Lersjön skapade ett flertal vattenfall. Redan vid 1600-talets slut var de ett av de största i Värmland och utbyggdes under 1700-talet bl.a. med ett manufakturverk för takplåt.[1]

Älvsbacka järnväg[redigera | redigera wikitext]

För brukets transportbehov av ved, smältjärn, sågat virke, valsat järn och tackjärn anlades en 1,85 kilometer lång järnväg och med en spårvidd av 0,630 meter. Den öppnades för trafik 1865 och nedlades då bruksdriften upphörde 1893.[2]

Östanås herrgård[redigera | redigera wikitext]

Den gamla herrgården byggdes 1742. Den var en av de större och mer representativa i Värmland. Herrgården var den vanliga värmländska typen med en timrad byggnad i två våningar med skiffertak, profilerade fönsteromfattningar och dekorativt utformade vindskupor. Herrgården hade två envåningsflyglar med skiffertak. Den låg vackert med utsikt över Lersjön och Östra Örten och med Älvsbacka kyrka i söder.

På herrgården fanns på 1800-talet en betydande konstsamling med bl a verk av Rembrandt, Tizian och van Dyck.

Sista bruksägarna var släkten Croneborg. Tidigare släkter var bl a Tigerhielm, Kolthoff, Hedengren, von Hofsten, von Rappholt, Heijkenskjöld och von Hissing.

Bruksrörelsen gick i konkurs 1894 under "den stora bruksdöden-perioden", och egendomen såldes. Landstinget förvärvat herrgården.[1]

Herrgårdsbranden[redigera | redigera wikitext]

Herrgården brann ner 7 november 1915, då pojkarna tände på herrgårdsbyggnaden. Nio pojkar från skyddshemmet häktades för branden och de dömdes sedan till tukthus.

Den fjärde november 1915 "sprängeldade" några pojkar kakelugnarna i herrgården där de bodde. På så vis försökte de få skyddshemmet att brinna upp. De misslyckades men fick dock ännu en chans den 7 november på eftermiddagen då föreståndaren var borta. En 14-årig pojke den yngste, Olof 14 år, hade "övertalats" att tända på. Han var den som smög upp på vinden med fotogen i en dunk, som han stulit i slöjden. Så smög sig pojken in genom den obevakade dörren upp till vindstrappan. Väl uppe på vinden stänkte han ut fotogenet och tände på. Hela herrgården övertändes och när brandkåren efter lång tid kom till platsen fanns ingenting de kunde göra. På morgonen 8 november pyrde det i det förkolnade timret.

Åtta äldre pojkar häktades, de som var över femton år, och 14-åringen togs om hand hemma hos landsfiskalen. De åtta häktade dömdes sedan till sex månaders straffarbete och 14-åringen sattes på en hårdare skyddsanstalt: Hall.

Men det var inte han som låg bakom det hela, kan man läsa i protokoll och minnesböcker från den tiden. Det var den mer förslagne Torvald, 15 år, från Karlstad som planlade branden. Han togs in på hemmet som 14-åring. Pappan var gjuteriarbetare. Torvald hade tidigt hemfallit åt "lögn och tjuveri" står det i minnesboken. Han hade varit med om en mängd stölder, "en del i förening med inbrott". Torvald var så förslagen att han till och med blev ledare för en hel tjuvliga och därigenom blivit "högst skadlig för kamrater och samhälle". Det börjar dåligt för Torvald på Älfåsens skyddshem". Han betraktas, av lärare och föreståndare, som opålitlig och listig" och i november 1915 häktades han för mordbranden. Så här skrev föreståndaren efter förhöret: "Torvald var sjelen i mordbranden. Han planerade det hela och i sista minuten sporrade Olof att tända på". Men det var inte nog med det. När det brann som bäst gav han lillpojken Olof sitt munspel "som belöning för att han äntligen lyckades. En ovanligt förslagen och listig bovnatur!" står det som slutkläm i minnesboken.

Påföljande år 1916 brann också en av de två flyglarna, men att även denna brand var anlagd kunde aldrig bevisas.[1]

Övriga herrgården[redigera | redigera wikitext]

Trädgården och den engelska bruksparken förföll (Barbara Geymüller, kallad Betty, anladde parken och trädgårdsanläggningarna), och växthusen revs ner. De sista spåren av den cronenborgska epoken försvann då också den andra flygelbyggnaden revs och flyttades til Mölnbacka år 1919 över de frusna Örtensjöerna med häst och släde, där bygget stod klart 1920 och fick namnet Haga. Detta för att lämna plats för en ny bebyggelse till en verkstadsskola.[1]

Älfåsens skyddshem[redigera | redigera wikitext]

Brukets byggnader användes en tid därefter som ett så kallat "skyddshem för vanartiga barn." I 32 år, 1905 till 1937, passerade hundratals gossar skyddshemmet, totalt 364 gossar.[1]

Från 1939 blev området en verkstadsskola, därefter turistanläggningen Bäverland och från 1989 hyrde invandrarverket området och startade en flyktingförläggning, som sedan lades ner.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Älvsbackas historia, Läst 15.03.2011
  2. ^ Bodstedt, Ivan August (1945). ”Älvsbacka järnväg”. Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor : under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 44-45. Libris 1285504 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]