Hoppa till innehållet

Ärvdabalken

Från Wikipedia

Ärvdabalken är en av nio balkar i 1734 års lag som behandlar arv, testamente och förmynderskap. Den gällde i Sverige till 1959 och i Finland till 1966. Den hade då upprepade gånger ändrats i båda länderna.

Den moderna motsvarigheten är i Sverige ärvdabalken (1958:637). I Finland gäller ärvdabalken (5.2.1965/40). Lagarna är likartade.

Principen ”gånge hatt till och huva ifrån” – det vill säga att en man med likvärdig närhet i släktskap som en kvinna får hela arvet och kvinnan inget – återfinns i ärvdabalken i den medeltida Östgötalagen, även om den nyare principen att en man i sådana situationer ärver två tredjedelar och en kvinna en tredjedel då redan gällde för nära släktingar. I den tredje flocken av ärvdabalken sägs att om två avlägsna släktingar är lika nära i släktskap, då går hatt till och huva från (”þa gangär ä hattär til ok huva fran”).[1] Kvinnor hade även långt efter medeltiden väsentligt mindre arvsrätt än män. Formuleringen av principen med presens konjunktiv (”gånge”) återfinns inte i Östgötalagen, utan kommer från en sammanfattning av äldre arvsregler från 1876 av Axel Krook.[2]

Kvinnors rättigheter till arv var annorlunda i Småland, där de enligt gammal tradition ärvde lika som män. Detta finns bland annat omnämnt i Svenskarna och deras hövdingar.[3]

Lag om lika arvsrätt för män och kvinnor infördes i hela Sverige 1845. Se även arvejord och avlingejord.

  1. ^ Holmbäck, Åke; Wessén, Elias (1979). Svenska Landskapslagar. Första serien: Östgötalagen och Upplandslagen. Stockholm: AWE/Gebers. sid. 124, 136 
  2. ^ Axel Krook (1876). ”Ett fosterländskt Bildergalleri. XLIX. Birger Jarl”. Svenska Familj-Journalen (Stockholm: Familj-Journalens Boktryckeri-Aktiebolag) Band XV (1): sid. 2–5. 
  3. ^ XI. Sverker den gamle Svenskarna och deras hövdingar, Verner von Heidenstam

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]